Regi: Maria Eriksson-Hecht

År:  2025

När kärleken kommer in i tonårsbröderna Alex och Robins liv krossas deras skyddande symbiotiska bubbla. Samtidigt som det markerar början på en läkningsprocess för den ena av dem, skickar det den andra in på en väg som kommer att leda till fullständig katastrof.

Diskbänksrealism brukar man säga om en del engelska filmer med en familjs sociala situation i förgrunden, det här är svensk diskbänksrealism. Två bröder, den yngre vildare än den äldre, som i sin tur försöker skydda sin lillebror. Pappan har varit i krig och är alkoholiserad.

Den här berättelsen griper tag i mig från första början, den är skickligt gestaltad och man våndas med de unga och vill verkligen veta hur det ska sluta.

Och det görs engagerande och verklighetstroget av flera unga och imponerande skådespelare, samt pappan, bländande gestaltad av Torkel Petersson.

Här finns mer som bidrar till mitt engagemang: bra manus, regi, ett foto som alltid är med och nära ungdomarna.

På sista raden:  Jag vill se mer av regissören Maria Eriksson-Hecht.

Speltid:  101 min

Just nu kan filmen ses på:  bio

Priser:   2 priser, inga stora

Visste du att:  Filmens titel är inspirerad av Kent-låten ”Kevlarsjäl”/”Kevlar Soul”. Låten förekommer i filmen och var också en inspiration för temat och manusets handling. Kent är ett av Sveriges mest kända rockband.

IMDb:  https://www.imdb.com/title/tt28301231/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_5_nm_3_in_0_q_kevlar