Blue Heron [9]

Regi: Sophy Romvari

År:  2025

En sexbarnsfamilj installerar sig i sitt nya hem på Vancouver Island medan den inre dynamiken sakta avslöjas genom det yngsta barnets ögon.

Från första filmrutan till sista, brilliant närvarokänsla tack vare ett medvetet foto. Känslan av att vara i samma rum som de agerande skapas genom att filma som det är i ett hus vi är i, ibland hör vi nån prata utan att se dem, ibland är nåt halvt i vägen, ett draperi, en krukväxt, en dörr. De lågmälda replikerna, less is more, bidrar också till att engagera mig som tittare.

Den äldsta sonen får ingen diagnos, vi som tittare vet inte heller varför han är som han är, han förblir en gåta.

Länge är blicken den yngsta dotterns, ett levnadsglatt barn. Det bidrar också till emotionell närvaro hos mig.

Filmen är också i sin form lite poetisk, nästan drömmande, eller som minnen som inte är helt fullständiga.

Det här är ett mycket skickligt hantverk från alla inblandade – alla skådespelare, regi, manus, foto, musik.

På sista raden:  Jag applåderade när filmen var slut. Festivalens bästa film?

Speltid:  1 tim 30 min

Just nu kan filmen ses på:  Göteborgs Filmfestival

Priser:  7 priser, inga stora än så länge

Visste du att:  Detta är Sophy Romvaris långfilmsdebut. Lägg namnet på minnet. Händelserna lär vara delvis självupplevda.

IMDb:  https://www.imdb.com/title/tt32252801/?ref_=nm_ov_bio_lk


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *