Filmen följer de omaka kusinerna David (Jesse Eisenberg) och Benji (Kieran Culkin) när de återförenas för en resa genom Polen för att hedra sin älskade mormor, men deras äventyr tar en mörk vändning när det udda parets gamla spänningar återuppstår mot bakgrund av deras familjehistoria.
Det här är länge en lång transportsträcka, vardag, Culcins irriterande, hyperaktiva karaktär. Även om man vet att mormodern var judinna och satt i koncentrationsläger så är resen till och in i Polen en vardaglig berättelse.
Jag väntar länge på att nåt ska skava, en konflikt blossa upp, ett problem som behöver lösas. Men det dröjer för länge och när det kommer är det inte mer än ett gupp i gatan.
Jag kan uppskatta vissa scener och svåra skådespelarpassager, regin är hyfsat bra. Men det är inte så mycket mer att skriva hem om. Det slutar där det började, bokstavligt.
På sista raden: Nä du Ronny i TV4-soffan, det här var inte alls så bra som du sa.
Speltid: 90 min
Just nu kan filmen ses på: bio, SF Anytime
Priser: 67 priser, BAFTA – bästa manus,
Visste du att: Jesse Eisenberg skrev rollen som den brittiske guiden och historikern James åt sin vän, skådespelare, författare och regissör Richard Ayoade. Ayoade tyckte att han skulle ha passat dåligt för rollen och att hans närvaro skulle ha varit för distraherande för ett seriöst drama som detta, så han föreslog att Eisenberg skulle erbjuda rollen till Will Sharpe istället.
Denna film, gjord av ett palestinsk-israeliskt kollektiv, visar hur israeliska soldater förstör byn Masafer Yatta på den ockuperade Västbanken och berättar om den allians som utvecklas mellan den palestinska aktivisten Basel och den israeliska journalisten Yuval.
Det här är filmat och berättat av amatörer, vanliga människor. En privat handkamera som sticks upp i ansiktet på israeliska soldater och bosättare.
Byn raseras av bulldozers stödda av israeliska soldater, bit för bit. De kommer hela tiden tillbaka för att rackasera byn. Byborna tvingas flytta till grottor.
Svepskälet som används är ett domstolsbeslut om att området ska bli militärt övningsområde, där kan inga palestinier få bo. Det visar sig på slutet bara vara ett svepskäl, men då är allt redan förstört.
Det här privata första-personperspektivet griper tag i mig som tittare. Det känns som att jag är där. Jag känner frustrationen, adrenalinet, svetten och inte minst den bottenlösa ilskan.
På sista raden: Det slår mig att jag inte sedan jag var barn i början på sextiotalet på tv-nyheterna sett en person bli skjuten på riktigt.
Speltid: 92min
Just nu kan filmen ses på: bio, SVT
Priser: 69 priser, bl a Oscar- bästa dokumentär, Berlin – bästa dokumentär,
Visste du att: Trots att den var den mest prisbelönta och kritikerrosade dokumentärfilmen 2024, nominerad till Oscar för bästa dokumentärfilm och utvald för distribution i 24 länder, kunde ’No Other Land’ inte hitta en amerikansk distributör på grund av sitt ämne.
Jazz och avkolonisering är sammanflätade i denna historiska berg-och-dalbana som berättar om en episod i kalla krigets som ledde till att musikerna Abbey Lincoln och Max Roach demonstrerade på läktaren i FN:s säkerhetsråd i protest mot mordet på Patrice Lumumba. Det fria Kongos första president.
Filmen beskriver vad som hände när Belgien släppte greppet om Kongo, det handlar om det kalla kriget i skarven mellan 50- och 60-tal. Kolonialismen släpper inte sitt grepp bara för att Belgien först gör det.
Dokumentären har en annorlunda berättarstil, här finns ingen genomgående berättarröst. Vi leds framåt av ord som uttalas, ibland som text och citat.
Jazzmusiken fanns intrasslad i det här, på flera sätt och jazzmusiken ligger som ett soundtrack bakom händelserna nästan hela tiden. Ibland som stöd, i harmoni, ibland som kontrast. Jag kan uppskatta det här, för den stämning som det skapar i filmen, men kopplingen känns ibland också lite sökt.
Historiska skeenden, i kronologisk följd, lätta att följa med i.
På sista raden: Intressant att få en delvis annan bild av FNs generalsekreterare Dag Hammarskjöld och hans agerande kring händelserna, fram till sin död i ett flygplan över Afrika, än den som brukas förmedlas av svenska berättare.
Speltid: 2 tim 30 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Priser: 16 priser
Visste du att: Filmen hade premiär på Sundance Film Festival 2024 som en del av World Documentary Competition där den fick juryns specialpris för filmisk innovation. Juryn beskrev filmen som ”ett djärvt och ambitiöst sätt att ta itu med en komplex berättelse. Den spränger in i vårt medvetande med hjälp av flera berättarformer”.
(The Successor) Vi följer en nyligen tillsatt konstnärlig chef för ett känt modehus, som efter att ha fått höga förväntningar på sig börjar uppleva bröstsmärtor och upptäcker att han kan ha ärvt mycket värre saker än sin frånvarande fars svaga hjärta.
Mycket välgjord fransk-kanadensisk film, här finns inte minsta lilla svaghet. Den svåra huvudrollen exekveras med kirurgisk exakthet av Marc-André Grondin.
Den till synes vardagliga berättelsen utvecklas till en stark psykologisk thriller som håller mig fast som i ett skruvstäd och det är flera gånger jag glömmer att andas.
Wanda Bendjelloul (filmkritiker) sa om filmen ”den har flera mycket överraskande och starka vändningar. Se den!”. Jag kan bara hålla med.
På sista raden: Jag är otroligt avundsjuk på er som får se den för första gången.
Speltid: 112 min
Just nu kan filmen ses på: bio, SF Anytime
Priser: inga filmpriser
Visste du att: Xavier Legrand har även regisserat den starka filmen ”Allt för min son” (2017).
När kardinal Lawrence får i uppdrag att leda en av världens mest hemliga och uråldriga seder, att välja en ny påve, befinner han sig i centrum för en väv av konspirationer och intriger som kan skaka själva grunden för den katolska kyrkan.
En film från en värld som vanligtvis är sluten för oss. Verklighetstrogna procedurer för att utse en ny påve. Självklart finns här också intriger och konflikter. Bra scenografi och kostym. Hyfsat manus och regi. Flera bra skådespelare, men några roller är lite för grunt tecknade och drar iväg åt karikatyrer.
På sista raden: Snygg film och bra underhållning.
Speltid: 120 min
Just nu kan filmen ses på: bio, SF Anytime
Priser: 87 filmpriser, bl a Oscar och Golden Globe för manus, BAFTA film och manus.
Visste du att: Kostymdesignern Lisy Christl var inte imponerad av de röda dräkter som kardinaler bär idag och ansåg dem vara för trista. Hon valde en röd färg som användes i 1600-talets kläder eftersom de var mycket mer livfulla.
(serie s03) En blandad skara människor beger sig till en avlägsen plats för att släppa lös sina värsta, mest privilegierade impulser. Serien är en skarp social satir om händelser runt olika gäster och anställda i den fiktiva resortkedjan White Lotus, vars vistelser blir påverkade av deras olika dysfunktioner. En vecka i semesterfirares liv, de kopplar av och föryngras i paradiset, men för varje dag som går uppstår en mörkare stämning.
Det här är utan tvekan den snyggaste av de tre säsongerna, och de två tidigare var inte alls osköna. Här bärs berättelsen, scenerna och stämningen mycket av ett bländande vackert foto, inte minst av omgivningarna och miljön.
Som vanligt har man radat upp en stor skara mycket bra skådespelare, karaktärsstarka, ett par med från förra säsongen. Det är ett bra manus som sakta förvärrar allas tillvaro scen för scen, avsnitt för avsnitt.
Är det den bästa säsongen? Tekniskt, utan tvekan ja. Som berättelse, nja kanske inte. Jag saknar de lite mer skruvade karaktärerna som var med i säsong 1 och 2.
På sista raden: Ytterligare en mycket bra säsong av en mycket bra serie.
Speltid: 8 x 60 min
Priser: 87 st.
Visste du att: Säsong 3-stjärnorna Leslie Bibb och Sam Rockwell är ett par i verkliga livet.
Den hyllade dirigenten Thibaut har leukemi och behöver en benmärgsdonator. När han förstår att han adopterades, hittar han en äldre bror, en musiker och fabriksarbetare. Deras återförening startar en broderlig, musikalisk resa mitt i stadens fabriksstängning.
Det här är ett hyfsat hantverk med habil regi och skådespelare, okej manus. Men det blir lite förutsägbart. Och det är sällan jag undrar hur ska det gå. Bra musikscener, både de med bra musik och de med dålig orkester.
På sista raden: Berörd? Jo, några minuter på slutet. För sent och för lite.
Speltid: 103 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Priser: inga stora
Visste du att: Filmen spelades in i Lallaing i norra Frankrike. Emmanuel Courcol frågade en regissörskollega som redan hade gjort en dokumentär om just detta ämne i denna region vilket marschband han skulle välja. Så Courcol och hans medarbetare gick för att se Walincourts marschband efter en repetition, och drack, precis som Thibault i filmen, några öl med dem. De var väldigt vänliga och deras replokal såg ut precis som Courcol ville ha den, så han hade hittat filmens marschband. De var lite skrämda under den första filmdagen, men de övervann snabbt sin blyghet.
(”Love Sarah”) En ung kvinna vill uppfylla sin mammas dröm om att öppna ett eget bageri i Notting Hill, London. För att göra detta tar hon hjälp av en gammal vän och sin mormor.
Jorå, det var nog bra tänkt från början, men det här är så himla förutsägbart och fritt från överraskningar. Det drar i väg åt det klyschiga hållet och inga skådespelare imponerar.
På sista raden: Ibland beskrivs det vanliga som ”tretton på ett dussin”. Här är vi där.
Speltid: 97 min
Just nu kan filmen ses på:
Filmpriser: inga
Visste du att: Bageriet på Portobello Road var bland en av de tidigaste filmerna som spelades på brittiska biografer när de öppnade igen efter covid-19-utbrottet.
Köpenhamn 1919: En ung arbetare blir arbetslös och gravid. Hon träffar Dagmar, som driver en underjordisk adoptionsbyrå.
Svart/vit film i 4:3 format, snygg, vacker, grym. Perfekt i sitt anslag med fattigdom, smuts, elände, utsatthet, en sömmerska vars man är förvunnen i kriget.
Här finns mycket att tycka om – huvudpersonen lysande gestaltad av Vic Carmen Sonne, bra regi och foto, påträngande eländigt i scenografin, bra mask och smink.
På sista raden: Här finns många scener som berör och skakar om.
Speltid: 123 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 22, bl a Göteborg filmfestival – bästa nordiska film.
Visste du att: Trine Dyrholm (Dagmar) blev i denna film för tredje gången med i en film som nominerats till bästa utländska film på Ocarsgalan, efter Hämnden (2010) och A Royal Affair (2012).
(”The seed of the sacred fig”) En undersökningsdomare kämpar med paranoia mitt i politisk oro i Teheran orsakad av en ung kvinnas död. När hans pistol försvinner misstänker han sin fru och sina döttrar, och vidtar hårda åtgärder som förstör familjebanden.
Här sker det mesta i familjens lägenhet, en fin men intensiv nerv mellan pappan som är av den gamla religiösa sorten, regeringstrogen, delvis på grund av sitt yrke och döttrarna som är på sociala medier och är mer moderna och västerländska i sitt sätt att vara och tänka. Det här gestaltas och navigeras igenom med stor skicklighet av regissören och skådespelarna.
Filmen inleds med vapen och pistolkulor som släpps mot en bordsyta. Och självklart så kommer den, på Tjechovkst vis, vara central i upplösningen av filmen. Dramat rör sig obönhörligt mot skräck.
På sista raden: Omskakande politiskt nutidsporträtt, mycket berörd.
Speltid: 2 tim 47 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 34, bl a Cannes-Juryns Specialpris, Chicago-bästa manus
Visste du att: Regissören Rasouloff meddelade 2024 att han lyckats fly från Iran och vistades på en okänd plats i Europa. Eftersökt för kritik mot regimen.
Rappt anslag i filmen, korta scener. Hand cam som ibland känns avsiktligt skakig. Annorlunda story.
Mycket bra skådespelare, Nicole Kidman och Harris Dickinson i huvudrollerna och Banderas i en urstark biroll.
Det är sex och sex med tvång, åtrå som är svårkontrollerad och det görs bra. Men jag är inte helt övertygad i händelseförloppet. Det skaver ibland, men jag förblir på det stora hela oberörd. Jag bryr mig inte om hur det ska gå för dem.
På sista raden: Bra foto, skådisar och regi med filmen lyfter inte högre än till betyget ganska bra.
Speltid: 114 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 8 st, bl a Venedig – bästa skådespelare Nicole Kidman
Visste du att: Kidman hade precis anlänt till Venedigfestivalen 2024 och var på väg till avslutningsceremonin när hon fick beskedet att hennes mamma hade gått bort. Kidman lämnade Italien omedelbart och fick inte personligen ta emot priset, vilket regissören Halina Reijn tog emot å hennes vägnar.
Livet tycks ha rusat ifrån 70-åriga Mahin som bor ensam i Teheran. Men en middag med väninnorna tänder en gnista inom henne. Kanske är det ännu inte för sent att finna kärleken? När Mahin öppnar sin dörr för en ny romans utvecklas det snabbt till en oförglömlig kväll.
Starka karaktärer, en hel del feelgood. Story som långsamt utvecklar sig i vardagliga scener.
På sista raden: Kanske finns det en del som retar sig på vändningen på slutet, men inte jag, den funkar.
Speltid: 97 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 6 olika filmpriser
Visste du att: I september 2023, när regissörerna för filmen försökte resa till Paris för efterproduktion av denna film, konfiskerades deras pass av den iranska regeringen. På grund av detta fick de inte heller åka till den 74:e Berlins internationella filmfestival där deras film valdes ut att delta i huvudtävlingen.
Under det kalla krigets dystra dagar tvingas spionageveteranen George Smiley att komma tillbaka från sin pensionering för att avslöja en sovjetisk agent inom MI6.
Finns samarbete mellan Tomas Anderssons regi och fotografen Hoyte van Hoytema. Många bra, kända skådespelare.
Storyn är bra, lite rörig i början med många namn men allt klarnar så småningom. Jag saknar kanske lite spänning, det blir mer drama än thriller.
På sista raden: Det mesta är bra, en del riktigt bra, men blev jag fångad och berörd?
Speltid: 2 tim 7 min
Just nu kan filmen ses på: SVT, SF Anytime
Filmpriser: 35 filmpriser
Visste du att: Titeln anspelar på en engelsk ramsa, ungefär som vår ”Ole dole doff”: ” Tinker, tailor, soldier, sailor, rich man, poor man, beggarman, thief.”
(serie, ”Dear Child”) En mystisk kvinnas flykt från sin uppslitande fångenskap för utredarna mot den mörka sanningen bakom ett olöst försvinnande 13 år tidigare.
Den här serien bärs upp mest av den unga flickan (Naila Schuberth) och hennes öde och vilsenhet inför världen utanför fångenskapen. Det är inte alls svårt att tycka om henne och bli tagen av hennes livsöde. Låtsasmamman (Kim Riedle) som hon levt med bär också upp dramat bra med sin såriga och trasiga persona. Det är bra skådespelare rakt igenom, men dessa två lyser starkast.
Handlingen är grym, bestialisk, som en ny Fritzl-historia.
Jag gillar att saker får ta tid, här finns ibland scener som har ett lugn.
Ganska bra foto och manus, även om jag tycker att historien ibland tar en del genvägar som inte övertygar, alternativ utesluts utan att seriemakaren övertygar mig.
På sista raden: Bra hantverk. Gripande och underhållande. Bättre än många andra tv-serier.
(serie, s01) Tre främlingar som bor i samma hyreshus i New York City och delar en besatthet av mordutredningar befinner sig plötsligt indragna i ett mord.
Starka, lysande karaktärer, bra casting överlag. Fint foto och scenografi. Bra och bitvis dråpliga dialoger.
Serien är utan tvekan en magnet, ett ögongodis och man vill hela tiden se mer. Ploten drivs kanske mer framåt av omständigheter än av huvudpersonernas sckilcklighet.
På sista raden: Charmigt, snyggt och högt underhållningsvärde.
Speltid: 10 x 30 min
Filmpriser: flera tv-priser
Visste du att: Steve Martin spelar faktiskt på konsertinan (litet dragspel) i olika scener. Han är en mycket skicklig och begåvad musiker.
Ingmar Bergmans omskakande drama om en verklig händelse ur hans liv, i regi av Liv Ullman. Vi följer tre vuxnas älskogsdans – och upplever barnet, som sitter i mitten utan att förstå sin egen roll. Vi upplever också den gamle Bergman, som en gång var huvudpersonen i ”älskogsdansen”, men nu i sitt arbetsrum, med samvetskval över vad han gjorde mot kvinnan han då älskade.
Det här är stor konst och genialitet rakt igenom. Storartat manus och fenomenala skådespelarinsatser av alla inblandade, bl a Lena Endre, Erland Josephson, Krister Henriksson. Liv Ullman har regisserat på ett lika föredömligt sätt. Jörgen Perssons nakna men vackra foto måste också nämnas.
På sista raden: Helt trollbunden i två och en halv timma. Vilken historia, vilken film!
Speltid: 2 tim 34 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, Cineasterna.
Filmpriser: 8 filmpriser, bl a Guldbagge till Lena Endre – skådespelare
Visste du att: Filmen inleds med en text, som också läses högt, det är ett citat av författare Bohto Strauss: ”Ingen form av vanligt misslyckande, varken sjukdom eller ruin eller motgång i yrket, ger så grymt och djupt eko i det undermedvetna som en skilsmässa. Den vidrör direkt all ångests ursprung och väcker den till liv. Med ett enda hugg tränger den så djupt som livet överhuvudtaget når.”
När han återvänder till Saint-Martial för sin bortgångne chefs begravning, blir Jérémies vistelse hos änkan Martine invecklad i ett försvinnande, en hotfull granne och en abbots skumma avsikter.
Det här är en bra berättelse som håller mig kvar, trots sin stillhet och makliga lunk. Den är i stort sett en rak berättelse, viss backstory med lökmetoden, ett lager i taget. Bra manus och regi.
Bra skådisar, trovärdiga karaktärer och dialoger rakt igenom.
På sista raden: Uppfriskande annorlunda och bra slut.
Speltid: 102 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Filmpriser: 2 st, än så länge
Visste du att: Filmen var av många förväntad att delta i 2024 års Cannes Film Festival men blev istället placerad på Cannes Première sidebar.
Una brottas med sorg medan hon bär på en hemlighet, oförmögen att uttrycka sina känslor fullt ut, när hon navigerar i turbulenta händelser.
Vardagliga scener men elegant foto. Elin Halls ansikte dominerar de flesta scenerna. Fängslande och bra prestation.
Historien är rak och bär på en nerv eftersom vi som tittare vet mer än de inblandade. Snyggt.
På sista raden: Vacker och finstämd film.
Speltid: 82 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Anm: 2 feb 2025. Pris på Göteborgs filmfestival: Dragon Award Best Nordic Film – ett av världens största filmpriser, med en prissumma på 400 000 kr. Juryns motivering lyder: För sin mästerligt kalibrerade mise en scène, sin känslighet och subtila lätthet, samt regissörens oväntat upplyftande skildring av sorg, skarpt framställd av en perfekt ung ensemble.
Filmpriser: 15 st, bl a Chicago – bästa kvinnliga skådespelare
Visste du att: Foto av Sophia Olsson, den enda som vunnit Sven Nykvist Cinematography Award två gånger (”Charmören” och ”Sameblod”)
En palestinsk flykting som lever i utkanten av samhället i Aten blir lurad av en smugglare och ger sig ut för att hämnas.
Utanförskap, småtjuvar, ruffiga miljöer. Starka och trovärdiga karaktärer och bra framåtrörelse. Efter en dryg timma börjar undra om det här kommer att lyfta, börja beröra mig. Då gör det just det. Och med ens förstår jag att allt som berättat dittills måste berättas först innan det hettar till.
På sista raden: Bra skildring av situationen för en flykting från Mellanöstern i Europas första land, Grekland.
I Mumbai är sjuksköterskan Prabhas liv vardagligt och strävsamt när hon får en oväntad gåva från någon. Hennes yngre rumskamrat, Anu, försöker förgäves hitta en plats i staden för att vara intim med sin muslimska pojkvän.
Filmen har flera svaga, men vaga framåtrörelser som jag som tittare försöker få grepp om. De klarnar sent, för sent, och är inga omvälvande förändringar.
Filmen är vacker och det är länge som om staden Mumbai innehar huvudrollen, en myllrande och bullrande stad som aldrig vilar. Jag tycker om det ruffiga när staden är kuliss, resten är mer en lite seg transportsträcka. Inte så berörd som jag hoppats på att bli.
På sista raden: Finns med på flera topplistor för filmer 2024, inte på min.
Speltid: 118 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Filmpriser: 31 st, bl a Cannes – regi, Chicago – regi
Visste du att: Första indiska filmen som fått det prestigefyllda Grand Prix på filmfestivalen i Cannes 2024.
En äldre bonde bestämmer sig för att offra sig själv till en tiger för att befria hans familj från fattigdom. Han delar en sista surrealistisk natt med sin fru före sin planerade död.
Enkelt, fattigt liv på landsbygden. Patroner som bestämmer vem som ska få jobb om man får betalt. Men mitt i dammet och sandfärgerna på den öppna tegelfabriken skapar ändå filmmakaren en vacker film, emellanåt rikt färgsatt.
