Regi: Sang-il Lee
År: 2025
Under Japans ekonomiska högkonjunktur efter kriget blir Kikuo Tachibana, som är född i en gangsterfamilj, adopterad av en kabuki-skådespelare. Trots livets utmaningar utvecklas han till en begåvad artist.
Kabuki är en klassisk japansk teaterform, som uppstod vid 1600-talets början. Kabuki är känd för sina kraftigt stiliserade dansdraman och för dess genomarbetade sminkning, bara män på scenen, även i de kvinnliga rollerna.
Berättelsen är episk, spänner över många år. Huvudpersonen har en stor tatuering på ryggen, som ibland syns efter tidshoppen, för att hjälpa oss att hänga med.
Filmen är långsam, den välkomnar mig in i den japanska kulturen generellt och kabukin speciellt, jag gillar det. Här läggs många filmminuter på scenframträdanden och backstage-rutiner.
Vad gäller historien på ett övergripande plan är jag inte helt såld. Det blir en del förändringar som är dåligt planterade och svagt underbyggda.
På sista raden: Vacker film, djup inblick i japansk kultur, sevärd.
Speltid: 2 tim 54 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival
Priser: 3 priser, inga stora än så länge
Visste du att: Japans bidrag till Oscar. Filmen är baserad på en bok, romanens författare, Shuichi Yoshida, ägnade enorm tid åt research genom att tillbringa tre år bakom scenen som Kurogo (en scenarbetare klädd i svart för att symbolisera att vara ”osynlig”). Denna djupa, förstahandserfarenhet i skådespelarnas omklädningsrum och på scenen ledde fram till romanen, och följaktligen filmens djupa autenticitet när det gäller kabukivärlden.