Även om historien om de underdåniga bitvis engagerar så saknar jag något som berör och får mig att undra hur det ska gå. Det räcker inte med fattigdomen och att tigrar finns i skogen. Filmen är dessutom lite tudelad mellan den köttsliga första halvan och den drömmande andra.
På sista raden: Det finns kvalitéer att hitta här och där, men jag är lite fundersam över helheten.
Året är 1944, i Vermiglio, en avlägsen bergsby i Italien. Pietro, en desertör, kommer till byn och till den lokala lärarens familj. Hans kärlek till lärarens äldsta dotter, kommer att förändra allas liv.
Snygg film, bra foto, vacker bergsnatur som fond. Och det är vackra skildringar av byn, naturen och årstidernas växlingar.
Stillheten i fotot och skeendena präglar hela filmen. Patriarkatet gör kvinnor och barn tysta och underdåniga, känslor och sexualitet ska dessutom inte visas.
Det är befriande med de återkommande scenerna med barn som viskar till varandra innan de somnar, om vad de hört de vuxna prata om, om hur man ska uppfatta världen, får döda människor vingar?
Men historien rör sig lite för sakta framåt under de två timmar som filmen varar och jag saknar en klassisk konflikt – vem vill vad? Och vem/vad står i vägen? Det blir lite bättre på slutet, men det är lång väntan dit.
På sista raden: Missa inte avslutningen efter slutscenen med dörren som stängs och sovrummet som blir mörkt – rollistan, ingen musik, ett nyfött barn som utstöter små späda ljud, ljudet av en mor som ler helt nära och sedan börjar nynna för barnet.
Speltid: 119 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Filmpriser: 10 st, bl a Venedig-Juryns stora pris
Visste du att: Vermiglio är namnet på byn, ordet betyder kyskhet.
En beskyddande mamma som bor med sin son i en avskild krokodilpark tappar fattningen när hennes son ser mer av omvärlden och faller för en tjej för första gången.
Det här är vardag, enkelt, långsamt. Snyggt filmat, vackra färger, exotiskt med skötsel av en turistattraktion i Indonesien, krokodiler i dammar. Filmen skildrar det enkla men också en skruvad relation mellan mor och son.
Men det är bara emellanåt som den hugger tag i mig, för sällan. Svag framåtrörelse i filmen.
På sista raden: Emellanåt otäck, några scener dröjer sig kvar.
Tragikomedi om sex till synes oberoende liv som korsas under den rumänska kommunistregimens sista dagar 1989. Det närmar sig jul 1989 och Rumänien står på randen av en revolution. Gatorna sjuder av demonstrationer och studenter provocerar regimen på alltmer vågade sätt. Men mångas vardag präglas alltjämt av den ständigt närvarande hemliga polisen.
Vi följer sex personer strax före julen 1989. Efter ett tag kommer man i varje story, filmen blir bättre och bättre och mitt i allvaret finns också en svart humor emellanåt. Bra regi och skådespelare.
På sista raden: Magnifikt avslutande sista minuter när trådarna vävs samman och folket på torget går samman, allt medan sluttonerna av Ravels ”Bolero” förstärker fottramp och knytnävar.
Speltid: 2 tim 18 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Filmpriser: 6 priser, bl a Venedig – bästa film.
Visste du att: Filmen avslutas med dokumentära bilder. Här är revolutionsförloppet i korthet:
Överförd från ungdomsfängelse till vuxenfängelse tas Mel under vingarna av både Shepard, Australiens mest föraktade brottsling, och Warren, en fånge som snart blir villkorlig frigiven. Den faderliga triangeln som bildas mellan dem blir deras undergång.
Autentiska miljöer, plus för det. Bra skådisar, men det är förbaskat pratigt, som en modern tv-serie. Inga stilla scener, ingen som tänker, sörjer, drömmer. Bara klipp direkt till nästa scen. Jag blir lite berörd först i filmens sista halvtimma. Men det är för sent.
En bitterljuv memoar av en melankolisk kvinna som heter Grace Pudel – en hamstrare av snigelprydnader, romantiska romaner och marsvin.
Fantastisk samling ansikten och karaktärer. Mustig berättelse, fin berättelse, närmast en skröna. Underbart skicklig animation utan datorstöd, endast stop-motion-teknik. Bra story.
På sista raden: Det här är hantverk och det syns, beundransvärt arbete.
Speltid: 95 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Anm: 2 feb 2025. Pris på Göteborgs filmfestival: Vinnare i kategorin International Competition – juryn utgörs av publiken som under festivalen röstat på sina favoritfilmer.
Filmpriser: inga, ännu
Visste du att: Adam Elliots filmer saknar traditionell dialog på grund av filmernas låga budget. Dialoger kräver läppsynkronisering. Filmens berättande, voice over, görs av Sarah Snook som hade en av huvudrollerna i Successions.
Inbördeskriget rasar i Centralafrikanska republiken. Linn (35) leder ett team av hjälparbetare som arbetar outtröttligt för att rädda liv på ett provisoriskt fältsjukhus utanför det enorma flyktinglägret. Plötsligt springer en desperat man in på kliniken. Han är muslim, och han är förföljd och i livsfara. Alla håller andan. Utanför finns pöbeln och den kristna milisen.
Handcam för att skapa nerv, men allt känns ändå lite konstruerat. Här finns många scener som inte känns helt trovärdiga. Lägg därtill att flera skådespelare inte övertygar och man har framför sig en film som mer stör än berör.
På sista raden: Den blir en studie i saker som kunnat göras bättre.
Speltid: 95 min
Anm: Göteborgs Filmfestival
Filmpriser: inga
Visste du att: Filmen spelades in i Kapstaden, Sydafrika
Den lokala rebelliska tonåringen Clotaire faller för sin skolkamrat Jackie, men gängvåld leder in honom på en mörkare destruktiv väg. Efter flera års uppehåll upptäcker de båda att de vägar de valt leder dem åter mot varandra.
Filmen är lång, svindlande, vindlande, ringlande flöde. Stor berättarglädje, rappa dialoger, men också våldsam, mycket våldsam. Många snygga och kreativa fotogrepp, annorlunda, jag gillar dem. Bra skådespelare, både de unga och de vuxna och den berör mig med jämna mellanrum, håller mig kvar.
På sista raden: Bra underhållning och flera intressanta filmgrepp
Speltid: 2 tim 46 min
Anm: Göteborgs Filmfestival 2025
Filmpriser: 1 filmpris, inget stort.
Visste du att: Filmen har fått kritik för att vara klichéfylld och plagiera flera amerikanska filmer på samma tema. I Cannes fick den ett svalt mottagande men i ursprungslandet, Frankrike, är den en stor tittarsuccé. På Imdb är tittarna positiva men kritikerkåren fortsatt sval.
Lia, en pensionerad lärare i Georgien, har lovat att hitta sin sedan länge borttappade systerdotter, Tekla. Hennes sökande tar henne till Istanbul där hon träffar Evrim, en advokat som kämpar för transrättigheter, och Tekla börjar kännas närmare än någonsin.
Snyggt foto, ruffiga miljöer, starka karaktärer och bra skådespelare. Men räcker det för att en film ska bli bra? Jag tycker storyn är svag – en person letar efter en annan person, transport, promenader och en massa ”har du sett…”. Spoiler: det blir inte mycket mer än så. Så filmen blir fin att titta på, tekniskt bra, men när slutet kommer så rycker jag på axlarna, jaha.
På sista raden: Guldbaggen kanske säger mer om det svenska filmåret än om filmen i sig.
Speltid: 106 min
Just nu kan filmen ses på: SVT PLay
Filmpriser: 8 st, bl a Berlin-regi, Guldbaggen-bästa film + regi.
Visste du att: Filmen fick ytterligare två Guldbaggar for foto och ljud.
I filmrecensionerna finns en punkt som heter ”kan ses på”. Här anger jag var du kan se filmen utan att ha en prenumeration på en streamingtjänst. Det är således sajter där man kan se filmen gratis eller betala för ett enstaka tillfälle. Det kan vara: bio, SVT Play, TV4 Play, SF Anytime, TriArt, Cineasterna (se film med ditt biliotekskort).
Efter att ha förlorat sin fru på tragiskt sätt på grund av självmord, möter barnpsykiatern Eli Adler en orolig ung pojke som verkar ha en hemsk koppling till Elis förflutna.
Det här bärs upp av Billy Crystal från första filmrutan till sista. Lysande rollprestation, kanske hans bästa någonsin.
I övrigt lever serien på mysticismen, gåtan, vad är det som pågår. Manus är okej, men inget att skriva hem om. Regi och klippning bidrar till en bra dramaturgi. Men kanske är det några avsnitt för mycket.
På sista raden: Uppfriskande med en modern teve-serie som har ett slut.
Speltid: 30 min x 10
Filmpriser: inga
Visste du att: I ett av de sista avsnitten syns den psykadeliska mattan från hotellkorridorerna i filmen ”The Shining”.
(serie s01) När Ronja växer upp får hon veta att den omgivande skogen kan vara en magisk och ibland en farlig plats fylld med konstiga varelser. Vi följer äventyren för en ung flicka som föddes i ett gäng rövare i en medeltida skandinavisk fästning.
Plus för scenografi, foto, specialeffekter. Men det blir på det stora hela inte så engagerande. Nya tillagda sidospår, några skådespelare som inte övertygar, en del tveksamma repliker.
På sista raden: Tekniskt intressant, men storyn berör mig inte.
Speltid: 6 x 45 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: inga
Visste du att: Många scener spelades in vid Sveafallen nära Degerfors i Värmland
En filmkritiker som är besatt av filmen Casablanca (1942) försöker komma över sin fru som lämnat honom, genom att dejta igen med hjälp av ett gift par och hans illusoriska idol, Humphrey Bogart.
Det här är en bra story, mycket rolig, skickligt sammanflätad med Bogart från Casablancafilmen. Stort beröm till Woody Allen som regissör och som rolig karaktär.
På sista raden: Rolig och bra underhållning.
Speltid: 85 min
Filmpriser: 1
Visste du att: DN-krönikören Johan Croneman utnämnde nyligen filmen till den roligaste någonsin.
I Helsingfors möts av en slump två ensamma själar på jakt efter kärlek i en karaokebar. Men deras väg till lycka är kantad av hinder.
Det här är en vackert kolorerad film, starka färger. Enkla ruffiga miljöer. Ibland tysta, stilla scener som Roy Andersson är mästare på. Bra skådespelare och regi.
Men jag tycker historien är lite svag. Och är det inte lite för lika andra filmer Kaurismäki gjort. Inte så berörd. Ett rapsodiskt slut bidrar också till det.
På sista raden: Kaurismäki är alltid sevärd, kan konsten att fånga min blick.
Speltid: 81 min
Just nu kan filmen ses på: Cineasterna, SF Anytime
Filmpriser: 9, bl a Cannes – Aki Kaurismäki, Chicago – regi
Visste du att: Filmen som Ansa och Holappa ser på bio är The Dead Don’t Die (2019), som regisserades av Jim Jarmusch. Jarmusch som har sagt att han har blivit influerad av Kaurismäki, medverkade i Leningrad Cowboys Go America (1989) och spelade i sin egen film Night on Earth (1991) i Finland, där han använde flera av Kaurismäkis vanliga skådespelare.
Mördarna Velma Kelly (Catherine Zeta-Jones) och Roxie Hart (Renée Zellweger) befinner sig i 1920-talets Chicago, i dödscell tillsammans och slåss för berömmelse på scen som kanske kan hålla dem från galgen.
Musical eller snarare hybridfilm skulle jag vilja säga. I alla sångnummer varvas, vävs, vanliga berättande filmscener med musik och dans. Intressant grepp, snyggt, det fungerar.
Historien är skriven av flera, bl a Bob Fosse som regisserade ”Cabaret”. Och det här är rakt igenom ett förbannat bra hantverk, lysande skådespelare, regi, foto, klippning, bra musiknummer med toppar som ”Mr Cellophane” och Richard Gere (advokat) som steppar genom en rapp slutplädering i domstolen.
På sista raden: Jag är positivt överraskad. Glad att jag äntligen sett filmen.
Speltid: 113 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, SVT Play
Filmpriser: 59, bl a 6 Oscars – bästa film, bästa kvinnliga huvudroll, m fl.
Visste du att: I början av scenen som presenterar Mama Morton (Queen Latifah) för de nya fångarna, har Roxie Hart (Renée Zellweger) ett kort samtal med en kvinna som röker en cigarett. Den karaktären spelas av den långvariga Broadway-skådespelerskan Chita Rivera, som porträtterade Velma Kelly i den ursprungliga produktionen av ”Chicago” från 1975.
(doku) En indonesisk man med kommunistisk bakgrund vid namn Ramli mördades brutalt när den ”kommunistiska” utrensningen inträffade 1965. Hans återstående familjemedlemmar levde i rädsla och tystnad fram till den här dokumentären. Adi, en bror till honom, bestämde sig för att återbesöka den fruktansvärda händelsen och besökte de män som var ansvariga för morden.
Det här är uppföljaren till ”The Act of Killing”. På samma nakna sätt, utan pålagd berättarröst, låter regissören gärningsmän tala framför kameran. Tystnaden är ett viktigt verktyg i filmandet. Intervjuaren blir ibland tyst, kameran fortsätter att rulla. Effektfullt, skickligt. Och precis som i den förra filmen blir det här sakta värre och värre.
På sista raden: Annorlunda dokumentär. Mycket berörande.
Speltid: 103 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 48, bl a Berlin – film, Cannes jurypris f regi
Visste du att: Adi och hans familj flyttade tusentals kilometer bort till andra sidan av landet, ut från skuggan av förövarna som fortfarande är i maktpositioner i norra Sumatra.
Strax före första världkrigets utbrott äger en rad mystiska incidenter rum i en tysk by. En lärare som uppvaktar en barnflicka i baronens hushåll försöker undersöka sambanden mellan dessa olyckor och brott. Vad förebådas? Är barnen oskyldiga? Vem är skyldig?
Filmen är svartvit och vi följer allt ur lärarens perspektiv. Där han inte är med finns han berättande i en voice over. Filmen är gripande och mycket berörande eftersom den innehåller övergrepp, pennalism, hårda mansgrisar. Här sitter man fast som i ett skruvstäd. Vad är det som händer? Vem gör det? Hur ska det gå?
Lysande skådespelare, inte minst alla barn. Snyggt foto, bra story och regi.
På sista raden: Svinaktiga män, svåra scener, mycket starkt drama.
Speltid: 2 tim 24 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: 62 filmpriser, bl a Cannes-bästa regi, Chicago-bästa utländska film.
Visste du att: Barnen i filmen är generationen tyskar som blev nazister. Michael Haneke har sagt att även om det är avsiktligt, är idéerna i filmen menade att gälla inte bara fascism utan alla former av radikalism, inklusive terrorism.
Alain, som är ansvarig för sin unge son, lämnar Belgien för Antibes och för att bo med sin syster och hennes man som familj. Alains band med Stephanie, en späckhuggartränare, blir djupare efter att Stephanie råkar ut för en hemsk olycka.
Här finns det som engagerar, ett barn, en ung kvinna utan ben, en manlig huvudkaraktär som inte alltid gör de smarta valen. Så visst, jag är engagerad och fast. Det är bra skådepelare, men jag är lite tveksam till storyn, inte nyfiken på hur det ska gå. Och när allt får sin upplösning så är det lite snopet, snabbt, summariskt.
Snyggt gjort med de förlorade benen, mycket övertygande. Men skådespelerskan har dem kvar på riktigt.
På sista raden: På det stora hela en habil underhållning.
Speltid: 120 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: 32 filmpriser, inga stora
Visste du att: Matthias Schoenaerts ägnade två månader åt boxning, tränade MMA och tyngdlyftning dagligen och åt skräpmat som hamburgare, glass och pizza för att gå upp i vikt och få lite mage, för Jacques Audiard ville att Ali skulle se stark ut men inte vältränad, lite ohälsosam eftersom karaktären är fattig, så han har inte möjlighet att försörja sig ordentligt.
Megalopolis är ett romerskt epos som utspelar sig i ett föreställt modernt Amerika. Staden Nya Rom måste förändras, vilket orsakar konflikt mellan Caesar, en arkitekt som försöker ta sig in i en utopisk, idealistisk framtid, och hans opposition, borgmästare Cicero. Sliten mellan dem är Julia Cicero, borgmästarens dotter, vars kärlek till Cesar har delat hennes lojaliteter.
Vilken bottenlös smörja. I framtidsskildringen, hundra år från nu, är den pinsam (papperstidningar, fotografer med kameror från 1900-talet), i sin scenografi är den lika påkostad som plastig. Allt ser ut som guldfärgad plast och gul ökensand. Dialogerna är luddiga och kvasifilosofiska, kopplingen till gamla Rom är det skämskudde-varning på. Här finns ingenting som har nerv, inget som egentligen håller mig kvar. Jag ska bara se den klart för att kunna säga att jag sett filmhistoriens mest påkostade kalkonrulle.
På sista raden: Hur kan en så stor filmregissör plötsligt skapa sådan innehållslös smörja?
Speltid: 2 tim 18 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: inga
Visste du att: Coppola skrev manuset i början av 1980-talet, men filmen hölls tillbaka delvis på grund av hans ekonomiska skulder. Förproduktionen började slutligen 2001 men projektet skrotades efter attackerna den 11 september, eftersom en scen från manuset ”förutspådde” attackerna. Coppola övergav projektet helt 2007 och började inte utveckla det igen förrän 2019.
Världen verkar tom, men det syns spår av mänsklig närvaro. Katten är ett ensamt djur, men eftersom dess hem är ödelagt av en stor översvämning, finner han en tillflyktsort på en båt befolkad av olika arter och måste slå sig ihop med dem trots deras olikheter. I den ensamma båten som seglar genom mystiska översvämmade landskap, navigerar de i utmaningarna och farorna med att anpassa sig till denna nya värld.
Fin och känsligt animerad film. Bra tekniskt, intressant berättelse som håller mig kvar. Uppfriskande med djur som inte pratar, de är bara djur.
På sista raden: Jag vill se mer. Hoppas den lettiska skaparen orkar göra mer i denna anda.
Speltid: 84 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 13 hittills, kommer att bli fler
Visste du att: Teamet ville absolut att alla ljud skulle göras av riktiga djur, så de spelade in riktiga djur för filmen. För att få kapybaraljudet var ljudteknikern tvungen att resa till en djurpark och kittla kapybaror. De riktiga kapybara-ljuden stämde dock inte med den personlighet som kapybara-karaktären skulle ha, så istället använde de en babykamel.
(doku) En dokumentär där före detta indonesiska dödspatrullledare återskapar sina massmord i vilken filmiska genrer de vill, inklusive klassiska kriminalscener och påkostade musiknummer.
1965 rensades kommunister ut i Indonesien. Makten togs av militärer, paramilitärer och gangsters. Knappt femtio år senare ställer sig en del av bödlarna och mördarna framför kameran och berättar vad de gjorde och hur de gjorde det. De låtsas samtidigt göra spelfilm om sina gärningar. Det finns inget samvete, ingen ånger. Och allt de visar upp blir sakta bara värre.
Har något liknande någonsin gjorts framför en kamera. Avskyvärda handlingar och skrupellös stolthet.
På sista raden: Skruvat, makabert och upprörande.
Speltid: 1 tim 57 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 41 stycken, bla Berlin, Chicago, BAFTA, European Film, Toronto.
Visste du att: Projektet började med fokus på offrens familjer, men många greps när Joshua Oppenheimer gjorde intervjuerna med dem. I den processen började han träffa torterare, så han bestämde sig för att fokusera berättelsen på dem istället.
(serie) Catherine Ravenscroft är en framgångsrik och respekterad tv-journalist. En dag dyker en spännande roman skriven av en änkeman upp på hennes nattduksbord. Hon blir förskräckt när hon att inser att hon är en nyckelperson i en berättelse som hon hade hoppats var begravd för länge sedan, som avslöjar hennes mörkaste hemlighet.
Serien har skrivits och skapats av Alfonso Cuarón, regissören bakom den fina och vackra filmen ”Roma”. Och det märks tidigt och genomgående i de sju avsnitten att det här är en filmmakare. Serien är filmisk, saker fåt ta sin tid. Det behövs inte snabba klipp för att skapa dramatik.
Fint foto och lysande skådespelare i alla roller. Berättelsen är annorlunda men trovärdig och skickligt iscensatt. Jag är uppslukad av historien och njuter stort av dess snirkliga gång. Saker blir sakta bara värre och värre.
På sista raden: Jag tror inte jag sett en lika bra serieproduktion sedan Fargo.
Speltid: 45 x 7
Filmpriser: Inga, ännu
Visste du att: Alfonso Cuaróns har inte regisserat något mellan denna serie och Roma (2018).
Berättelsen om hur en ung Donald Trump startade sin fastighetsverksamhet på 1970- och 80-talens New York med hjälp av den ökända advokaten Roy M Cohn.
Bra tempo i hela filmen, stadig rörelse framåt. Jag tror det är den som fångar mig och håller mig kvar. Bra regi således. Tidstrogna miljöer. Bra casting, skådespelare som liknar verklighetens förlagor. Den lysande stjärnan är utan tvekan Jeremy Strong (fr Succession) som stenhård och skrupellös advokat och rådgivare.
På sista raden: Verkshöjd? Nja, men bra underhållning och 70-skildring.
Speltid: 2 tim 2 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: inga just nu
Visste du att: Regissören Ali Abbasi sa att Netflix tackade nej till filmen ”Eftersom de har miljontals MAGA-prenumeranter i USA, vilket är deras i särklass största marknad. På affärsnivå förstår jag det fullständigt. Om du är i toalettpappersbranschen vill du inte alienera halva den rövborstande allmänheten. Du vill sälja toalettpapper till alla.”
En berättelse om en kvinnas 1 100 miles långa solovandring som genomfördes som ett sätt att återhämta sig från en personlig tragedi.
En lång vandring genom ofta ödslig natur, minnen som bearbetas. Det är inte mer än så. Bra hp men filmen blir bara en bagatell, en tidsförströelse. Varken vandringen eller back story berör.
På sista raden: Slutet är rapsodiskt och klyschigt
Speltid: 1 tim 55 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: inga stora
Visste du att: Filmen utspelar sig 1995 (markör: Jerry Garcias död i tidningsrubrik) men Cheryl läser boken Gone Girl (publicerad 2012).
Franky misstänker Jane, hennes mammas bästa vän, för att ha tänt eld på puben där hon sov som barn, och har sedan dess letat efter hämnd. När hon träffar Florence, en tjej som hon blir djupt kär i, flyr hon hemifrån. Femton år efter att hon brändes när puben fattade eld, söker Franky hämnd eftersom hon fortfarande inte har hittat några svar.
Det som håller ihop det här och gör det engagerande är casting och foto. Bra urval av skådespelare som har karaktär utan att vara modellsnygga. Bra foto, scenerna har ofta ett varmt gult ljus.
Scenerna är trovärdiga, vardag, realistiskt. Jag är egagerad hela tiden, ibland berörd.
På sista raden: Är storyn lite svag eller bara lite kringelikrokig?
Visste du att: Vicky Knight, som spelar Franky, är sjuksköterska i verkligheten, och det här är hennes andra film. Ärren på hennes kropp är verkliga, resultatet av en brand i hennes hem när hon var 8 år gammal, som orsakade brännskador över 30 % av hennes kropp. Hon blev senare sjuksköterska på samma sjukhus där hon behandlades för sina brännskador.
Den här dokumentären väver sömlöst samman exklusiva arkivfilmer med dynamiska turnéfilmer och fångar kanadensiska Merrill Nikers transformerande resa in i det internationellt hyllade kulturella kraftpaketet – artisten Peaches.
Det här är musik och scen genom 90-talet och fram till idag. Det är punkigt, stökigt, hårt. Det är beat, rytmer, sexigt. Via liveklipp, intervjuer och talking heads får vi komma in i de kreativa processerna, se vikten av att våga och att ta ut svängarna till max.
På sista raden: Gränsöverskridande på många sätt
Speltid: 102 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: inga
Visste du att: Albumet ”The Teaches of Peaches” var med på The Guardians lista 100 bästa album under 2000-talet, baserat på en undersökning från 2019 bland musikskribenter.
En syrisk familj försöker fly från inbördeskriget och en afghansk lärare, inser för sent att de är verktyg för politiskt bedrägeri av de vitryska myndigheterna, vid den Europeiska unionens gränser. Psykologen Julia blir ett ofrivilligt vittne och deltagare i dramatiska händelser vid den polsk-vitryska gränsen. Medveten om riskerna ansluter hon sig till en grupp aktivister som hjälper flyktingar i skogarna. Där kommer ödet att föra dem samman och händelserna som äger rum runt dem kommer att tvinga dem alla att ställa sig själva frågan – vad är mänsklighet?
Sv/vit, handkamera, full fart från första början. Kameran är nära människorna. I skogen vid gränsen känns det som man är en av dem, mitt i gruppen. Det är nerv hela tiden. Övergrepp, skrik, sår, hunger, övervåld, korruption, panik under hela filmen. Extremt hög närvarokänsla.
På sista raden: När jag såg den ryska antikrigsfilmen ”Gå och se” 1985, gick jag ut från filmen alldeles omskakad. Berörd som aldrig förr, tror jag var tyst i ett dygn efteråt. Det här är en snarlik upplevelse. Se den!
Speltid: 2 tim 23 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 22 st, bla Chicago-bästa film, Venedig-bästa film, regi
Visste du att: Zbigniew Ziobro, polsk justitieminister, fördömde filmen inför premiären i Venedig och skrev på X att ”I det tredje riket producerade tyskarna propagandafilmer som visade polacker som banditer och mördare. Idag har de Agnieszka Holland för det.”
1978 beslutade Stortinget att bygga en damm i Alta-Kautokeinovassdraget, mitt i hjärtat av Sápmi. En lokal naturvårdsåtgärd för att bevara älven utvecklades till en uppgörelse mot den norska statens behandling av samerna. Mitt i det historiska dramat står Ester som under hela sitt liv förnekat sin samiska identitet.
Vackert anslag med älven och genomgående vackra exteriörer. Bra manus som hela tiden driver karaktärer och historien framåt. Filmen är lugnt i sitt tempo, här finns tid för tystnad, blickar, eftertanke.
Bra regi, bra skådisar, gediget hantverk.
På sista raden: Stark skildring av rasism, utanförskap, folk som driftkucku, utsatthet och påtvingad skam.
Speltid: 1 tim 58 min
Just nu kan filmen ses på: SVT, SF Anytime
Filmpriser: Göteborgs filmfestival 2023, publikens val, bästa film.
Visste du att: Även om karaktären Ester är fiktiv, är händelserna som skildras i filmen verkliga och hände mellan 1979 och 1981.
Florence Carala och hennes älskare, Julien Tavernier, vill mörda sin man – Juliens chef – genom att fejka hans självmord. Men efter att Julien dödat och lämnat honom, minns han att han har glömt repet utanför fönstret och han återvänder till byggnaden för att ta bort det, vilket oavsiktligt provocerar fram en olycklig kedja av händelser.
Jo det är verkligen en snirklig serie händelser om än en rak berättelse. Det virvlar först till synes bort från gärningsmannen senare snirklande tillbaka. Allt börjar med att en hiss stannar. Underbart fint manus. Berättelsen håller mig kvar i ett fast grepp, det här vill man hela tiden veta hur det ska sluta. Bra skådespelare rakt igenom och Luis Malles fina handlag leder tankarna till en spännande ungdomsroman eller serietidning.
På sista raden: Körsbäret på toppen av denna filmbakelse är Miles Davis filmmusik, en stålvass trumpet, ibland naken, som förstärker film noir-stilen.
Speltid: 91 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime,
Filmpriser: inga
Visste du att: Miles Davis spelade in musiken i en enda inspelningssession medan han tittade på filmklipp med en inbjuden kvartett av franska och amerikanska musiker några timmar (från 23:00 till 05:00 en natt), improviserade varje nummer och (påstås det) smuttade på champagne med Jeanne Moreau och Louis Malle.
Om en Irakveteran som blir parhäst med en gammal Kuwaitveteran i arméns värsta jobb: de överlämnar dödsbesked till soldaters familjer. Eftersom det är viktigt att de anhöriga får beskedet av armén och inte via medier eller andra ryktesvägar, är de båda budbärarens uppgift att snabbt och formellt överlämna beskedet: ingen kroppskontakt, inget prat om oväsentligheter, bara snabbt in och snabbt ut.
En omskakande skildring av dödsbeskeden. Första timman, fyra besked, är gripande. Här är filmen mycket bra. Men sedan glider den i väg och blir en annan historia och sedan en glidning till. Det är som tre filmer i en. Jag gillar det inte.
Bra skådisar i huvudrollerna, Woddy Harrelson briljerar. Bra regi.
På sista raden: Sevärd, underhållande, men helheten är inte lika bra som inledningen.
Speltid: 1 tim 53 min
Just nu kan filmen ses på: SVT, SF Anytime
Filmpriser: 19, bl a Berlin – bästa manus,
Visste du att: Scenen där Will (Ben Foster) och Olivia (Samantha Morton) pratar med varandra i hennes kök är åtta minuter lång och spelades in i en tagning. Regissören lät skådespelararna improvisera i vissa scener.
Ken Loach och hans manusförfattare Paul Laverty skildrar mörka tider och djupa motsättningar, i det som, enligt regissören själv, är hans sista film.
Puben ”The Old Oak” kämpar för sin överlevnad i en alltmer avfolkad nordengelsk gruvby. När ett antal syriska flyktingar kommer till samhället, blir stämningen laddad bland byborna. Men pubägaren TJ Ballantyne blir vän med flyktingen Yara och börjar snart se möjligheter snarare än hot.
Den så kallade diskbänksrealismens stora fanbärare tar här ett socialt och politiskt ställningstagande. Han skildrar vad händer när syrianska flyktingar kommer till en engelsk stad med både öppen och illa dold rasism.
Bra manus fint sammanvävt, trovärdiga dialoger. Bra skådespelare rakt igenom. Jag är berörd och Loach håller mig i ett bekant grepp. Han träffar mig i både hjärna och hjärta.
På sista raden: Finalen är inte helt trovärdig i mina ögon, men filmen är ett värdigt avslut (?) på en storartad karriär.
Speltid: 1 tim 53 min
Just nu kan filmen ses på: Cineasterna, SF Anytime
Filmpriser: 8 filmpriser, inga stora
Visste du att: Dave Turner (pubägaren TJ) är en före detta brandman och chef för Fire Brigades Union Executive Council. Detta är anledningen till att FBU går in på puben i en scen och lämnar in förnödenheter till köket.
Nora och Hae Sung, två djupt förbundna barndomsvänner, slits isär efter att Noras familj emigrerat från Sydkorea. Tjugo år senare återförenas de under en ödesdiger vecka när de konfronterar föreställningar om kärlek och öde.
Vacker film i både bild och handling. Trovärdiga scener i gestaltning och repliker, trots att de är svåra och lätt kunde blivit taffliga. Beundransvärt att man kan gestalta fina scener med så få ord. Fin stämning rakt igenom.
På sista raden: Saknad och längtan. Vacker film. Berörd.
Speltid: 105 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, TriArt
Filmpriser: 80 filmpriser, bl a Chicago: regi genombrott – Celine Song. London: bästa utländska film
Visste du att: I en intervju den 2 juni 2023 på NPR avslöjade Greta Lee (Nora) att hon tyckte det var roligt att när hon berättade för sin familj och vänner att hon skulle ta den här rollen, blev många av dem förvånade och undrade om hon ens kunde tala koreanska.
Titeln är ett uttryck som används för att referera till ett romantiskt förhållande med stor åldersskillnad mellan två personer.
Äldre kvinna blir gravid med 13-årig pojke. Tjugo år efter att deras ökända tabloidromantik fängslade nationen, sätts det gifta paret under press när en skådespelerska kommer för att göra research för en film om deras förflutna.
I en här filmen är den dramatiska kurvan ett svagt uppförlutande plan. Det blir sakta men säkert en nerv, något vi kan ana komma, en osäkerhet. Det fungerar eftersom de sista 40 minuterna är så bra och inte övertydliga.
Flera bra skådespelare bär upp dramat och håller mig kvar även i början när det är vardag och trevande. Julianne Moore och framför allt Natalie Portman briljerar i de många närbilderna. När Portman (Elisabeth) mot slutet av filmen testar att gestalta Gracie framför kameran, gör hon det förbannat bra, känslomässigt, starkt, en enda tagning, fyra minuters monolog, bara ansiktet. En teknikstudie. Stor skådespelarkonst.
På sista raden: Musik kan skapa nerv, mycket påtagligt i den här filmen. Det metalliska pianoljudet som dyker upp ibland stryker under och skapar det psykologiska dramat.
Speltid: 1 tim 57 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: Många nomineringar för de tre huvudrollerna.
Visste du att: Julianne Moore (Gracie) märkte inte att Natalie Portman (Elizabeth) improviserade genom att efterlikna hennes manér i vissa scener förrän senare under inspelningen.
En dramakomedi om det unga entreprenörsparet André och Vera som ska pitcha sin app för kvinnohälsa på en prestigefylld tävling. Innan de åker till tävlingen testar Vera hypnos för att sluta röka. Plötsligt är hon som förändrad och André börjar agera alltmer irrationellt.
Kul premiss med en person i ett par som vill vara sitt sanna jag och inte ljuga. Hur fungerar det socialt? Utan de små vita lögnerna?
Bra prestationer i huvudrollerna, Asta Kamma August och Herbert Nordrum. I övrigt är filmen en habil produktion, inte mycket mer. En stunds avkoppling, underhållning.
På sista raden: En del scener dröjer sig kvar bakom skämskudden.
(skräck) En ung kvinna släpper lös skrämmande demoner när övernaturliga krafter som ligger till grund för en årtionden gammal spricka mellan mor och dotter hänsynslöst avslöjas.
Inte så många plötsliga skrik-effekter, mer krypande stress, mörka rum. Storyn har kanske en del som kunde göras bättre. Några skådespelare är bra, hp Carly Pope, andra kanske inte helt övertygande.
Kul grepp med visualiseringen av möten som sker i en mental och digital värld, jag gillar att grafiken är dålig och ibland trasig, men kan också förstå om den tröttar ut en och annan tittare.
På sista raden: Hyfsad underhållning, viss nerv.
Speltid: 104
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: inga
Visste du att: Filmen spelades in i hemlighet i Kanada under Covid-19-pandemin.
En ung kvinna bor med sin åttaåriga dotter, hennes pappa lider av neurodegenerativ sjukdom. Medan hon kämpar för att få ett anständigt äldreboende stöter hon på en otillgänglig vän som hon inleder en affär med.
Jag kan beundra det realistiska i handlingen, karaktärerna, fotot, man känner igen sig, men det händer inget som griper tag i mig. Jag undrar inte hur ska det gå, jag vet inte ens vad huvudkaraktärerna vill. Det blir som en dokumentärfilm. Efter 112 minuter är den slut.
På sista raden: 86/100 i betyg på IMDb, det är sällan vi tycker så här olika.
Speltid: 112 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: Cannes ”Label Europa Cinemas” – Mia Hansen-Løve (regi)
Visste du att: Mia Hansen-Løve skrev detta manus under vintern 2019-2020. Hon inspirerades delvis av sin fars sjukdom medan han fortfarande levde. Med sina egna ord försökte hon förstå vad hon gick igenom. Hon ville utforska hur två motsatta känslor, en känsla av sorg och återfödelse, kan föra dialog och uppleva dem samtidigt.
(serie) Kommissarie Fia Luceys karriär står på spel. Samtidigt beordras hon tillbaka till sin hemstad Blackwater för att utreda ett försvinnande. Väl där tvingas hon möta demoner från det förflutna.
Låt mig säga detta från början, det här är en modern tv-serie, och den är typiskt modern brittisk. Nej jag är inte förtjust i snabba klipp med bara prat, här finns inte filmens tid för eftertanke, känslor utan prat, berörande tystnad. Och här är en jäkla massa karaktärer att hålla reda på, samt inte minst ett slutavsnitt där allt är möjligt, vem som helst skulle kunna visa sig vara skurken. Det är säkert meningen, bra för manusförfattarna, men det blir inte berörande när allt ska förklaras i ett rasande tempo och till slut inte alls så övertygande.
Några skådespelare är bra men inte alla. Regi och foto, inget att skriva hem om. Jag gillar grundploten, mord ska utredas, gammalt mord är också begånget och hp:s familj blev skjuten av hennes far, eller?
På sista raden: Serien är en fenomenal studie i att hela (!) tiden stå och gå med händerna i byxfickorna, hp – Fia Lucey (spelad av Lisa Dwan). Uselt av regissören att inte styra detta mer.
Pat Pitsenbarger var en gång Ohios ledande frisör och skinande ljus i dess gaysamhälle. Nu bor han på ett äldreboende. Han har informerats om att stadens samhällsledare, en före detta kund, har begärt hans tjänster för hennes begravning. Han flyr vårdhemmet med bara sina pråliga smycken och beger sig till stan till fots. Han besöker graven till sin bortgångne partner, bjuds på en flashig garderobsförnyelse och tittar förbi gaybaren där han brukade spela drag som ”Mr Pat”.
Vilket underbart manus, alla dessa trådar och stickspår som successivt vävs ihop och förklaras. Och den fina gestaltningen av Pats bakgrundshistoria. Det är feelgood, skratt, allvar i en underbar mix. Bra manus, snärtiga dialoger.
Udo Kier gör kanske sitt livs roll, han är ett med karaktären.
På sista raden: Underbara scener och en karaktär som dröjer sig kvar, minst lika stark som Toni Erdman och andra moderna gestalter.
Speltid: 105
Just nu kan filmen ses på: SVT Play, SF Anytime
Filmpriser: 6 stycken, inga stora
Visste du att: Staden i filmen, Sandusky, Ohio, är den verkliga hemstaden för författaren och regissören Todd Stephens.
(Eng titel: Show Me Love). Tonåriga Åmålstjejen Elin har hånglat med många killar, men tycker allt är tråkigt och längtar bara bort. Jessica är tillsammans med Markus som tycker han är tuffast i hela stan. Johan är förälskad i Elin, men hon tycker att han är en tönt. Agnes är ensammast i hela världen och älskar en person så mycket att hjärtat nästan går sönder.
Lukas Moodyssons genombrott, vilket handlag han har. Bra manus, bra dialoger, stor autenticitet och ett fantastiskt handlag med de unga skådespelarna. Här är så många scener som hade kunnat bli så taffliga med mindre omsorg om detaljerna och med en annan regissör.
Historien är engagerande, jag är fångad och berörd. Allt känns äkta och det är typiskt svenskt och 90-tal.
På sista raden: Kul att återse den här, den håller än och visst är den en milstolpe i modern svensk filmhistoria.
Speltid: 89 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: Bl a Berlin-bästa film, Guldbagge – bästa film, manus, regissör, bästa kvinnliga skådespelare (Alexandra Dahlström, Rebecka Liljeberg)
Visste du att: Även om det utspelar sig i Åmål, spelades inte en enda scen in där. Alla exteriörer filmades i Trollhättan, nästan 100 mil bort.
Baserad på Jules Vernes roman berättar denna serie kapten Nemos ursprungshistoria. En indisk prins som blivit bestulen på sin förstfödslorätt och familj, fångad av Ostindiska kompaniet och en man som är inställd på att hämnas mot de krafter som har tagit allt ifrån honom. Nemo sätter av med sin trasiga besättning ombord på det respektingivande fartyget och kämpar mot fiender och upptäcker magiska undervattensvärldar.
Det är lätt att sugas in i den här produktionen. Man har satsat mycket på scenografi och specialeffekter. Maskinromantik över allt. Och hjältar som löser till synes omöjliga hinder de ställs inför. Lägg där till sugande cliffhangers.
Bra foto, hyfsade skådisar, alla imponerar inte.
Serien har ett mjukt avslut, fortsättning följer i nya säsonger.
På sista raden: Underhållande äventyr. Som en matiné-film från ungdomen.
Speltid: 50 min x 10
Filmpriser: inga
Visste du att: Det här var från början tänkt att vara en film och skulle spelas in i Queensland, Australien. Sedan produktionen avbröts började produktionen av Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge (2017) i dess ställe och utnyttjade alla skattelättnader som regeringen erbjuder för att filma där.
I en bearbetning av Patricia Highsmiths banbrytande roman ”Saltets pris”, följer filmen två kvinnor från mycket olika bakgrund som hamnar i en oväntad kärleksrelation i 1950-talets New York. En ung kvinna i 20-årsåldern, Therese Belivet (Rooney Mara), är en kontorist som arbetar på ett varuhus på Manhattan och drömmer om ett mer tillfredsställande liv när hon träffar Carol (Cate Blanchett), en lockande kvinna som är instängd i ett kärlekslöst, bekvämt äktenskap.
Som boken trevar sig berättelsen framåt, det är fint, man känner deras lust och deras tvivel, omvärldens tryck på hur det ska vara. Det är en stilla film, blickar, dämpat ljus. Vacker film.
Bra manus och foto, två mycket bra skådespelare. Lysande dialoger. Bra musik.
Filmen växer hela tiden, även efteråt. Det slår mig att det här är ett förbaskat bra utnyttjande av filmen som konstform, så långt ifrån moderna tv-serier man kan komma. Mumma för en filmälskare.
På sista raden: Jag vet redan nu att jag kommer se den igen.
Speltid: 118 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 75 filmpriser, bla a Cannes: regi, skådespelare (Rooney Mara), Chicago Filmfestival: regi,
Visste du att: Karaktären Carol Aird (Blanchett) inspirerades av Virginia Kent Catherwood, en kvinna sex år äldre än Patricia Highsmith som författaren hade en kärleksrelation med på 1940-talet. Catherwood förlorade vårdnaden om sin dotter efter att hennes homosexualitet användes mot henne med en inspelad lesbisk kontakt som hon hade på ett hotellrum.
(serie) Vincent, en sorgslagen far vars son försvinner, finner tröst genom sin vänskap med Eric, monstret som bor under Edgars säng.
Bråken och slitningarna mellan föräldrarna och en son som är försvunnen. Stora ångest och rivande känslor. Pappan Vincent är dessutom en mycket stark karaktär, läs bråkig och storkäftad mot alla. Det skaver med andra ord precis överallt, inte minst på dockteatern (som Mupparna) han är hjärnan bakom.
Genomgående mycket bra skådespelare och huvudpersonen, Vincent, är fenomenalt gestaltad av Benedict Cumberbatch. Det är nog den bästa skådespelarprestationen jag sett senaste året i en nyproduktion.
Det här är före mobiltelefoner finns, det är 1984, fint iscensatt med kläder, miljöer, scenografi.
Bra manus. Fint driv och framåtrörelse.
På sista raden: Oförglömlig karaktär, en serie som dröjer sig kvar, länge.
Speltid: 6 x 52 min
Filmpriser: Inga just nu
Visste du att: En blå Dodge Spirit ses på gatorna flera gånger i varje avsnitt. Den här bilen borde inte finnas där eftersom det är en 89 års modell och serien utspelar sig 1984.
(”Geralds lek”) Ett par försöker krydda sitt äktenskap i ett avlägset hus vid en sjö. Efter att maken plötsligt dör i sängen, lämnas hustrun fast i handfängsel vid sängramen och måste kämpa för att överleva och komma loss.
Den röda bilen på den svarta vägen genom den täta lövskogen. Plötsligt en svart ruffig vildhund framför dem, den gnager på ett överkört djur. Snygg inledning, och det fortsätter så. Fin färgsättning, scenografi och foto rakt igenom. Jag har nog aldrig sett en så snygg skräckfilm.
Manus ska också hyllas. Eftersom filmen inleds med att mannen dör i sängen, gestaltas hennes våndor och deras back story genom att deras alter egon, ibland dubbla, rör sig i rummet, runt sängen hon är fast i, pratar, analyserar, minns tillbaka. Eller är det bara i hennes huvud. Mycket skickligt iscensatt och en bra guide för mig som tittare, in i deras relation. Det blir som ett kammardrama, fast rummet egentligen bara innehåller en levande person.
Filmen är fri från plötsliga skrikeffekter, bara obehaglig, mystisk rakt igenom. Och så har den ju frågan hur ska det gå?
Två bra skådespelare i huvdrollerna.
På sista raden: En Stephen King roman i botten och ett mycket skickligt hantverk av alla inblandade.
Speltid: 103 min
Filmpriser: 4, inga stora
Visste du att: Boken (”Midnight Mass”) som Jessie kastar på hunden i den här filmen skrevs av Kate Siegels karaktär från Hush (2016) som också regisserades av Mike Flanagan. Den har därefter gjorts till en Netflix-serie skriven och regisserad av Flanagan.
(Svensk titel: ”Studie i brott”) En före detta polisdetektiv i San Francisco försöker brottas med sina personliga demoner och blir besatt av den mycket vackra kvinna som han har anlitats för att följa. Hon verkar vara mentalt störd.
Jag har sett den förut, minns klart slutscenen. Blir nyfiken igen eftersom IMDb:s filmrecensenter gett filmen 100/100 i betyg.
Jodå, det här är stor filmkonst, framför allt manus, vändningarna och Hitchcocks regi. Plus också för ett fint foto och en emellanåt överjävlig ljussättning, stor konst, aldrig så överarbetad som det ibland kunde bli i amerikanskt 40-tal.
James Stewart briljerar som alltid, Kim Novak gör också en bra insats. Filmen är filmkonst, som film ska vara. Ibland tyst, stilla, utan dialoger, plats för känslor, insikter, beslut. Jag är fast och berörd från början till slut.
På sista raden: Den var ett mästerverk, nu lite daterad. Men en milstolpe i filmhistorien, en måste-ses-film.
Speltid: 2 tim 8 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 9 filmpriser, inga stora
Visste du att: Den inledande titelsekvensen designad av Saul Bass gör filmen till den första som använder datorgrafik.
En tryffeljägare som bor ensam i Oregons vildmark måste återvända till sitt förflutna i Portland på jakt efter sin älskade tryffelgris efter att hon kidnappats.
Här finns naturen, stillheten, tystnaden. Mörker både inne och ute. På landet, i staden. Mörka scener, murriga jordfärger, det är snyggt. Långsamt avskalas huvudpersonens back story i antydningar, vi får veta lite men inte allt.
Foto, scenografi som sagt mycket bra. Bra skådisar och regi. Först blev jag också imponerad av sminket men ju längre filmen går tycker jag att blod och smuts i hans ansikte vandrar runt och ser olika ut.
Bra manus, kanske lite enkla lösningar genomgående men det blir en ganska bra film.
På sista raden: Enkel plot + fint foto och bra hp, det funkar.
Speltid: 92 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, Cineasterna
Filmpriser: 37 st, bl a Chicago Filmfestival – Lovande filmskapare
Visste du att: Regissören Michael Sarnoski berättade att grisen bara hade tre dagars träning och bet Nicolas Cage flera gånger. Efter ett särskilt otäckt bett, skämtade Cage: ”Jag har satts i brand, jag har suttit i kraschade bilar men det kommer att vara sepsis från ett grisbett som dödar mig.”
En resa genom ett dystopiskt framtida Amerika. Vi följer ett team av militärinsatta journalister när de tävlar mot tiden för att nå DC innan rebellfraktioner når Vita huset.
Filmen har en stor ambition och skulle ha kunnat blivit en underhållande spänningsfilm. Men den känns redan från början spretig och fragmentarisk. Det som händer journalistgruppen hänger bara vagt ihop, det är som lösa händelser lagda efter varandra. Svag genomgående linje i berättelsen.
Det är också många scener och detaljer som inte övertygar. De är dåligt gestaltade eller inte trovärdiga. Några få är de scener som dröjer sig kvar.
Wagner Moura övertygar som Joel. Kirsten Dunst och de andra gör det inte.
På sista raden: Filmen förklarar inte vilka som krigar mot varandra och vad de vill, vad som står på spel. En missad nerv som kan läggas till de andra missade.
Speltid: 109 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: inga just nu
Citat, fotografen Lee (Kirsten Dunst): ”När du väl börjat ställa dessa frågor kan du inte sluta. Så vi frågar inte. Vi spelar in så andra frågar.”
(Serie, s01) En ranchägare som kämpar för sitt land och sin familj i utkanten av Wyomings vildmark, upptäcker ett outgrundligt mysterium, ett bottenlöst hål, på sin mark.
Widescreen-formatet är bra utnyttjat, här är mycket vidder, landskap och långa blickar. Plus för manus som innehåller utmaningar för alla karaktärerna, för sig, och sinsemellan.
Mystiken är ständigt närvarande och förklaringarna få. Fina avsnittsslut med bra cliffhangers. Det håller mig kvar. Det är också genomgående bra skådespelare.
På sista raden: Efter ett tag inser jag att det här inte kommer att förklaras, inte ens komma nära en förklaring. Mystiken är berättelsens motor. Och så kommer det ju minst en säsong till. Jag känner mig lite lurad på tid och uppmärksamhet.
Speltid: 8 x 60 min
Filmpriser: inga
Visste du att: När sheriffen Joy åker för att hitta männen som tog Flower, börjar Falling Star recitera orden till Led Zepplins ”Stairway to Heaven” på shoshone (indianspråk) och sheriff Joy avslutar dem, också på shoshone.
(Eng titel: The Roundup) I Ungern har den nationella rörelsen ledd av Kossuth krossats och den österrikiska hegemonin återupprättats, men partisaner fortsätter med våldsamma handlingar. För att utrota gerillan, samlar armén ihop misstänkta och fängslar dem i ett isolerat fort. Myndigheterna har inte identiteten på gerillaledaren, som ska vara en av fångarna.
Fin film rent tekniskt. Sv/vit, wide screen och ett snyggt och bländande skarpt foto. Välkoreograferade kameraåkningar. Men vad är det som pågår? Det är repetetivt, vagt med svag framåtrörelse. Jag tröttnar efter ett tag och fortsätter se filmen som ett fotokontsverk.
På sista raden: Abrupt, kort slut. Ej i samklang med med filmens långa lunk.
Speltid: 90 min
Filmpriser: inga
Visste du att: Filmen blevframröstad som en av de ”12 bästa ungerska filmerna 1948-1968” av ungerska filmskapare och kritiker 1968 och sedan igen som en av de ”12 bästa ungerska filmerna” (”New Budapest 12”) 2000.
1963 i Michigan tävlar affärsrivalerna Kellogg’s och Post om att skapa en toast som kan förändra frukosten för alltid.
Jodå, det är mycket 60-tal, men det är också överkolorerat. Det är crazy och udda karaktärer, men det är också tomt, flamsigt i ett hysteriskt tempo. Emellanåt rena reklamfilmen för Kellog’s.
På sista raden: Jag tänker på pilsnerfilmer, på filmer som ”Ett päron till farsa…”. För vem är det här gjort? Barn? Hur kunde Seinfeld nedlåta sig till detta? Och Hugh Grant?
Speltid: 97 min
Filmpriser: inga
Visste du att: Seinfeld hävdade i en intervju med Jimmy Fallon att han inte sökte tillstånd från Kellogg’s för att använda deras produktnamn och karaktärer, men han skulle njuta av att bli stämd.
(serie) Baserad på en fängslande sann berättelse, får vi följa ståupp-komikern kallad Baby Reindeers (och författaren och artisten Richard Gadds) skeva relation med sin kvinnliga stalker och den inverkan det har på honom när han till slut tvingas möta en djup, mörkt begravt trauma.
Fängslande berättelse som ofta träffar tittaren i maggropen. Berättarperspektivet är första person, ofta med en voice over som är huvudpersonens egen.
Bra produktion rakt igenom och bra skådisar (förutom några biroller), berättelsen håller mig fången genom hela serien.
På sista raden: Bra gestaltning av besatthet och stalking. Den känns!
Speltid: 6 x 30 min
Filmpriser: inga
Visste du att: Showen är skriven av, producerad av och hp spelas av Richard Gadd, som skildrar hans egna upplevelser av att bli förföljd.
(serie) Över 200 år efter att en kärnvapenapokalyps ödelade Amerika, tvingar en våldsam räd av banditer mot en underjordisk skyddsbunker en av dess invånare att ge sig ut i en karg ödemark fylld med strålning, muterade monster och ett laglöst samhälle med de som funnits kvar på ytan.
Efter ett spel med samma namn har man skapat en serie som har en del spelkänsla och är som en kolorerad serietidning. Full med äventyr, händelser och starka, udda karaktärer.
Produktionen och scenografin är påkostad, det syns. Här finns mycket att titta på och det dystopiska landskapet och livet där är fängslande.
På sista raden: Men äventyrsambitionen blir efter ett tag seriens svaghet. Här är alldeles för många osannolika möten och enkla lösningar. Plus stereotyper – smarta hjältar och korkade bovar. Jag lämnar serien efter tre avsnitt.
Speltid: 9 x 45-60 min
Filmpriser: inga
Visste du att: Bilar, skyltar och målade strukturer är alla i mycket bättre skick än vad som skulle vara fallet efter 200 år. Detta kan dock ursäktas eftersom det matchar spelets design.
Auschwitz-kommendanten Rudolf Höss och hans fru Hedwig strävar efter att bygga ett drömliv för sin familj i ett hus och en trädgård intill ett koncentrationsläger.
Filmen är på ytan en stilla betraktelse över vardagliga händelser i ett borgerligt hem – familj, vänner, trädgården.
Men under hela filmen ser vi och anar vi att på andra sidan muren, som avslutar trädgården, finns något annat. Och den här berättartekniken som kallas ”Bear on the beach” fungerar mycket bra. Allt det vardagliga skaver. Det finns en nerv i kontrasten till livet på andra sidan muren. Det behöver inte visas för oss, vi känner oss som åskådare ändå berörda och obekväma. Den svaga historien gör inte filmen sämre.
Fint foto, bra skådespelare och regi.
På sista raden: Jag är tacksam för att bilder från andra sidan muren inte är med, det räcker med allt som antyds och anas. Skickligt hantering av film som berättarkonst.
Speltid: 105 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 57 priser, bla Oscar-bästa utländska film, bäst ljud
Visste du att: Fru Höss beskriver för sina vänner hur hon ska få en kappa från ”Kanada” medan hon hånar en annan kvinna som trodde att hon menade det suveräna landet. Kanada var i själva verket det namn som gavs i Auschwitz till det stora förrådet av varor som konfiskerades från fångarna.
Den tysta och försummade flickan Cáit skickas bort från sitt dysfunktionella hem för att leva med en fosterfamilj under sommaren. På den irländska landsbygden börjar hon sakta blomma ut då hon möts av ömhet och kärlek som hon aldrig tidigare upplevt. Men i ett hem, till synes i avsaknad av hemligheter, vilar en smärtsam sanning.
Det här är en vacker och stilla film. Fri från våld, psykisk misshandel, övergrepp. En flickas sommar i en kärleksfull familj, som kontrast till det vanliga livet. Allt uppburet av ett varmt och vackert foto.
Fin casting och bra skådespelare, även den unga flickan briljerar (Catherine Clinch). Bra gestaltade scener av regissören Colm Bairéad. Jag är berörd, inte minst i slutscenen.
På sista raden: Vacker film, jag sitter ofta och tänker på vilken fantastiskt fin konstform film kan vara när det hanteras av skickliga hantverkare. Det här är film. Film!
Speltid: 95 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, TriArt
Filmpriser: 32 filmpriser, bl a Berlin – bästa film.
Visste du att: Det här är den första filmen någonsin på det irländska språket som nominerats till en Oscar (Bästa internationella film).
(Alt titel: Intern Academy). Om en grupp unga praktikanters missöden på ett sjukhus/läkarskola, hur de hanterar trycket från skolan och kärleken.
Som väntat en hel del stereotyper, lite klyschigt och bitvis roligt. Men faktiskt flera bra skådespelare och mer story än jag väntat mig.
På sista raden: Viss underhållning.
Speltid: 90
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: inga
Visste du att: Trots att filmen har välkända skådespelare som Dan Aykroyd, David Foley, Matt Frewer och Dave Thomas, valde distributören av någon anledning att inte publicera detta, och i sin begränsade marknadsföringskampanj bestämde sig istället för att fokusera på skådespelare som inte var kända. Detta har använts som en förklaring till varför filmen blev en kassaflopp när den släpptes på bio.
(Dokumentär). Sara Parkman har genom sitt säregna uttryck revolutionerat svensk folkmusik och plattan Vesper tog Sverige med storm. Men det är något som skaver i framgångssagan. I filmen möter vi personen bakom Sara Parkmans starka scenpersona, när ett nytt album börjar ta form med utgångspunkt i ett ämne som Sara länge undvikt – kärlek.
Filmsekvenserna får tala för sig själva, ingen speaker, inga förklarande textrutor. Här blandas kraftfulla, överväldigande scenframträdanden och finstämt småprat med familjen samt ensamma tårar. Jag är helt fast och mycket berörd genom hela filmen.
Hon har så många vackra melodislingor inom sig, jag hoppas hon fortsätter verka länge än.
På sista raden: Helt fångad av denna fors till människa!
Speltid: 82 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: inga
Visste du att: Med skivan Vesper nominerades Sara Parkman till en Grammis och mottog DN:s stora kulturpris.
(Serie, s01), Under Kinas kulturrevolution skickar ett hemligt militärt projekt signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. En utomjordisk civilisation på randen av förstörelse fångar signalen och planerar att resa till jorden. Under tiden, på jorden, börjar olika läger bildas, som planerar att antingen välkomna de överlägsna varelserna och hjälpa dem att ta över en värld som ses som korrupt, eller att kämpa mot en eventuell invasionen.
Jag stör mig från första till sista filmrutan på en usel casting. De flesta rollerna är tillsatta av unga vackra människor, som ska leda mänsklighetens vetenskap. Det blir svårt att gestalta erfarenheten när man är bara ung och snygg. De skådespelare som dröjer sig kvar är två biroller.
Jag kan däremot gilla grundtanken i storyn, nån slutar att bara lyssna mot rymden och skickar ut ett hjälp oss-meddelande. Jag är dock sällan berörd, men kan hålla med en recensent som tyckte som jag – det är svårt att sluta titta.
En del påkostad teknik men också en hel del som inte är trovärdigt.
På sista raden: Jag är bitvis berörd men det här är ändå en typisk Netflixproduktion – yta och inget djup.
Speltid: 60 min x 8
Filmpriser: nope
Visste du att: Titeln syftar på Trekroppsproblemet – ett problem inom matematik och fysik, såväl som klassisk och kvantmekanik, angående vilka tre objekt som helst och de gravitationseffekter de kan ha på varandra.
Den intensiva vänskapen mellan två trettonåriga pojkar Leo och Remi störs plötsligt. Léo kämpar för att förstå vad som har hänt och närmar sig Sophie, Rémis mamma. ”Close” är en film om vänskap och ansvar.
Från filmruta ett och i ytterligare 104 minuter ett makalöst krispigt och vackert filmfoto. Genomgående varma färger. Ibland hand i hand med ett sparsmakat knappt hörbart vackert musiktema av Valentin Hadjadj.
Pojkarna är otroligt skickligt gestaltade av skådespelarna och de vuxna huvudrollerna är också genomgående bra.
Det är en gripande historia, bra manus och skickligt iscensatt av regissören Lukas Dhont.
Jag är fångad, fast och jag sveps med i en lika känslosam som vacker historia.
Det här är film, som film ska vara!
På sista raden: I december satt TV4:s filmexpert Ronny Svensson i morgonsoffan och utnämnde filmen Close till årets bästa film. Nu har jag sett den. Och banne mig om inte karln hade rätt.
Speltid: 104 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 58 filmpriser, bl a Cannes, regi. Chicago, film och regi.
Visste du att: Regissören Lukas Dhont träffade huvudrollsinnehavaren Eden Dambrine på en tågresa. Den unge pojken satt framför honom och pratade med vänner, men Dhont kunde inte höra vad han sa, eftersom han själv lyssnade på musik. Bara genom att titta på hans ansiktsuttryck tänkte han att Eden skulle vara perfekt för filmen och gick fram till honom och frågade om han skulle vilja delta i en casting. Dambrine sa omedelbart ja och blev så småningom erbjuden rollen som Leo.
Efter ett långt fängelsestraff försörjer sig William Tell som professionell pokerspelare. Han har accepterat att han utsågs till syndabock för de brutaliteter han beordrades utföra i armén samtidigt som de ansvariga cheferna gjorde karriär. William blir uppsökt av den aggressive Cirk, som visar sig vara en del av det förflutna han försöker förtränga. Cirk vill ha hjälp att hämnas på deras gemensamma fiende, den före detta majoren John Gordo. För att få Cirk på andra tankar tar William med honom på en casinoturné tillsammans med sin pokeragent La Linda.
Bitvis välgjort och bitvis engagerande. Men det lyfter inte riktigt. Jag blir inte engagerad i karaktärerna. Det räcker inte med en dramatisk och förklarande voice over och en hemsk backstory.
På sista raden: Paul Schrader (manus, regi) och Martin Scorsese (producent) lyfte förväntningarna för högt.
Speltid: 111 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, TriArt
Filmpriser: inga stora priser
Visste du att: Varför Oscar Isaacs karaktär slår in sina motellrumsmöbler i vitt tyg förklaras aldrig riktigt. Det kommer från när Paul Schrader gjorde Cat People (1982). Hans produktionsdesigner, Ferdinando Scarfiotti, gjorde exakt samma sak eftersom han blev så kränkt av det intetsägande med amerikanska motel och deras inredning.
Hirayama arbetar som toalettstädare i Tokyo. Han verkar nöjd med sitt enkla liv. Han följer en strukturerad vardag och ägnar sin fritid åt sin passion för musik och böcker. Hirayama har också en förkärlek för träd och fotograferar dem. Mer av hans förflutna avslöjas gradvis genom en rad oväntade möten.
Filmen är stilla, repetitiv och meditativ. Samma sysslor varje dag, men det rör sig ändå sakta framåt.
Skön musik när han i bilen varje dag lyssnar på västerländsk musik från 80-talet. Stones, Lou Reed, Patti Smith, m fl.
Och vem är lyckligast? Den som har allt eller den som har nästan inget?
På sista raden: Filmen och musiken dröjer sig kvar.
Speltid: 2 tim 4 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 7 st, bl a Cannes, skådespelare: Koji Yakusho
Visste du att: Manuset tog bara tre veckor att skriva. Och den filmades under 17 dagar.
Filmen utspelar sig på sommaren 1957. Med Enzo Ferraris bilimperium i kris, pressar den före detta racerföraren sig själv och sina förare till gränsen när de startar i Mille Miglia, ett förrädiskt lopp på 1000 miles på vanliga landsvägar genom Italien.
Det är snyggt producerat med kläder, kostymer, stiliga män, miljöer. Tidstrogna. Fint foto. Här finns så klart också manschauvinismen, machokulturen och patriarkatet.
Racingbilderna lyfter inte filmen, de är kanske inte taffliga men definitivt inte rafflande och spännande. Alla dessa förarnamn som rabblas under filmen och före racet och sedan täcks i hjälmar och stora racingglasögon, gör det ju inte lättare att uppfatta nerven och spänningen.
På sista raden: Här finns ingen karaktär som berör mig, alla är smått otrevliga på något sätt. Jag ser snygga bilder men jag känner ingenting.
Speltid: 2 tim 10 min
Filmpriser: inga
Visste du att: Det finns två tillfällen där karaktärer tittar på live-TV-bevakning av händelser, något som inte skulle hända 1957 eftersom sådana sportevenemang täcktes av nyhetsreportage inte live-TV.
(Svensk titel: ”Fritt fall”). Sandra, en hyllad författare, bor tillsammans med sin man Samuel och deras synskadade son i en avlägsen alpby. När Samuel hittas död i snön utanför deras hus är polisen osäker på om det är en olycka, ett mord eller självmord. Sandra häktas och rättegången som följer löser inte bara gåtan kring Samuels död, utan blir en ren och skär dissekering av parets komplicerade relation. Deras synskadade son är den enda utom de två som var på plats när det hände.
Det här är lysande dialog, manus, regi och skådespeleri. Två och en halv timma är jag fast i ett järngrepp, trots att filmen är så stilla och har en långsam framåtrörelse. Jag är glad att filmen inte kortades ned. Här finns nerven och i den synskadade sonen som vi inte vet vad han uppfattat av det som skedde.
Sandra Hüller är helt övertygande i sina ord och små nyanser i ansiktet. Inte en muskel drar hon åt fel håll i någon situation. Ansiktet säger minst lika mycket som orden.
De två och en halv timmarna saknar helt filmmusik. Tack.
På sista raden: Det här att bara agera med ord och ansikte för mina tankar till mästerverket i den gengern ”Fönstret mot gården” (Hitchcock) med James Stewart som tillfälligt rullstolsbunden efter en skada och fast i en lägenhet, bakom ett fönster. Sandra Hüller är snubblande nära den bedriften!
Speltid: 2 tim 31 min
Just nu kan filmen ses på: Bio, TriArt
Filmpriser: 99 filmpriser, bl a Oscar för bästa manus, Guldpalmen i Cannes – film
Visste du att: För sin roll som Snoop belönades border collien Messi med Palm Dog på filmfestivalen i Cannes 2023.
Året är 1970. Ingen gillar läraren Paul Hunham, som alla tycker att hans pompöshet och stelhet är irriterande. Utan familj och nånstans att ta vägen över jullovet, stannar Paul kvar i skolan för att övervaka elever som inte kan resa hem. Efter några dagar finns bara en student Angus och kocken Mary kvar. Dessa tre på olika sätt skeppsbrutna människor bildar en osannolik julfamilj som delar komiska missöden under två mycket snörika veckor i New England.
Början är lite svag. Tunn rörelse framåt, många karaktärer. En hel del lite klichéartade. Men mer och mer övergår filmen till ett komiskt drama om tre personers bonding och back story. Och så klart utvecklas var och en på nåt sätt i filmen,
Det är tidstroget men inte överdrivet många tidsmarkörer. De sista tre skådespelarna är bra.
På sista raden: Filmen är originell och blir mer och mer feelgood. Men under de flesta av alla minuterna är jag inte helt berörd.
Speltid: 2 tim 13 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 132, bl a Golden Globe huvudroll- Paul Giamatti, Oscar- bästa biroll Da’Vine Joy Randolph
Visste du att: På dagen för inspelningen av scenen där Angus ringer hem, fick tagningen avbrytas eftersom han inte visste hur man ringer, och var tvungen att visas hur. Det hade inte fallit någon in att han aldrig tidigare använt en telefon med roterande nummerskiva.
Tara, Skye och Em, tre brittiska tonåringar reser till Kreta för en semester med festande – med sprit, klubbar och killar. Inbakat i paketpriset kommer baksmälla och ångest, men inga hinder ska komma emellan trion och deras livs bästa sommar.
Filmen gestaltar partylivet för tonåringar på en första semesterresa mycket bra. Man festar, går på klubb, hänger på hotellrum och vaknar där man råkade somna. Hög närvarokänsla i alla dessa scener. Bra skådespelare och trovärdigt. Bra regi och foto.
Den övergripande historien är lite enkel men berörande. Var går gränsen för sexuellt samtycke.
På sista raden: Jag är fångad och engagerad hela tiden. Det bygger mycket på att jag vet vad som kan gå fel när man är ung och dricker för mycket. Jag är orolig. Beröm till regissören.
Speltid: 91 min
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: Cannes, Stockholm – bästa regi. European Film Festival – European Discovery
Visste du att: Molly Manning Walker sa att idén till berättelsen kom från ett ”bildande minne” under en tonårssemester, när hon såg en tjej utföra oralsex på en man på scenen under en barcrawl. ”Jag började skriva därifrån. Vi tillbringade lite tid i Malia och gjorde research. Bl a gjorde vi några workshops där vi pratade med 16-åringar och deras uppfattning kring samtycke, och det var ganska oväntat det som kom ut ur det.”
(Brittisk serie). Tre mord – olösta men aldrig glömda. Trettio år senare försöker kommissarie Bethell hitta seriemördaren som terroriserade 1970-talets Port Talbot? Baserad på verkliga händelser.
Det jag gillar direkt och genomgående är seriens sätt att hålla isär de två tidsplanen som berättelsen utspelar sig på. Ett nu där man försöker hitta lösningen på flera cold case med DNA-teknik och ett 70-tal där brotten har begåtts. Skådespelarna är i vissa fall de samma i andra är de porträttlika. 70-tals nivån har tidstypiska markörer – frisyrer, kläder, bilar, heminredning och en genomgående brun ton i fotot. Snyggt.
Man grips med i de utredande polisernas kämpande för att lösa fallen trots den övergripande administrationens ointresse och den ruffa dokuments- och tegelväggs-miljö som de får verka i.
Kanske har serien lite grunda personporträtt och manuset har dramatiserats för lite jämfört med verkligheten. Det yttrar sig i saker som händer och visar sig lite för sent och utan planteringar.
På sista raden: Styrkan sitter i de tidstrogna 70-talsscenerna och i detaljerna. Helheten är hyfsad underhållning.
Speltid: 4 x 60 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play ”Seriemördaren i Wales”
Den otroliga berättelsen om den fantastiska utvecklingen av Bella Baxter, en ung kvinna som väckts tillbaka till livet av den briljante och oortodoxa vetenskapsmannen Dr. Godwin Baxter. Med en ung flickas hjärna upptäcker hon världen på nytt.
Det här är en skröna, en fantasyberättelse och ett äventyr. Låt dig svepas med i en osannolik berättelse med vacker och corny scenografi och kostym. Här finns mängder av tittgodis!
Emma Stone gör en enastående prestation i en fysiskt krävande huvudroll. Hon övertygar i stora scener och närbilder, i glädje och smärta. Många andra roller övertygar också.
På sista raden: Jag är helt fångad från ruta ett, i över två timmar.
Speltid: 2 tim 21 minuter
Just nu kan filmen ses på: bio
Filmpriser: 97 filmpriser, bl a Golden Globe-bästa skådespelerska. Nominerad till 405 priser – det lär bli fler.
Visste du att: Willem Dafoe beskrev sminkprocessen som: ”Fyra timmar in, två timmar ut varje dag – jag dyker upp klockan tre på morgonen, sitter i stolen, mediterar och försöker bara vara stilla. Du kan inte sova för att det är tillräckligt intrikat för att du måste samarbeta med människorna som lägger masken”
Serie. s04. När polarnatten faller i Ennis, Alaska, försvinner de åtta männen som driver Tsalal Arctic Research Station spårlöst. För att lösa fallet måste detektiverna Danvers och Navarro konfrontera mörkret de bär i sig.
Seriens inramning och nerv är det ockulta och mystiska. Vad hände? Var det övernaturligt. Kan inuiternas kontakt med naturen vara lösningen?
Den långa polarnatten, dagar utan dagsljus är seriens inramning. Det är mörkt ute, mörkt inne.
Jodie Foster gör en huvudroll som en nästan rakt igenom osympatisk polischef. Det är svårt att tycka om henne, men det fungerar som en motor i storyn.
Dödsfall ska utredas och tidigare personliga vendettor rannsakas.
På sista raden: Jag hålls kvar av mörkret, det mystiska och vad fan var det som hände?
Speltid: 6 x 60 min
Visste du att: Ennis är en fiktiv stad, men den är baserad på den faktiska staden Utqiagvik, även kallad Barrow, det är den största staden i North Slope Borough, Alaska. Det är en av de nordligaste städerna i världen och den nordligaste i USA. Merparten av befolkningen i Utqiagvik, 4 927 år 2020, arbetar för företag som tillhandahåller och tillhandahåller stödtjänster till närliggande oljefält, en hel del av stadens intäkter kommer också från turism. Det är också ett centrum för infödda inuitfolk för jakt på valar, sälar, isbjörnar, valrossar, sjöfåglar, renar och fiskar.
Serie, säsong 5. En serie oväntade händelser leder Dorothy in i oönskat trubbel och hon kastas tillbaka in i ett liv som hon trodde att hon lämnat bakom sig. Femte säsongen av bröderna Coens (producenter) fina serie Fargo. Varje säsong berättar en fristående berättelse baserad på ett (eller flera) verkliga mord.
Det här är lika välgjort som alla de tidigare säsongerna men kanske ändå den säsong som är minst bra av de som gjorts.
Som vanligt är det fullt med starka karaktärer, lite skruvade personligheter. Underbar casting och fint att få se Juno Temple (PR-tjejen i Ted Lasso) spela en riktig karaktärsroll.
Som vanligt i Fargosäsongerna så är det bra hantverk. Berättarformatet är filmiskt, scenerna är långa och dialogerna får ta tid. Tystnaden får också ta plats. Det är så klart mystik och dramatiskt. Bra manus, regi och foto.
Noah Hawley har skrivit manus, ibland tillsammans med andra. Regissörerna har växlat mellan avsnitten. Och det märks på ett sätt som inte brukar vara så uppenbart i Fargosäsongerna. Här blir det lite stilbyten ibland. Jag är inte helt nöjd med det.
Och kanske kan jag också känna mig lite tveksam till seriens långa kiss off, som sträcker sig över mer än halva sista avsnittet.
På sista raden: Självklart ska man se säsong fem av den bästa serie som någonsin gjorts. Tack bröderna Coen!
Speltid: 10 x 50 min
Just nu kan filmen ses på: Filmen från 1996 (med bl a Peter Stormare) som startade allt finns på SF Anytime
Visste du att: Mördaren Ole Munch har slående likheter med mördaren i No Country for Old Men (2007). Båda männen har pottfrisyr, tomma blickar, stora kroppar och är tysta mördare. Den ursprungliga Fargo-filmen, som denna serie är en fortsättning på, skrevs av bröderna Coen, liksom manuset till No Country For Old Men.
Luis skriver in sig på militärakademin Heroic Military College. En utlovad sjukförsäkring till hans mor bidrar till beslutet. Men innanför murarna väntar ett system byggt på förnedring och institutionaliserat våld. Luis klarar sig bättre än flera av sina kamrater då hans talang på skjutbanan gör honom särbehandlad av befälet Serra, men att vinna denna sadistiska överordnades gunst är inte odelat positivt.
Som utlovat levererar filmen en brutal studie i pennalism och förtryck. Ett befäl som pendlar mellan bestraffningar och belöningar. En rekryt som blivit beroende av militärtjänsten för att få en sjukförsäkring till sin sjuka mamma.
Filmen har utomhusscener i ett gammalt antikt tempelområde, vackert, magnifikt. Och filmens foto är från ruta ett extremt krispigt, en stor njutning.
Den raka berättelsen blandas med drömsyner, klarsyner, fantasier – vi vet inte vad de är. Det är suggestivt och förtätar stämningen.
På sista raden: En rak berättelse om förtyck, engagerande och svår att värja sig emot. Den känns fysiskt.
Speltid: 90 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: (inga stora)
Visste du att: David Zonana vann Ingmar Bergman Competition med Workforce, på Göteborgs Filmfestival 2020.
Alice Rohrwachers film är en bullrig skröna om ett röjigt rövargäng i ett märkligt avkroks-Italien. Alla har sin egen ”chimera”, något de ständigt söker men aldrig kommer nå. Hon berättar om ett struligt gäng gravplundrande ”tombaroli”, ledda av en tilltufsad engelsman som letar efter sin försvunna kärlek – kanske i livet efter detta.
Det är en film som sakta lufsar sig framåt, lite fragmentariskt men ändå framåt. Den är inte uppburen av en stark berättelse, inget ”hur ska det gå”, men den håller mig ändå kvar i ett grepp.
Formen påminner om gamla filmer från Fellini, italiensk och franskt 70- och 80-tal. Ett karaktärsstarkt persongalleri och en udda storyline bidrar till en fin filmupplevelse.
På sista raden: Mysig nostalgikänla och bra underhållning.
Speltid: 2 tim 10 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet.
Filmpriser: Chicago Film Festival – bästa film, och 6 andra priser.
När Sicario-medlemmen Josue blir avrättad för förräderi lämnar han sin 4-årige son Sujo ensam kvar. Pojken, vars mor dog vid födseln, tas om hand av sin kärva moster, som bor isolerat utanför byn. Hon lyckas hålla honom vid liv, utanför kartellernas affärer, tills han som tonåring dras in i nätet av det brödrapar som varit hans enda vänner under uppväxten.
Filmen ställer frågan, kan man undkomma sitt predestinerade öde? Det är en nerv som finns med från filmens inledning. I fyra episoder får vi följa Sujos uppväxt och tonår.
Det är lågmält och lugnt tempo. Knappt hörbar musik, entonig. Manus är bra och trovärdigt och hur det går får vi veta mot slutet. Regi och foto bildar med skådespelarna en bra väv. Och i filmens sista scen får vi veta varifrån han fick sitt namn.
På sista raden: Utan stora åthävor en två timmar lång historia om en uppväxt svår att släppa.
Speltid: 2 tim 10 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Lila Avilés tecknar här ett vackert porträtt av en familj i kris. Under loppet av en dag ska de inte bara förbereda kvällens överraskningsfest, utan också hantera det faktum att detta oundvikligen kommer bli jubilarens sista firande i livet. Medan han vilar sig för att alls kunna delta tassar hans sjuåriga dotter Sol runt i huset.
Det är ett rörigt hem, många människor, många röster. Jag känner mig länge som iakttagare stående mitt i detta köksmyller, stökigt, rörigt, livligt. Så slår det mig att det här är inte en dokumentär utan allt är iscensatt. Det är skrivet, regisserat och gestaltat. Då blir det imponerande, inte minst med tanke på att barn är med i nästan alla scener.
Lilla Sols sång- och dansuppvisning på slutet är helt oförglömlig.
På sista raden: Kanske lite svag som berättelse, men skickligt hantverk och en film som dröjer sig kvar.
Speltid: 95 min.
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: Berlin-bästa film och 17 andra priser.
Visste du att: Filmen är officiell bidrag från Mexiko i kategorin ”Bästa internationella långfilm” på den 96:e Oscarsgalan 2024.
Ami är en tonåring i Singapore som lyssnar på kassettband med sin döda mammas röst. Pappan har sagt att mamma är död, men dottern tror inte på det. Och en dag hittar Ami ett brev som beskriver vad som hänt. Mamman var japanska och reste till sin hemstad i samband med tsunami-katastrofen, där båda hennes föräldrar dog. Med hjälp av sin morbror, som miste sin hustru i samma katastrof, reser Ami till området.
Stillsamt, poetiskt med vackert foto. Utforskande i tsunamins fotspår med inslag av mystik och det övernaturliga.
Det är långsamt, det är tyst. Stora känslor men jag saknar en nerv, en konflikt.
På sista raden: Fin film men lite svag berättelse. Lite är förändrat när filmen slutar.
Speltid: 107 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: (inga)
Visste du att: Filmen är inspelad i Rikuzentakata, en stad som nästan uplånades av tsunamin 2011.
Kuvad vassbonde i laglöst Anatolien gör revolt i det tysta. Byn Bolvadin ligger vid ett berg vid en sjö i det oåtkomliga centrala Turkiet. Här försöker den tystlåtne Ali och hans fru få ihop tillvaron och samtidigt hålla liv i den starka kärlek som binder dem samman. Oddsen är dåliga. Mot sig har de den karga naturen och ett utsugarsystem där lokala småpåvar skor sig på arbetarna och där korruption är regel snarare än undantag.
Det är vackert, landskapet och fotot. Det är stilla, det är långsamt tempo, tunn svävande musik och oftast ganska ordlöst. En krypande tystnad.
Men trots en del dramatiska händelser så griper filmen inte tag i mig. Precis som den inte verkar gripa tag i huvudpersonen heller, han har bara ett ansikte. Och han är oftast tyst.
På sista raden: Fungerar som ett poetiskt bildspel, men inte som film och berättelse. Det är vackert men jag är inte berörd.
Speltid: 128 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Delia kämpar för att få tillvaron att gå ihop efter att kriget är slut. Därhemma blir hon uppläxad av sin sängbundne svärfar och slagen av sin lynnige make. När hon inte sköter hushållet och försöker hålla ordning på de vilda sönerna skyndar hon mellan extrajobben. Enda nöjet är att ta en paus för skvaller i bästa väninnans marknadsstånd eller glädjas åt att dottern har lyckats förälska sig i en fin medelklasspojke. Men en dag kommer ett mystiskt brev.
Formatet är svart/vit och 4:3. Redan i inledningen anslås filmens udda grepp med en 40-talsscen och modern, skramlig musik. Och det kommer fler lite udda scener som den med hustrumisshandel blandad med pardans. Otäckt, vackert och genialiskt på en och samma gång.
Jag är fångad från första filmrutan och jag är berörd och vill veta hur det ska gå för de inblandade. Castingen och fotot går hand i hand och bidrar till en känsla från tonåren, att bläddra i en serietidning. Bra regi!
Filmens manus är en rak och kronologisk berättelse. Vad brevet till Delia innehåller får vi inte reda på förrän i slutscenerna.
På sista raden: Vacker lite skruvad feelgood och ett fint oväntat slut.
Speltid: 118 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: (inga stora i skrivandes stund)
Visste du att: Filmen blev snabbt populär och sågs på kort tid av över 4 miljoner italienare.
Skrivkrampande Leon och fotografen Felix anländer till ett sommarhus vid Östersjön. Här ska arbetsro och koncentration återerövras, men när det oväntat visar sig att det finns en tredje gäst i huset spricker planen direkt.
Enkelt foto, börjar som en enkel historia, vardaglig. En kvinna i huset, nån de två vännerna inte känner och en skogsbrand en bit bort. Huvudpersonen är butter och lite avog. Men det här räcker inte för att skapa nerv eller fånga mitt intresse.
Efter ett tag blir kvinnan (Nadja) mer drivande och central i berättelsen. Men det lyfter inte riktigt. Jodå jag blir lite berörd de sista 20 minuterna, men vi hamnar där genom ett par händelser som är dåligt planterade, det stör mig.
Bra skådespelare räddar inte den här berättelsen.
På sista raden: Manuset är filmens svaghet, det är spretigt, fokus skiftar, känns som skrivet utan att ha upplösningen klar från början. Då blir det som det blir.
Speltid: 102 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: Silverbjörnen i Berlin för regi
Visste du att: Christian Petzold började drömma om det mesta av denna film under sin kamp mot COVID-19 i mars 2020.
Donya jobbar på en kinesisk lyckokaksfabrik. Hon var tidigare översättare för den amerikanska militären och kämpar för att få ordning på sitt liv och hitta kärleken. I ett ögonblick av plötslig uppenbarelse bestämmer hon sig för att skicka ut ett speciellt meddelande i en kaka.
Formatet är som gammal film. Sv/vit och 4:3. Till det sporadisk sval musik, ibland som avskalad jazz.
Filmen är långsam och lågmäld, fint med scener som får ta tid. Hennes backstory är snyggt paketerad i besök hos psykiatrikern.
På sista raden: Ögongodis och en upplösningen som är fin och oväntad.
Speltid: 91 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: I skrivandes stund inga stora filmpriser
Visste du att: Filmen är inspelad i staden Fremont, USA
Hasegawa friar till Ichiko. Hon är glad och rörd men försvinner nästa dag spårlöst. Pusselbit förs till pusselbit i en fantastisk detektivhistoria där den blivande bruden försvinner och den efterföljande undersökningen blottlägger hennes sanna jag och chockerande förflutna.
Det blir en hel del tidshopp för att visa oss Ichikos förflutna, men det utförs med stor pedagogik, tidsskyltar mellan scenerna, och en tydlig historia som sakta utvecklar sig framför våra ögon. Det är tillsynes vardagliga skeenden, men vi anar snart ett mönster och en röd tråd, nåt är inte som det ska.
Fint krispigt foto, ofta i ett starkt utomhusljus. Ichikos allvarliga ansikte.
På sista raden: Manuset är fullkomligt briljant. Så skickligt att lotsa mig som tittare genom denna fragmentariska historia. Jag är fångad. Jag är berörd.
Speltid: 2:06 tim
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
En varm sommardag i Oslo vaknar de döda på mystiskt sätt, och tre familjer kastas ut i kaos när deras avlidna nära och kära kommer tillbaka till dem. Vilka är de, och vad vill de?
Filmen har ett annorlunda snyggt foto, njutbart bara det. Nästan varje scen har ett ljus och en djup svärta. Mörkret och den långsamma svävande atonala musiken gör att ett obehag snabbt kryper under skinnet på mig som tittare. Det är många och långa tysta scener, utan dialoger. Ett stilla tempo, inga plötsliga skrikeffekter, snyggt.
Det hade varit lätt att överarbeta slutet och gå in i ett crescendo med specialeffekter, men här fortsätter det kusliga att ligga i det tysta, det långsamma och frågorna som väcks i mig som tittare.
På sista raden: Thea Hvistendahl har gjort en film som är väldigt mycket film, hon förstår att utnyttja konstformens möjligheter och vågar gå mot dess gränser och ibland passera dem. Ett regissörsnamn att lägga på minnet.
Speltid: 97 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: Sundance Film Festival – musiken.
Visste du att: Filmen är baserad på den andra romanen av författaren John Ajvide Lindqvist ”Låt den rätte komma in”.
Benjamin, en doktorand utan stipendium, accepterar en kontraktsprofessur på en högskola. Utan utbildning eller erfarenhet, inför en försvagad institution, upptäckte han svårigheterna med detta yrke.
Så lyder filmens beskrivning, men den är lika mycket en film om alla andra kolleger han har på skolan. De skildras i klassrummen och bitvis också i det privata.
Genomgående filmad med handcam, bra närvarokänsla. Och filmen är välgjord, mycket bra skådespelare rakt igenom.
Men det finns ingen spänning, ingen tydlig huvudperson, ingen konflikt att tala om. Det är som en lång dokumentärfilm från en lärarkårs liv under några månader. Det är få scener som berör.
På sista raden: Välgjort men inte mycket som är förändrat när filmen slutar.
Speltid: 101 min
Just nu kan filmen ses på: Göteborgs Filmfestival online-utbudet
Filmpriser: (i skrivandes stund inga)
Visste du att: Thomas Lilti ville ge så mycket utrymme som möjligt till skådespelarna och valde därför långa tagningar. Scenen med disciplinförhöret spelades in under 40 minuter utan pauser, vilket visade sig vara väldigt fysiskt för bomoperatörerna.
En dramatisering av J. Robert Oppenheimers liv, fysikern som hade en stor roll i utvecklingen av atombomben och på så sätt hjälpte till att avsluta andra världskriget. Vi ser hans liv från universitetstiden ända till efter andra världskriget, där hans berömmelse drog in honom i politiska intriger.
Filmen inleds med en massa korta klipp, rörigt. Det flätas länge en väv av Oppenheimers privatliv, forskning och politiken. Men jag blir inte berörd. Tycker inte ens huvudpersonen är en sympatisk karaktär.
Visst finns här också en del klipp från kommande förhör och hearings, men det är först i filmens andra halva, när kriget är över och det politiska efterspelet börjar som filmen lyfter och blir intressant. Nu ser jag en tydlig protagonist och antagonist. Nu bryr jag mig, nu blir jag berörd.
På sista raden: Bra hantverk, bra i alla tekniska avseenden, men det är först i filmens andra halva som dess storhet skapas.
Speltid: 3 tim
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: I skrivandes stund nominerad till 13 Oscars. 240 vunna filmpriser, bl a Golden Globe bästa film, manus, regi
Visste du att: För att de svartvita delarna av filmen skulle spelas in med samma kvalitet som resten av filmen producerade Kodak ett begränsat utbud av deras Double-X svartvita fillmer i 70 mm. Dessaa filmer valdes specifikt för sin historia – de såldes ursprungligen till fotografer som Super-XX under andra världskriget och var mycket populära bland fotojournalister då.
En orolig mamma kämpar för att hjälpa sin tonårsdotter Freya när hon blir allt mer upptagen av sociala medier.
Det låter kanske lite odramatiskt men här finns en fin nerv med en tillsluten dotter som knappt pratar och Kate Winslets (mamman) nervösa och oroliga ansikte. Båda är fint porträtterade som icke felfria personer och som tittare är man inte ett dugg förvånad över att relationen mellan dem är kärv.
Genomgående handkamera ger bra närvarokänsla och dialogerna är bra och trovärdiga, scenerna får ta den tid de kräver.
På sista raden: Två starka skådespelarprestationer som dröjer sig kvar.
Speltid: 92 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Visste du att: Huvudrollsinnehavarna Kate Winslet och Mia Threapleton är mor och dotter i verkligheten. Joe Anders, som spelade Ruths son, är också Winslets son i verkligheten.
Två udda butiksanställda raderar oavsiktligt filmerna från alla band i deras videouthyrningsbutik. För att hålla verksamheten igång spelar de om varje film i butiken med sin egen kamera, med en budget på noll dollar.
Det här är inte hög filmkonst, men det är bra underhållning och emellanåt riktigt roligt.
På sista raden: Jack Black är som gjord för den här rollen.
Speltid: 102 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Visste du att: I linje med filmens anda gjorde författaren och regissören Michel Gondry en version av den här filmens trailer, med bara honom själv på skärmen.
(serie, s01) Slough House är en dumpningsplats för medlemmar av underrättelsetjänsten som har stökat till det. Historien kretsar kring en ung man som kidnappas och hans kidnappare hotar att halshugga honom live på Internet.
Rappt intro med mycket action. Det övergår sedan i personporträtt, framför allt av Jackson Lamb (Gary Oldman), som leder gruppen av degraderade agenter. Oldman spelar en gräsligt otrevlig och osund slusk som ändå när det krävs är handlingskraftig och smart.
Miljön är London, det är ofta kväll/natt eller på annat sätt dunkla scener. Seriens förtjänst, utöver persongalleriet, är de utdragna dialogerna. Här slipper vi de moderna tv-seriernas korta scener och snabba klipp. Här dröjer sig kameran kvar och då blir man också berörd.
På sista raden: Oförglömlig huvudroll, bra historia med flera vändningar
Speltid: 6 x 60min
Filmpriser: (Flera BAFTA-nomineringar)
Visste du att: Daniel Pemberton har gjort soundtrack tillsammans med Mick Jagger.
På den skakiga vägen till nykterhet, efter en livsavgörande olycka, upptäcker John Callahan konstens helande kraft och får sina skadade händer att rita lustiga, ofta kontroversiella tecknade serier, som ger honom ett nytt liv.
Ett livfullt, ruffigt och bitvis engagerande porträtt av en satirtecknare. Men produktionen känns lite enkel och jag saknar ett ”hur-ska-det-gå”-perspektiv. Den nerven saknas. Och jag tycker nog också att Joaquin Phoenix har gjort bättre rollprestationer än denna.
På sista raden: Hyfsad underhållning men jag skulle vilja bli mer berörd.
Speltid: 114
Just nu kan filmen ses på: SVT Play, SF Anytime, Cineasterna
Filmpriser: (inga filmpriser)
Visste du att: Regissören Gus Van Sant planerade ursprungligen att göra den här filmen på 1990-talet, med Robin Williams i huvudrollen som John Callahan.
När olja upptäcks i 1920-talets Oklahoma på Osage Nations land, mördas Osage-folket en efter en – tills FBI går in för att reda ut mysteriet.
Det här är en lång film, tre och en halv timma. Är det motiverat? Nja kanske inte som ett måste. Det skulle nog gå att berätta de första två tredjedelarna av filmen på ett lite kortare sätt, men de sista 90 minuterna när FBI kommer in och allt rullas upp och förklaras vill jag inte vara utan.
Och filmlängden gör mig inte uttråkad, det är hela tiden intressant. Starkast bidragande är att det är en tekniskt felfri film. Det är mycket hög kvalitet på allt – skådisar, regi, manus, foto, scenografi, rubbet. Det är mycket sällan man får förmånen av att njuta av ett sådant här magnifikt hantverk.
På sista raden: På slutet när Scorsese själv är med i filmens sista sekunder, står på scenen som berättare, så tänker jag ”lysande, genialt, kan inte hans karriär få sluta precis här”.
Speltid: 3 tim 26 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 17 priser för bla film, skådespelare, regi (och fler lär säkert komma)
Visste du att: Författaren till boken som filmen är baserad på, David Grann, ägnade ett decennium åt att undersöka materialet till sin hyllade bok, ”Killers of the Flower Moon: Oil, Money, Murder and the Birth of the FBI”.
Vi kommer in i kollektivhuset ”Tillsammans”, tiden är 1977. Vi kastas in i politiken, Franko, fri kärlek, musiken, färgerna, kläderna, Folkvagnsbuss. Tidsmarkörerna är många och en njutning i sig. Det mesta utspelar sig inne i huset, Mikael Nykvist har en stark roll utanför, som alkoholiserad.
Det är en rak berättelse om relationerna i huset, även barn finns i fokus och berör mig som tittare. Filmen har mindre musik än jag trodde på förhand, men här finns allt ifrån Abba till progg.
På sista raden: Historierna berör, det är händelserikt och blir aldrig tråkigt.
Speltid: 106 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: 25 st, bl a pris för bästa regissör på Stockholm Filmfestival
Citat: Man äter hellre gröt tillsammans än fläskkotlett ensam
(TV-serie) Vi får följa fyra fångvaktare på ett fängelse som hotas av nedläggelse. Låt gå-mentaliteten måste bort, fler kontroller och tillslag.
Snygg svart-vit vinjett i varje avsnitt. Närgången närvaro tack vare genomgående handkamera. Hyfsad bra kvalitet på manus och skådespelare. David Dencik – har han nånsin gjort en dålig roll? Jag kan ofta ha lite svårt för moderna tv-serier men det här håller mig kvar i sex timslånga avsnitt. Här finns nerv i såväl privata tillkortakommanden som grovt våld inne i fängelset.
På sista raden: Jag vill från avsnitt ett veta hur det kommer att gå.
Speltid: 6 x 60 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: (inga stora priser)
Visste du att: Serien är mest filmad i Vridsløselille statsfängelse. Fängelset byggdes nära Köpenhamn 1859 och fungerade som ett fängelse tills det stängdes 2017.
1945, omedelbart efter andra världskrigets slut, blir en kvinna som bor med sina två ljuskänsliga barn på sin mörka gamla familjegård övertygad om att huset är hemsökt. Tidigt i filmen kommer tre personer och får anställning i trädgården och huset. Förra tjänstefolket försvann plötsligt och spårlöst.
Här vimlar det så klart av låsta dörrar, mörka rum, stearinljus som bärs, mystiska ljud och skrik. Miljön är starkt religiös.
Filmen utspelar sig nästan enbart interiört, i huset. Men det är skicklig scenografi och ljussättning. Det skarpa sidoljuset på Nicole Kidmans vassa anletsdrag ger mig ofta en känsla av att se henne både framifrån och i profil samtidigt.
Filmskaparen har byggt upp en tät väv av mystik, religion, tvivel. Vi som tittare vet lika lite som huvudpersonen. Det fungerar, det kryper in under skinnet.
Lysande skådespelare rakt igenom, även de två barnen. Och allt byggs upp till ett perfekt crescendo, en slutscen som kastar allt upp och ner. Wow!
På sista raden: Grattis till dig som får se den här filmen för första gången!
Speltid: 101 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play, SF Anytime.
Filmpriser: Academy of Science Fiction, Fantasy & Horror Films, USA – Bästa skräckfilm, skådespelare.
Visste du att: Nicole Kidman försökte ursprungligen övertala Alejandro Amenábar och bröderna Weinstein att hitta en annan skådespelerska för rollen. Hon hade precis avslutat den ljusa och sprudlande Moulin Rouge! (2001) och var från början ovillig att göra en film som utforskade sådana mörka platser.
(Skräck). Om fårfarmarna María och Ingvar som lever isolerade på en isländsk gård. När de hittar en mystisk nyfött lamm på sin mark bestämmer de sig för att uppfostra den som sin egen. Det är ett beslut som skänker dem stor lycka men det blir också början till oönskade skeenden.
Filmen har ett vackert och suggestivt intro, mystiskt och bra foto. Ljus och mörker. Får i ladan. Den första repliken dröjer till 09:30 minuter in i filmen. Stämningsskapande!
Naturen bidrar till stark och närvarande miljö. I ett fortsatt fint foto ser vi den karga terrängen, forsen, grönskan, de svarta bergen med låga vita molnslöjor.
Det är fåordigt men inte tyst. Bra ljud. Skickliga specialeffekter utan att vara spekulativa eller påträngande. De skapar en olustkänsla. Naomi Rapace är lysande och strålar i kapp med landskapet.
På sista raden: Suggestivt och bitvis obehagligt, men det är lite för vagt för att beröra mig på djupet.
Speltid: 106 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play, SF Anytime
Filmpriser: 24 filmpriser, bl a Cannes – pris för nyskapande eller djärva verk. Europeean film awards – specialeffekter.
Visste du att: Lamm är den mest inkomstbringande filmen i isländsk filmhistoria, tjänade över en miljon dollar bara under den första helgen. Detta gör också denna film till den mest besökta isländska filmen som visats på amerikanska biografer någonsin.
Ända sedan jag flyttade till Stockholm 1984 och blev filmälskare har jag använt en tiogradig betygskala, den femgradiga kändes för trubbig.
Jag delade upp den i tre nivåer dålig – godkänd – bra. Dessa delade jag i sin tur in i tre nivåer så det blev nio betygsnivåer. Jag la till ett underbetyg [0] och ett överbetyg [10].
Till slut satt jag ord på respektive nivå, då blev det lättare att välja nivå för en film jag sett. Ibland tvekar jag mellan två betyg, det kan synas som ett tillägg, minus [-] eller plus [+]
Historien om Taisto, en finsk kolgruvarbetare vars far just har begått självmord och som är dömd för ett brott han inte begått. I fängelset börjar han drömma om att lämna landet och börja ett nytt liv.
Rivig och rapp första hälft av filmen. Inleds med Koff, tango, självmord. Bra och driven dialog. Starkt kolorerad, kontrastrik, det är som att bläddra i ett seriemagasin. Allt stöds av återkommande metallvass blues.
På sista raden: Fångad, berörd. Skickligt hantverk.
Speltid: 72 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime, Cineasterna
Enkelt uttryckt är detta en titt på fyra årstider i livet för ett lyckligt gift par, ca 60 år, och deras relationer med familj och vänner. Så filmen är uppdelad i fyra avsnitt, fyra årstider. Paret umgås med varandra, vänner och familj.
Det låter kanske lite odramatiskt och är det också ibland. Men det finns scener som berör och en del starka karaktärer. Det som stör mig är att flera av dem kommer in i ett avsnitt och syns sedan inte till nåt mer. Det finns ett undantag, Mary (briljant gestaltad av Lesley Manville) som går som en röd tråd genom alla avsnitt. Hennes längtan efter en man, ett annat liv, suget efter vin, berör.
Det manusförfattaren och regissören missar är att utveckla huvudpersonerna, paret, genom filmen. De är desamma när filmen är slut som de är i början. Mellan dem händer ingenting. De är bara ett nav. Det gör också filmen fri från klassisk konflikt. Jag tänker sällan ”hur ska det här gå?”
Men på nåt sätt sederar allt ner som vatten i strandsand. Och min enledande likgiltighet inför filmen slutar med att jag ändå ger hantverket godkänt med visst beröm.
På sista raden: Manusmiss med det ointressanta huvudparet men Mary är sevärd.
Speltid: 129 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: Mike Leigh, regi i Cannes
Visste du att: För att simulera de fyra säsongerna använde filmfotografen Dick Pope fyra olika filmtyper i kameran, och mycket fokus lades på detaljer i rekvisitan så att tidens gång skulle framstå som trovärdig.
Det här är den första av Kaurismäkis trilogi från 80/90-talet. Handlingen är ganska enkel, pojke möter flicka. En enkel sopåkare möter en snabbköpskassörska. Enkelheten gestaltas i Nikanders, sopåkarens hem och liv – få gamla möbler, vardagliga samtal med kolleger, sprit, krogen, dans. Han uppträder tvivlande och tafatt i sina närmanden till Ilona.
Det är storstad och det är 1986. Berättelsen är rak utan tidshopp, mycket berättas med bara bilder. Här finns en hel del tystnad och dialogerna är fåordiga. Det är kort sagt väldigt mycket Finland, Kaurismäki och 80-tal.
Musiken verkar stödja Nikander som karaktär och den ligger flera gånger i förgrunden, inta bara förnimbart som stämningsskapare. Det är rockabilly, schlager, dansband, blues.
Det är svårt att inte engageras i deras trevande försök att hitta varandra och ett hopp om en framtid.
På sista raden: Ruffigt hantverk, men mycket Finland och Kaurismäki.
Speltid: 74 min
Just nu kan filmen ses på: Cineasterna, SF Anytime
Filmpriser: (inga stora filmpriser)
Visste du att: När Nikander och Ilona lämnar macken och åker på vägen passerar de en vit bil. Den vita bilen står stilla mitt på vägen. Förmodligen körde de så fort att de passerade den vita bilen, men den står still.
De ofrivilliga är en av Ruben Östlunds tidiga filmer och är till formen en novellfilm. Dock följer de fem historierna inte efter varandra utan händelseförloppen flätas genom filmen.
Det är fem historier om att säga ifrån i vanliga vardagliga situationer, eller att inte göra det. Det är också typiskt Ruben Östlund, det han ofta pratat om i de senare filmerna – att hitta nåt i varje scen som skaver, nåt som känns obekvämt. Kan man säga så? Får man göra det? Ska du inte säga ifrån nu? Och så vidare.
Här finns bl a en skolepisod men en lärare som tillrättavisar för hårt, ett grabbgäng som festar men en blir lite närgången, bussen med kändisen och chauffören som säger ifrån.
Det är genomgående scener och miljöer vi känner igen oss i. Det är ett persongalleri som vi alla kan relatera till.
Det mesta är filmat med fast kamera utan zoom och panoreringar, vi känner oss som iakttagare av nåt som sker framför oss. Det förstärks av att Ruben och fotografen ibland låter människor ses halvt skymda, ibland höras utanför bild.
Det är genomgående ett gott hantverk och de flesta skådespelarna är okända men skickliga. Historien berör mig som tittare just i det vardagliga, kameran som blir min blick och inte minst i det där som skaver.
På sista raden: Jag är engagerad och berörd. Men hans storverk kommer senare.
Speltid: 98 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: Stockholms Filmfestival – publikpriset och bästa manus
Visste du att: I början (och slutet) kör en ambulans genom Stockholm. Det är med största sannolikhet på väg mot Södersjukhuset. Men istället för att åka höger vid Ringvägen svänger ambulansen vänster åt fel håll, bort från Södersjukhuset.
Tv-serie, drama. Trumpismen sprider sig i världen och genom en stor världshändelse knuffas en populist till makten i Storbritannien. Det påverkar alla och vi får följa fyra syskon och deras mamma, barn och partners och hur deras medelklassliv slås i spillror.
Serien spänner över 20 år, från 2019. Man lyckas ganska väl att med olika tidsmarkörer förflytta oss som tittare genom åren. Både på det privata och det politiska planet.
Karaktärerna utvecklas genom olika skeenden, men det känns ändå som man sett allt de drabbas av många gånger förut. Det enda som sticker ut lite är den unga dotterns vilja att bli trans-human, hopkopplad med allt digitalt. De gestaltas skapligt bra av de flesta, Emma Thompsons politiker Viv Rook sticker ut. Och det är också det politiska som engagerar mig mest.
Formatet är modern tv-serie, mycket prat och många närbilder. Inget som sticker ut rent fotografiskt. Berättandet är rappt men ibland lite rapsodiskt och inte alltid övertygande.
Seriens stora förtjänst är avsnittens utdragna cliffhangers. Varje avsnitt slutar med ett långt crescendo (3-10 min) och ett ”vad händer nu!?”. De här adrenalinrusherna i slutet bärs upp av ett frenetiskt, stegrande musiktema med en ryggrad av rattlande trummor och halvvägs in i bakgrunden en dystopisk kvinnokör, som sjungande, lockande sirener (länk nedan).
Och jag hade nog avbrutit den här serien tidigare än jag gjorde om det inte var för dessa skickliga känslorus sista minuterna. Men till slut i avsnitt 4 dras allt ut för långt med transhuman-dottern och allt hon kan göra blir helt osannolikt och icke trovärdigt både i sig och i sin gestaltning i bilder. Där blev det lätt att lämna serien för gott.
På sista raden: Musiken dröjer sig kvar men de här rastlösa moderna tv-serierna lämna mig oberörd.
Visste du att: Ruth Madeleys karaktär Rosie skrevs från början inte som rullstolsanvändare. Men efter att Madeley, som har ryggmärgsbråck och behöver en rullstol, framgångsrikt provspelade för rollen, omformade Russell T. Davies karaktären med henne.
Det är vardag i enkel och lite ruffig bymiljö i Sjtip, Nordmakedonien. En 32 årig kvinna bor hemma, hon har svårt att hitta ett jobb, har ingen yrkeserfarenhet. Vid en religiös ritual där en ortodox präst kastar ner ett träkors i floden är hon den som först fångar det. Det sägs leda till tur ett år framåt. Männen som samlats för att tävla om korset blir upprörda, kvinnor ska inte delta. Prästen ingriper. Polisen ingriper. Och en kvinnlig tv-journalist med kameraman som finns på plats.
Huvudpersonen, Petrunya är både svag och stark, har en rapp käft. Och hon är både enkel och klok.
Zorica Nusheva gestaltar henne på ett övertygande sätt och gör henne intressant. Alla skådespelare är bra castade, karaktärsstarka och minnesvärda. Dialogerna är bra och emellanåt roliga.
Det som lyfter filmen är det annorlunda fotot. Fotografen vågar ofta använda annorlunda bildvinklar, vågar visa bara en del av ett ansikte som talar. Ofta intressanta och annorlunda val, ibland också vackra.
Allt detta gör mig berörd och jag är fångad från början till slut. Jag vill veta hur länge hon kan behålla korset. Och jag ler nöjd när slutet är klart.
På sista raden: Hela filmen är ett fint vittnesmål om hur det är att leva i ett starkt patriarkat där polisen och kyrkan är dess främsta företrädare.
Speltid: 100 min
Filmpriser: 8 filmpriser, bl a 2 priser på Berlins filmfestival.
En flicka, Marji, växer upp under den iranska revolutionen, vi ser allt som händer genom hennes ögon och i det andra äldre berättar för henne. Här finns hoppet som byts till förtryck, fanatisk religion och koder som måste efterlevas. Man får smyga med musik och fester. Marji har svårt att anpassa sig och föräldrarna sänder henne till Wien.
Persepolis är en filmatisering av Marjane Satrapis stilbildande seriealbumsvit med samma namn.
Det är en historia, och många små episoder, som är fängslande och intressanta. Här finns glädje, kärlek, svek och det finns vänner, familj, polis. Allt i en livfull mix av vardag, känslor och stark vilja.
Det hela bärs på vackert sätt av Satrapis fantastiska teckningar. De har alla en djup svärta, ett dunkel, skuggor som gör att jag lika ofta beundrar bildkonsten som historien och scenerna.
På sista raden: Svärtan, mörkret i animeringarna hänger kvar efter filmen och jag kommer länge minnas Marjis mormor och vad hon gör med jasminblommorna.
Speltid: 96 min
Filmpriser: 29 filmpriser runt om i världen för bästa film, bl a Juryns Pris i Cannes, nominerad till Oscar.
Visste du att: Det är flera kända skådespelare som gör rösterna, bl a Gena Rowlands, Catherine Deneuve, Chiara Mastroianni.
(Serie 4 x 45 min) Drama/thriller i brittisk socio-realistisk miljö, i samma anda som serien ”Happy Valley”. En kvinnlig taxichaufför, Stella, erbjuds att samtala med fängslade mannen som mördade hennes dotter. Det blir en vändning och ett utforskande om vad som hände. Det utspelar sig i nutid, i Willington. Det är en rak berättelse i tid, med en del återberättade (och gestaltade) scener från det som skett tidigare.
Det är ett mycket gott hantverk med genomgående bra skådespelare. Fint manus, trovärdigt, lagom komplext men kanske inte superberörande. Jag vill veta hur det går och det är ovisst men jag är inte lika fast och engagerad som i ”Happy Valley”.
På sista raden: Stark scen efter ca 30 minuter som sätter igång hela kedjan av händelser.
Enys men är namnet på en obebodd liten ö där en kvinna vistas och observerar en grupp unika blommor och deras dagliga utveckling. Ön har ett minnesmärke över drunknade sjömän och den är så isolerad att förnödenheter kommer till henne med båt. Hon har kontakt med omvärden endast genom en kommunikationsradio. Det här är 1973, före tiden med mobiltelefoner.
Kvinnan, som är ca 50 år (spelas av Mary Woodvine), gör dagliga promenader på ön och gör anteckningar om blommornas förändring och dagens temperatur. Hon lever ett stilla liv med få sysslor, hon får el från ett dieselaggregat.
Det är något meditativt med det jordfärgade landskapet, den låga vinpinade växtligheten och hennes röda regnjacka. De annorlunda vita blommorna med röda pistiller bidrar också. Liksom hennes dagliga rutin att släppa en sten ner i ett gammalt gruvschakt.
Filmen rör sig på flera plan, jag måste som tittare hela tiden avkoda det jag ser. Är detta i tidsordning? Har det hänt eller är det fantasi? Kanske kommer det att hända? Filmen har ingen musik, det är ett svagt atonalt ljud. Lite creepy. Regissören vill få mig att känna ett smygande obehag. Visst här finns en svag mystik och en daglig monotoni i de repetitiva rutinerna.
Men för mig klarnar ingenting. Hur jag än anstränger mig för att avkoda det jag ser. Jag är lika förvirrad i slutet som i början och jag förblir därför oberörd.
På sista raden: Plus för filmskaparens ambition, en annorlunda film, ett försök att göra nåt annat med filmen som format. Men den missar målet, mig.
Speltid: 96 min
Filmpriser: (inga stora filmpriser)
Visste du att: Mark Jenkin lär ha sagt att den här filmen tog honom tre nätter att skriva och att den skrevs för hand i en anteckningsbok.
Serie. Fantasy. Flickan Lyra växer upp på ett barnhem, hittar sina rötter och ger sig sedan, tillsammans med vuxna, ut på jakt för att hitta de kidnappade barnen. Till sin hjälp har hon en mystisk kompass som alltid talar sanning.
Serien utspelar sig på tidigt 1900-tal, det är maskinromantik i nästan varje scen. Den utspelar sig på två olika plan, fysiskt och tidsmässigt. Alla karaktärer har sin själ vid sidan om sig, i form av ett djur.
Tekniskt och fotomässigt finns det mycket titt-godis i serien. Spännande och vackra miljöer både i det stora och det lilla, interiörer och exteriörer. Serien är genomgående befriad från porträttsköna moderna skådespelare, det bidrar till trovärdighet. De animerade djuren är ganska bra gjorda tekniskt sett.
Det rullar på om än lite förutsägbart, karaktärerna känns lite som klichéer. Det är tekniskt påkostat men lite själlöst. Jovisst jag är berörd ibland, men på det stora hela inte. Berättartekniskt så är det ibland också lite hoppigt och det blir en del enkla lösningar på problem och hinder på vägen.
Säsong 1 slutar med att alla trådar inte vävs ihop, allt är inte förklarat. Det känns lite snopet och inte som ett slut utan som ett avsnitt, var som helst i en lång serie. Vilket det ju på sätt och vis också är, tre säsonger har gjorts hittills.
På sista raden: Jag kommer att minnas scenografin länge, men inte resten.
Speltid: 60 min x 8
Filmpriser: BAFTA – kostym och grafiska effekter.
Visste du att: Phillip Pullmans roman har tidigare gjorts som film, ”Guldkompassen” (2007).
10 -1 The killing of a sacred dear. Musik, foto, regi, scenografi, casting, i en magisk samverkan. Nerv, berörd, fångad, soffkanten i 120 min! 10 The Square (SWE/2017) 10 Gripande, skavande. Mycket bra manus, fantastisk regi. Fängslande i varje minut! 9 -1 The Lobster 9- Mkt annorlunda och skruvad berättelse. Jag är ………
[ – Texten redigeras, ej klart – ] 8+ The White Lotus (serie). Skruvade karaktärer, bra skådisar, underbart stegrande manus, varmt foto. Mike White 2021 (2201) 8+ Clara Sola. Mystisk, sinnlig. Bra regi, skådisar, foto. Lugn meditativ utan fast rörelse framåt. Berörd. Nathalie Álvarez Mesén 2021 (2201) 8 Mare of Easttown (serie). Högt tempo, mkt dialog, många namn, men bra story, vändningar + enastående hp-roll! Kate Winslet. Brad Ingelsby 2021 (2201) 7+ The Power of the Dog. Galet välgjord i alla tekniska delar! Men lite svagt manus, för snabb vändning. För lång. Trovärdig? Jane Campion, 2021 (2201) 5+ No time to die. (Bond) Påkostad, bra actionscener. Men för enkel story, en del veka skådisar. Men berörd till slut. Cary Joji Fukunaga 2021 (2201) 8- There is no evil. (episodfilm). Bra storys, bra skådisar. Lugn, ibland väl lugn. Bra skådisar. Emellanåt berörd. Mohammad Rasoulof 2020 (2201) 6 Manhunt (tv-serie). Bra huvudroll, men i övrigt lite rapsodisk, summarisk, kliche. Som en lite bättre Beck. Marc Evans, 2019 (2201) 7 Raw. Emellanåt rapsodisk, förenklad. Hyfsade skådisar. Emellanåt mycket berörd, i magen. Julia Ducournau 2016 (2201) 7+ Nobody has to know. Lugn, vacker, stilla, fin film. Långsam lökmetod tills allt står klart, trevande kärlek. Bra hp x 2 + foto. Bouli Lanners, 2021 (2201) 6 Så jävla easy going. Bra underhållnig, enkel story. Ganska bra huvudroller. Lite berörd emellanåt. Christoffer Sandler, 2021 (2201) 7+ Kapten Volkonogov har rymt. Lite sterotypt men bra och gripande story, flera gripande scener. Plus för scenografin. Natasja MerkulovaAlexej Tjupov, 2021 (2201) 5+ Kupé nr 6. Långsam och svag historia. Inte fångad, inte berörd. Kvalitet i hantverket dock. Juho Kuosmanen 2021 (2201) 8 Den stora friheten. Långsam, engagerande med våld och kärlek. Fint foto, bra skådisar. Sebastian Meise 2021 (2201) 8 Hit the Road. Underbara karaktärer och skådisar, adhd-barn! Kul dialog, feelgood. Vackert foto. Skön historia. Panah Panahi 2021 (2201) 7 What do we see when we look at the sky? Stilla poetisk stämning är filmens behållning, bitvis vacker. Berättarröst. Alexandre Koberidze, 2021 (2201) 8 De oskyldiga. Berörd och helt uppslukad. Otäck, under skinnet, mystisk. Bra barn och foto + manus. Eskil Vogt 2021 (2201) 7 Tillfälligheter och fantasier. (triptyk) Dialogerna virvlar sirligt och artigt, förändrar sakta karaktärernas relation. Ryusuke Hamaguchi, 2021 (2202) 8 Drive my car. Som tre berättelser efter varandra. Exixtentiella dialoger, ibland som Tarkovskij/Bergman. Berörd. ”Ryusuke Hamaguchi” 2021 (2202) 6 Quake. Får långt parti i början med bara vardag. Inte riktigt berörd av filmen. Tinna Hrafnsdóttir 2021 (2202) 7- Sundown. Bra skådisar och scener+scenografi, men inte helt berörd, lite osannolikt på slutet och viss komet-i-huvet-slut. Michel Franco, 2021 (2202) 7+ Bipolar. Förtrollande + fängslande kalejdografi – en resa, fantasi, drömmar. Bra hp, foto. Svt/vit, ibland psykadelisk färg. Queena Li, 2021 (2202) 6+ Bergman Island. Njae, en film inuti filmen. Och inte kort! Där tappar ni mig, trots bra skådisar, foto och bergmaniana. Mia Hansen-Løve, 2021 (2202) 6 Dune. Plus för tekniskt kvalitet, specialeffekter. Men i övrigt är det av svag och klyschig historia. Inte berörd. Denis Villeneuve, 2021 (2202) 5 Cry Macho. Svag historia, förutsägbar, alla scener övertygar inte. Clint Eastwood, 2021 (2202) 4 The Spirit of ’45. (doku). Gammal arkivmaterial + intervjuer fr idag. Förutsägbart och inte mycket nytt. Ken Loach, 2013 (2202) 8+ Världens värsta människa. Drama som griper tag och håller mig fast. Bra manus, skådisar. Coola effekter. Berörd. Joachim Trier, 2021 (2202) 9+ Diktatorn. Beundransvärd tekniskt-ljus, scenografi, foto, manus. Komisk och allvarlig. Bra regi. Ruggugt aktuell (Ukrainakriget dag 8). Charlie Chaplin, 1940 (2203) 3+ P & B. Njae, hyfsad underhållning, bra huvudroller, men som helhet bara strax över Göta Kanal. Hans Alfredsson, 1983 (2203) 8 Ivans Barndom. Bra skådisar och fint foto. Bra regi. Några oförglömliga scener + Ivans ansikte. Andrei Tarkovsky, 1962 (2203) 6 Sabaya (doku). Stundtals gripande och spännande, men lite för repetetiv. Hogir Hirori, 2021 (2203) 5 Bomsalva. Tv-film,lite enkel i det tekniska. Men bra skådespelare och manus. Lars Molin, 1978 (2203) 8+ Parallella mödrar. Bra manus, story som håller mig fast i 2 timmar. Fint foto, regi och starka huvudroller. Pedro Almodóvar, 2021 (2203) 5 Aniara. Bitvis poetisk, mystisk. Bra scenografi. Men den är lite snuttifierad, saknar en nerv. Ej berörd. Pella Kagerman, Hugo Lilja 2018 (2203) 5- Äppelkriget. En del roliga scener, en del tekniskt bra. För många scetchserier, lite som Sällskapsresorna. Dåliga skådisar. Tage Danielsson, 1971 (2203) 7- Reflection. Roy Anderssonsk scenografi och lugn. Snyggt. Fint foto. Men ingen story. Valentyn Vasyanovych 2021 (2203) 9 Dödsdansen (teater). Mkt bra skådespelare, Malmsjö briljant! Mkt bra manus (strindberg/Norén) och regi. Torbjörn Ehrnvall, 1996 (2203) 8 Belfast. Feelgood mitt i eländet. Vacker fil. Snygg! Fint foto och regi. Kenneth Branagh 2021 (2203) 10 Gå och se. Mycket fysisk film! Grym, stressande. Otrolig regi och scenografi, fint foto. Ett mästerverk! Elim Klimov, 1985 (2204) 7 The Green Knight. Påkostade effekter, mystisk fantasy. Bra foto, scenografi. Men svag historia, inte berörd, oengagerad. David Lowery, 2021 (2204) 7- Utvandrarna. Bred screen, fint foto. Några bra skådisar men också platta klisheer. Episk, men jag saknar nerv. Erik Poppe, 2021 (2204) 7 Harry Palmer /tv-serie). Mycket 60-tal, snygg, bra foto och scenografi/kostym. Men lite för mycket orgie i vändningar. James Watkins 2021 (2204) 9- I am (tv-serie) Tre olika filmer. Engagerande, berörd. Bra manus, produktion. Fantastiska skådespelare. Dominic Savage 2019 (2204) 6 West Side Story. Stor produktion, påkostad tekniskt. Bra foto och scenografi. Men den saknar själ. Helt oberörd. Steven Spielberg, 2021 (2205) 8 Kapernaum. Gripande om en pojke i utsatt familj utsatt liv. Bra regi och skådisar. Nadine Labaki 2018 (2205) 5 Åldrade spion (halvdoku). Småcharmig slowmo-deckare, men lite enkel, snäll, utan udd och saknar ett bra slut. Maite Alberdi, 2020 (2205) 5 Don’t look up. Rörig, emellanåt rolig, fyndig. Men jag förblir oengagerad. Adam McKay 2021 (2205) 7+ Personkrets 3:1 (tv-teater). Fantastiska! skådisar, gestaltar fylla, droger, misär. Mkt realistisk dialog. Saknar den långa storyn. Lars Norén, 1998 (2205) 8 The Departed. Välgjord. Bra stjärnskådisar. Bra regi, foto, scenografi. Lite väl snabb ibland, men fängslande i 2,5 tim. Martin Scorsese 2006 (2205) 7 Memoria. Mkt udda film. Mkt (för) långsam, mystisk, på jakt efter ett ljud. Bra hantverk, snyggt slut men oplanterat. Apichatpong Weerasethakul, 2021 (2205) 8+ Last and First Men. sv/vit. Betongstatyer. Poetisk sf-text. Mystisk musik, stämning, dystopisk, poetisk, vacker. Jóhann Jóhannsson 2020 (2205) 7 The Lighthouse. sv/vit. 4:3-format. Tät mystik, bra foto. Tätt spel mellan två personer men för många vändningar. Robert Eggers 2019 (2205) 6+ God’s Own Country. Mycket bra skådespelare! Men storyn är lite långsam, enkel och förutsägbar. Francis Lee 2017 (2206) 8- Save me (tv-serie). Fint drama/thriller i all sin vardaglighet. Många bra skådisar, bra manus. Tyvärr saknas ett slut. Lennie James, 2018 (2206) 3 American Underdog. Film om Kurt Warner, QB, Rams. Dåliga skådisar/casting, klyshigt, oberörd och lite irriterad. Andrew Erwin/Jon Erwin 2021 (2206) 7 Klanen. Kidnappning och mord, mitt i ett hem med stor familj. Fin nerv även om vi vet hur det kommer att gå. Pablo Trapero, 2015 (2206) 8 Heat. Thriller. Bra manus och regi. Lysande de Niro och Pacino. Bra nerv. Håller mig intresserad i 2,5 timmar. Michael Mann, 1995 (2206) 8- The Responder (tvserie). Lysande huvudroll, bra casting. Jag är berörd och gripen men storyn är kanske lite enkel. Tony Schumacher, 2022 (2207) 7- For all mankind (tv-serie, s1-3) En del påkostade scener. Men förenklat, ej trovärdigt. Blandade skådisprestationer. Ronald D. MooreBen Nedivi+Matt Wolpert, 2019 (2207) 8+ So long my son. Tidshopp, svår story, men bra. Fantastiskt foto, mkt Kina-vardag-detaljer. Xiaoshuai Wang 2019 (2207) 7 Kärlek och skilsmässa. (doku) Varm blick på skilsmässa. realistiska känslor inkl barns, igenkänning, berörd. Maud Nycander, 2022 (2207) 4 Top Gun. Klyshigt, stereotyper, 80-tal. Röriga flygscener som kan föreställa vad som helst. Tony Scott 1986 (2208) 7- Top Gun Maverick. Bra underhållning, engagerad. Bättre flygscener än 1986. Vissa stereotyper. Förutsägbar. Joseph Kosinski 2022 (2208) 6 Pilgrims. Avskalat, enkelt, vardagligt, utan våld men ändå kryper den under skinnet, lätt obehag. Saknar dramakurva. Laurynas Bareisa, 2021 (2208) 7+ Cykeltjuven. Krispigt, skarpt vackert foto. Två bra huvudrollen, en barn. Men lite enkel historia. Vittorio De Sica, 1948 (2208) 6+ The Girl and the Spider. Vacker, stilla, lite repetetive. Fint foto, ett par starka scener. Men jag saknar berättelse och nerv. Ramon Zürcher+Silvan Zürcher, 2021 (2208) 8+ Moonrise Kingdom. Feelgood, som en starkt kolorerad sagobok, detaljrik. Bra skådisar, foto, regi, manus. Trollbunden. Wes Anderson, 2012 (2208) 9 Vinterdvala. Långa fina dialoger. Bergmanst. Bra skådisar och foto. Trollbunden i tre timmar. Nuri Bilge Ceylan, 2014 (2208) 9 Midnight Cowboy. FIlmbilder, reklam, stadsbilder, minnen-härligt kalejdoskop. Plus 2 mkt bra skådisar! John Schlesinger 1969 (2208) 9+ Official Competition. Metafilm. tre enastående! skådespelare. Avskalad, vacker scenografi. Humor. Bra regi. Mariano Cohn, Gastón Duprat, 2021 (2208) 4 Hallonbåtsflyktingen. Svensk lättviktare, romkom, dråplig, men utan några toppar. Leif Lindblom 2014 (2208) 5- Den vilda planeten. Grafiken snygg. Men den har inte åldrats bra. Svag animering och svag story utan planteringar. René Laloux 1973 (2208) 6 The Northman. Mkt påkostad kostym, scenografi! Men resten svagt. Mkt stillastående magi. Svag story, Svulstig dialog. Robert Eggers, 2022 (2209) 8- Dagen gryr. Fin film noir. Mkt bra foto och ljus. Starka karaktärer och skådespelare. Kanske lite enkel emellanåt. Marcel Carné 1939 (2209) 8 Tjuren från Bronx. Bra nerv o grepp om mig. Stor boxningskänsla. Bra manus o regi o alla skådisar! Svag story som helhet. Martin Scorsese, 1980 (2209) 7+ The Handmaids Tale (serie). Dystopiskt, psykiskt trångmål. Engagerad, berörd. Bra huvudroll. Bruce Miller 2017 (2209) 6+ Salo, Sodoms 120 dagar. Vulgär, antifascistisk, gränssprängande film. ser den 2 dgr efter fascistisk valseger i Italien. Pier Paolo Pasolini, 1975 (2209) 7 Historja (doku). Mkt vacker, poetisk, viktig. Fint uppbyggd med hantverk, hisotoria, samernas liv nu. Thomas Jackson 1922 (2209) 7 Ali & Ava. Vanliga människor, miljö och vardagsromantik. Fint gestaltad. Bra casting, manus. Men inte såå berörd. Clio Barnard 2021 (2210) 9 Kärlekens labyrinter. Två fantastiska skådespelare + regi som gav guld i Berlin. Mkt berörd! Claire Denis 2022 (2210) 9 Moonage Daydream (doku). Mkt Bowie, 70-tal, 80-tal. Fenomenal klippning! Omväxlande. Mkt rockig. Fr från andras röster. Brett Morgen, 2022 (2210) 8+ Triangle of Sadness. Gnistrande skarp i alla (!) tekniska delar. Regi, skådisar, foto, mästerligt. Berörd. Storyline? Ruben Östlund, 2022 (2210) 7 Körkarlen. Banbrytande för sin tid, men manus håller inte riktigt. Mkt oplanterat. Tekniskt bra. Men oberörd. Victor Sjöström, 1921 (2210) 8- White on White. Kargt landskap och stämning/foto. Lite svagt manus men jag är fångad och berörd. Théo Court 2019 (2210) 8 Nope. Mystisk, länge gåtfull. Lysande foto och ljudbild. Vissa oförglömliga scener. Aningens svag i manus. Vacker. Jordan Peele, 2022 (2211) 8 Nightsiren. Vidskeplig, mystisk, vacker. Gripande, berörd. Bra foto, regi, skådisar. Tereza Nvotová 2022 (2211) 6- Cherry. Kolorerad i varma färger, gullig huvudroll. Men det saknas lite djup, som en tonårsfilm. Sophie Galibert 2022 (2211) 8- The Beasts. Bra nerv, skådisar, regi. Tvådelat manus/story. Stör mig lite. Berörd. Rodrigo Sorogoyen 2022 (2211) 7 Alma Viva. Lite tunn historia men jag är fångad. Intressant om katolsk död/begravning. Bra skådisar. Cristèle Alves Meira 2022 (2211) 5 Robe of gems. 3-4 parallella stories, lökmetoden. superrörigt, fattar inget. Bitvis snygg. Bra skådisar. Natalia López 2022 (2211) 6 Bread and salt. Enkel vardagshistoria, ingen markerad konflikt. Väl genomfört men ej så berörd. Damian Kocur 2022 (2211) 8- Flicka och hyacinter. Fint foto och ljus, bra svärta. Fint manus och bra dialoger, bra driv. Fin scenografi av ett försvunnet. Hasse Ekman, 1950 (2211) 8 Boy from heaven. Tekniskt mycket bra, fint foto, scenografi, casting. Bra manus som blir bättre och bättre. Berörd. Tarik Saleh 2022 (2212) 8- The Nile Hilton Incident. Bländande scenografi, som att vara där. BRa hp, bra manus och regi. Intressant story. Tarik Saleh 2017 (2212) 9 Persona. Mkt annorlunda, gripande, lite svår. Magnifikt foto av Sven Nyqvist! Fångad. Berörd. Skådisar i världsklass! Ingmar Bergman, 1966 (2212) 7- Transit. Kolorerad film. Tidlös scenografi och kostym, bra. Alla skådisar övertygar inte. Filmen är länge oengagerande, hyfsat slut. Christian Petzold, 2018 (2212) 6 Barry Lyndon. Episk historia, protagonisten blir en vi känner antipatier för! Svag framåtrörelse. Många slumpvändningar. Stanley Kubrick, 1975 (2212) 7+ Segerns sötma. Snygg film, lite noirkänsla. Rapp, lite överdriven dialog, mucho macho. Rörig början. Bra skådisar. Alexander Mackendrick, 1957 (2212) 7 Harvest (doku). FIlmmaterial fr 1971. Rockigt och bra insikt i Youngs musik och sätt att arbeta. Rent filmtekniskt svagare. 2022 (2212) 6 En Passion. Fint foto, bra skåpdisar. Men man blir inte berörd och engagerad. Försök till mystik, men det bara förvirrar. Ingmar Bergman, 1969 (2212) 6- Bone Tomahawk. Ofta tekniskt bra, men tunn story, klischefigurer, inte så spännande. S. Craig Zahler 2015 (2212) 5+ Harry Potter och de vises sten. Äventyrsfilm, men svagt manus, enkla lösningar, förutsägbart. Emellanåt bra skådisar. Chris Columbus, 2001 (2212) 5 Sömnlös i Seattle. Klyschig, sterotyp, förenklad, enbart slutscenen berör. Nora Ephron 1993 (2212) 7+ Äntligen(tvserie). Välgjord komedi, påkostad scenografi, bra skådisar. Dråpliga situationer, ej slapstick, saknar vassa repliker. Martin Persson, 2022 (2212)
[ – Texten redigeras, ej klar – ] 8+ Babyteeth. Saknar en riktning. Allt annat är helt lysande, 4 skådisar! foto, regi, manus. Slutet berör mycket! (2101) 7 Tenet. Snygg film – skådisar, scenografi. Men lite krånglig film och den lämnar mig ganska oberörd. (2101) 7 Sång till Bergslagen. Slow tv. Mindful, långsam, utan speaker. Meditativ. 2021 8- High Life (Sfi-fi) Udda, mystisk, suggestiv. Visuellt spännande. Den dröjer sig kvar. Claire Denis 2018 (2101) 10 Natten är dagens mor (Tv-pjäs av Lars Norén). Starka karaktärer, överjävlig dialog, bråkigt, bullrigt, skitbra! (2101) 7 Gagarine. Feelgood. Ung kille i rivningshus. Dröm om rymdstation. Bra foto. Bra huvudroll. Fint slut. 2020 (2101) 6 Tove. Bra porträtt av Tove Jansson. Men som film lyfter det inte riktigt. Men jag saknar nerv ett ”hur ska det gå”. 2020 (2101) 7 The killing of two lovers. Berörd, engagerad. Stilla men nervig historia. Vardag. Bra skådisar. 2020 (2101) 6 Days. Mindful. Meditativ. Ingen dialog. Långa stilla scener. Ensamhet som tema. Bra foto. Annorlunda. 2020 (2102) 9 Dear Comrades. Om Sovjet, armén skjuter demonstranter. Fantastiskt manus och foto. Sv/vit. 2020 (2102) 7 Night of the Kings. Ivoriansk fängelse. En sagoberättare utses, han underhåller de andra. Som 1000+1 natt. 2020 (2102) 7 Limbo. Oväntat vacker. Com+drama. Local Hero-lik. Svår eng ibland. Bra teknniskt på alla plan. Ben Sharrock 2020 (2102) 8+ The Father. Hopkins in i demens. Underbart manus. Bra foto, scenigrafi. Lysande skådisar. Fångad. Berörd. (2102) 7- En runda till. Bra skådisar, bra som fulla. Filmen skaver. Men den känns också ytlig och förutsägbar. 2020 (2102) 8 Pleasure. Porrbranschen inifrån. Lysande skådis- o regidebut. Mycket berörd o illa berörd – den manliga blicken. Ninja Thyberg 2021 (2102) 7 Spring Uje, spring. Dokuformat, hp gjort manus. Hysat tekniskt, men jag blir inte berörd. Svag filmiskt. Henrik Schyffert 2020 (2102) 8 Kaos bor granne med Gud (teater). Bra scenografi, foto, regi+5 skådisar. Långsam 1a halva. Sedan kaos. Berörd! Lars Norén (manus) (2102) 6 Dagfjärilen. Filmen är lite snygg. Trovärdigheten växer i tvivlen +långsamt tempo. Men lite stolpig. Som kesella. Luis Bunuel 1967 (2102) 8 Mangrove. Film 1 i Small axe-serien. Bra tekniskt. Bra skådisar och foto. Bra regi, berörd. (2103) 8 Small Axe. Serie med totalt 5 filmer. Mycket bra kvalitet genomgående. Film 2 en pärla ”Lovers Rock”. (2103) 8- Sling Blade. Långsam, lågmäld blir ett bra och trovärdigt porträtt. Bra manus och regi. (2103) 8 Nomadland. Doku om utanförskap bland fattiga i USA. Stark huvudroll och stämning! Saknar en berättelse. 2021 (2103) 8- Snöänglar (TV-serie). Starka karaktärer, bra casting. Bra miljö och manus. Nära ett filmtempo, bra. 2020 (2103) 7 Är det krig än (filmad teater). Kargt, minimalt, enkelt, berörd. Svår story, utsatta människor, slitna. Bra skådisar. 2021 (2103) 6 Ett informellt samtal om den nuvarande situationen (teater). Barnrepliker, underhållande, lite tänkvärt. låg verkshöjd. 2020 (2103) 7 Ingeborg Holm. Stumfilm. Välgjord, bra story, berörd. Få replikskyltar. Socialt drama. 1913 (2103) 8 Gisslankrisen i Gladbeck (TVserie 2×90 min). Teknisk mkt välgjord. Fin nerv i varje minut. Bra skådisar i h-roller. 2018 (2103) 8 Mank. Fin film, gammal ton, underbar tekniskt. Lite svag story, jag blir inte så berörd. Hysterisk tv-serie-dialog. 2021 (2104) 7 Erotikon. Restaurerad stumfilm. Bra handling och ganska bra tekniskt. Maurice Stiller 1920 (2104) 4 En kvinnas ansikte. Teatermanus? Klichéartade karaktärer. Enkla vändningar. Gustaf Molander 1938 (2104) 6+ Saint Maud. Tekniskt bra i många aspeketer. Men historien engagerar inte. Sällan berörd. Rose Glass 2019 (2104) 8+ Young Lean: In my head. Febrig, punkig. Bra musikfilm! Droger, psykoser, bilder animationer i skön blandning. Berörd! Henrik S. Burman 2020 (2104) 6 Flickan på tredje raden. Händelserikt, men lite präktigt. Många karaktärer=ytligt. Piggt men inte så berörd. Hasse Ekman (2104) 8- Tredje mordet. Mordutredning. Lugn, meditativ, vacker. Lite mystisk. Mkt bra tekniskt rakt igenom. Bra foto. Hirokazu Koreeda 2017 (2104) 9 Quo Vadis. Mkt autentiska karaktärer och miljöer. Nerv hela filmen. Engagerad och berörd. Jasmila Zbanic 2020 Bosnien (2104) 7 Hålet. Trovärdiga karaktärer. Bra manus på liten yta. Bra regi.(sv/vit) Jacques Becker 1960 Frankrike (2105) 7 Fröken Julie. Bra skådisar och manus. Engagerad. Alf Sjöberg 1951 Sverige (2105) 9- In the mood for love. Romantisk, snygg (!) film, 60-tal, kläder, möbler i karg miljö. Lysande foto! Bra story. Kar-Wai Wong 2000 (2105) 8 Fula, skitiga och elaka. Brokigt, rörigt, fult, elakt. Svag story men underbar underhållning! Bra regi! Ettore Scola 1976 (2105) 7+ Berusade (teater, Dramaten). Skickliga skådisar, bra manus och scenografi. eftertanke. 2021 (2105) 8 Kvarteret Korpen. Bra manus och lysande skådespelare. Tidstypiska interiörer och exteriörer. (1936) Bo Widerberg 1963 (2105) 6- Inuti diamanten. Som ett kalejdoskop, hänger allt ihop eller inte? Drömskt, psykadeliskt. Vissa viljor berör. Viktor Johansson 2020 (2105) 3 Bron (tv-serie). Nejnejnej! rapsodiskt, tunnt, dåliga skådisar, pratigt, pratigt, pratigt. Henrik Georgsson, m fl 2011 (2105) 7+ Limetown (serie). Mystisk, gåtfull. Bra gjord, lysande huvudroll. Blir lite för förklarande i sista två avsnitten. 2019 (2105) 7- Quick. Förvånansvärt välgjord och fångade mig. Bra húvudroll (Jonas Karlsson). Bra klippning! Mikael Håfström 2019 (2105) 9 Fargo (tv-serie, säsong 2). Otroligt bra kvalitet rakt igenom. Snygg, fantastisk historia. Kirsten Dunst, så bra! Bröderna Coen 2014 (2105) 6+ Let them talk. Bra skådisar, hyfsad plot, men svag nerv och konflikt. Inte berörd. Steven Soderbergh 2020 (2106) 9 Roy Andersson – Being a human person (doku). Fantastiskt att se hans hantverkt och scenografi! Fred Scott 2020 (2106) 8- The beast must die (tv-serie). Nerv, flera mkt bra skådisar, bra casting. Säkert en bra bok, men lite för enkelt i serien. 2021 (2106) 7 Thelma. Psykthriller. Mystisk, intressant. Men lite enkel och scenerna är viktigare än helheten. Mkt bra effekter! Joachim Trier 2017 (2107) 8 Ådalen 31. Historia på flera plan. Bra och många mass-scener. Men det griper inte tag ordentligt. Bra skådisar. Bo Widerberg 1969 (2107) 6+ My Generation (doku). Snabba klipp, pop, rock, kändisar. Infotainment. Bra underhållning. David Batty 2017 (2107) 9 Pina. Om Pina Busch, koreograf. Fantastisk dans. Vackert filmat av Wim Wender. Bästa dansfilmen nånsin? Wim Wender 2011 (2107) 7 Mina drömmars stad. (Fogelströms) arbetardrama, klassperspektiv, bra scenografi och interiörfoto, lite oberörd. 1976 (2107) 6 Blues Brothers. Charmigt, underhållande, men inte mycket till filmteknik eller manus. (2107) 3 Tillbaka till framtiden. Inte många scener som jag inte suckar över. Tekniskt dålig. Icke trovärdig. Avbryter den. (2108) 8+ Här har du ditt liv. Bra skådisar, en del mustiga scener. Bra regi och arbetarskildring. Lite svag i berättelsen. Jan Troell (2108) 9 Wild Tales. Episodfilm. Rakt in i konflikterna. Underbara berättelser och regi/foto. Mkt berörd! Damián Szifron 2014 (2108) 8+ The Duke of Burgundy. Sensuell, vacker, mystisk, erotisk. Kärlek, svartsjuka, 70-tal. Foto! Skådisar. Peter Strickland 2014 (2109) 7- Katalin Varga. Berättelse på två tidsplan, dramatsikt, hämnd. Bra regi, foto, nerv. Ibland lite mystisk. Peter Strickland 2009 (2109) 8 Deg (tv-serie). Bra skådisar, tät och svängig plot. 2021 (2109) 7 Gropen. Ganska stillastående, men bitvis vacker, svart/vit, böljande vass, natt. Lite berörd. Kaneto Shindô 1964 (2109) 6 The Rider. Lite svag story i machomiljö. Bra huvudroll och hästar. Men inte riktigt berörd. Chloé Zhao 2017 (2109) 8 71. Tät nagelbitare. Stor nerv och närvarokänsla, bra handcam. Kväll, natt, intriger. Yann Demange 2014 (2109) 7+ Mediterranea. Berörande när om elände, utsatthet och rasism. Jonas Carpignano 2015 (2109) 9 M. Bra foto och historia. Stark huvudroll med en grandios slutmonolog. Fina miljöer. Fritz Lang 1931 (2110) 6 Gänget. Foto, regi bra. Men det finns ingen berättelse. Inget ”hur ska det gå?”. Bara skärvor. Inte berörd. Fellini 1953 (2110) 6 Judas and the black Messiah. Spretig, utan nerv, oberörd. Shaka King 2021 (2110) 8 Kvinnan i sanden. Annorlunda miljö, bildlösningar. Ibland suggestiv, ibland sensuell. Berörd. Hiroshi Tashigahara 1964 (2110) 8 Eden. (TV-serie). Snygg, annorlunda akaktärer-alla. Bra plot. Nerv. Berörd. Vanessa Gazy 2021 (2110) 4 Wings (”Krylia”). Stillastående, vardagsliv, som en dokumentär utan speakertext. Vad är handlingen? Larisa Shepitko 1966 (2110) 6 India Song. Visuell, meditativ. Bara inre monolog. Monoton. Ej berörd. Marguerite Duras 1975 (2110) 6 City State. Driv. Handling. Underhållning. Men lite ytlig. Olaf de Fleur Johannesson 2011 (2111) 9 2046. Mycket vacker, poetisk, sensuell, erotisk. Underbart foto, manus, regi. Hongkong 60-tal, vackra människor. Kar-Wai Wong 2004 (2111) 6 Brother’s Keepers. Engagerande. Bra barnskådisar. Hyfsad regi. Internatskolans hårda miljö är behållningen. Ferit Karahan 2021 (2111) 7- Fethers. Dråpligt om mänssamhället, fattigdom. Bra scenografi och magisk smink. Intressant story. Omar El Zohairy 2021 (2111) 6+ Small body. Vackert, suggestivt, mystiskt. Men lite utan nerv. Bra slut. Laura Samani 2021 (2111) 8 Benedetta. En del mkt berörande scener, omskakande. Fin regi, foto. Engagerande. Snygga miljöer. Paul Verhoeven 2021 (2111) 8 Balladen om en vit ko. Gripande drama. Bra manus, regi. Mkt bra skådisar. Fint foto. Berörd. 2021 (2111) 8 Rhino. Gripande och våldsam. Snygg, välgjord. Grym, engagerande. Bra regi och hp. Bra foto. Oleh Sentsov 2021 (2111) 6- Double Holiday. (Carly Pope). Julfilm, lite gullig, men stereotyp. Bra hp. I övrigt lite för enkel tekninskt. Don McBrearty 2019 (2111) 8- Den osannolike mördaren (tv-serie). Välgjord, tidstrogen. Bra scenografi, casting, huvudroll. 2021 (2111) 6+ Gunda. (doku) Snyggt svartvit foto. Slow tv. Lite action, ingen förändring. Viktor Kosakovskiy 2020 (2111) 8- Tryffeljägarna i Piemonte. (doku) Spännande karaktärer och omväxlande kreativt foto. Michael DweckGregory Kershaw 2020 (2111) 8+ Titane. Wow vilken käftsmäll. Oerhört berörd!! Annorlunda, mystisk. Regi, skådisar, effekter, foto, manus-super! Julia Ducournau 2021 (2111) 5 Beau Travail. absolut ingen handling, vacker ibland. Claire Denis 1999 (2112) 8- 45 år. Två bra skådisar, men lite förutsägbart, inte så berörd. Andrew Haigh 2015 (2112) 7- Världarnas krig (serie). Bra scenografi, kostym och specialeffekter. Men lite enkla lösningar och klischéer. 2019 (2112) 7- Coda. Lite sockersöt och förutsägbar. Några klichepersoner. Bra foto, varm färgton i filmen. Berörd ibland. Sian Heder 2021 (2112) 8- In i dimman (doku). Enkel, poetisk, vacker, ful, dystopisk, allmän, inpåhuden. Snygg, elegant mix. Berörd! Maciej Kalymon 2021 (2112) 7- Tiden är en dröm (doku). Intressanta stillbilder från en tid som inte är långt bort. Ett samhälle i omvandling. Jan Lindqvist 1999 (2112) 9 Fanny och Alexander (5 tim). Lite för lång. Lysande regi och manus, bitvis fantastiska dialoger. Mkt bra skådisar. Ingmar Bergman 1982 (2112) 6+ Rocks. Som en doku. Bra närvaro+foto, naturliga barn. Sista 30 min=bra. Men inte så berörd som jag vill bli. Sarah Gavron 2019 (2112)
[ – Sidan redigeras, ej klar – ] 6 Holiday. Som ruben Östlund-nåt som skaver hela tiden. Men jag är inte så berörd. Jag bryr mig inte om karaktärerna. Isabella Eklöf 2018 Sverige (2001) 7 Dogtoth. Riktigt skruvad berättelse och värld. Engagerande. Bra manus och regi. Bra öppet slut. Men bryr jag mig? Yorgos Lanthimos 2009 Grekland (2001) 6+ Ad Astra. Scenografin bitvis bra, bitvis konstig. Ej berörd. Sökt. För komprimerad. Ibland ej trovärdig. James Gray 2019 USA (2001) 9 Heartstone. Finstämd med unga, kärlek, osäkerhet. Tät! Bra inga. BRa regi. Landskapet en mycket vacker kuliss! G A Guðmundsson 2016 Island (2001) 6 The Lost City of Z. Hyfsad rent tekniskt. Rapsodiskt berättad, ibland ej trovärdig. Oengagerad. Oberörd. James Gray 2016 USA (2002) 8 Taxi Theran. I en taxibil. Full av liv och lust. Fängslande, intressant landsporträtt. Elegant samhällskritik. Karaktärer. (2002) 8- Bränd. Triangeldrama, bra casting och skådespeleri. saknar lite ett klimax, en överraskning. Men fint om relationer. 2018 Sydkorea (2003) 9- Antropocen. Doku. Vacker och skrämmande. Vad håller vi på med?! Mycket berörd. (2003) 8 The Sisters Brothers. Western, relationsdrama. Bra manus, regi och skådisar. Välgjort rakt igenom. Fångad. Berörd. (2003) 8- Leave no trace. Bra manus. Jättebra ung tjej i en huvudroll. Mkt berörd. Debra Granik 2018 USA (2003) 8 Smärta och ära. En ovanligt tillbakalutad och melankolisk Almodovar. Rött i alla scener, magiskt foto. Bra manus. Almodovar (2003) 4 Mamma Mia 2. Färgrik och musikallätt. Men rapsodisk, tidshoppig och utan den varma feelgood som i MM1. (2003) 7 Om det oändliga. Fulvackert och stilla som vanligt. Jag saknar röd tråd. Ej berörd, förstår inte vad Roy vill berätta. (2003) 8+ Parasit. Underbar historia, idé, manus. Bra skådisar. Bra scenografi. (2003) 4+ En enkel till Antibes. Hyfsat manus och dialog, men ändå stelt och oengagerande. Inget som griper tag. 2011 Sve (2003) 7 Le Mans ’66. Bra tekniskt, bra huvudrollen. Men rapsodisk, fylld av filmklichéer. Snygg men inte trovärdig racing. (2004) 7 Koko-di Koko-da. (Skräck) Suggestiv och lite kuslig stämning. Udda figurer. Fångad och berörd. Johannes Nyholm 2019 Sve/DK (2005) 7+ Phoenix. Långsamt bättre och bättre. Ojämn start. Sista 20 räddar filmen. Fin tekniskt. Historien borde va längre. 2014 (2005) 7 Howard’s End. Bra skådisar. Hyfsat manus, men den känns rapsodisk och crescendot uteblir på slutet. (2005) 8 1917. Kamera och scenografi-wow! Story, nja. Men nervig. 1st-person-shooter-feeling. 2019 USA, m fl (2005) 8 The Irishman. Tekniskt mästerverk. Lysande huvudroller de Niro/Pacino. Episk. För lång (3,5 h)? Bra regi. Martin Scorsese USA (2005) 3 Tomb Raider. (prequel) Blek Indiana Jones-kopia. Klischéfylld, platt, ej trovärdig. En del tekniskt bra. Ej berörd. 2018 USA (2005) 8 Återkomsten. Tät, vacker, stilla. Nerv i det som sägs och inte sägs. En tragedi precis som Leviathan. Berörd! 2003 (2006) 8 Stray Dogs. Lååånga stilla scener där (nästan) inget händer. Unikt format. Meditativt. Underbara miljöer, foto. Taiwan, Fra (2006) 6 Flykten från Sobibor. Har inte åldrats väl, känns gammal och mossig. Bra idé men lite för enkel plot och gestaltning. (2006) 8- Bad Times at the El Royale. Tarantinolik. Snygg. Bra foto, scenografi, ljus, skådisar. Många vändningar. Fångad. (2006) 7- The Gift. Bra plot och och huvudroll. Inte alltid så övertygande. Berörd. Inte uttråkad. Lite stereotypa roller. Sam Raimi 2000 USA (2006) 8 The Farewell. Finstämd. Men lite svag i berättelsen. Står rätt stilla. Ingen stor personlighetsutveckling. Lulu Wang 2019 Kina (2007) 4 Emma. Driven dialog hela tiden, som en modern tv-serie. Spekulativa kostymer, suck. Enstaka bra skådisar. Autumn de Wilde 2020 GB (2007) 8 Hunger. Tyst film förutom superdialogen, i en tagning, mitt i. En studie i slag och svält. Grym! Vacker! Berörd. Steve McQueen 2008 USA (2007) 5 Spider man – Homecoming. Överdriven, juvenil, ibland töntig. Bra filmteknik räddar den från dåligt betyg. Jon Watts 2017 USA (2007) 7 Pieta. I början inte helt övertygande. Men sedan flera scener som verkligen berör. Grym och bitvis vacker. Ki-duk Kim 2012 Sydkorea (2007) 6- Det regnar alltid i Provence. Spretig. Berör inte som den borde. Fra (2008) 7 Charter. Berörd. Bra huvudroll. Hyfsad story med lökmetoden. Bra regi och bitvis snyggt foto. 2019 Sve (2008) 7+ Beanpole. Starkt kolorerad (rödgrön). Story som berör, nåt skaver hela tiden. Bra skådisar. 2019 Ryssland? (2008) 7 Tintin – enhörningens hemlighet. Bra story, animation. Snygg, mkt välgjord. Stephen Speilberg. 2011 USA (2010) 8 Midsommar. Fin scenografi, suggestiv, vacker. Fin idé, skruvad kring en sekt. Mkt välgjord. 2019 Sverige (2010) 8 The Grand Budapest Hotel. Makalös scenografi. Bra kända skådisar. Mustig historia. För högt tempo. Wes Anderson 2014 USA (2010) 6 Tic Tac. Några bra skådisar och en del dåliga, överspelar. Stängde av efter halva. Daniel Alfredsson 1997 Sverige (2011) 7+ The king of Staten island. Mkt bra huvudroll (casting!), hyfsad historia. Bra, humor, trovärdigt. Lite berörd. 2020 USA (2011) 9 Identifying Features. Fantastiskt foto, vacker och poetisk film. Lugn, stilla. En resa i trasigt, farligt land. Sista 20 min är en spark i magen, wow, mycket berörd och tagen! Fernanda Valadez 2020 Mexiko (2011) 7 76 days. Stark öppning. Bitvis gripande. Lite begränsad i ett sjukhus och få patienter. Weixi Chen, m fl 2020 Kina (2011) 6+ Stray. Doku. Inget tal eller speaker. Bra foto (om en vildhund i Istanbul). Elisabeth Lo 2020 (2011) 8 Dinner in America. Punkig, uppkäftig. Två färgstarka karaktärer. Bra skådisar. Fin story. Drama och skratt+feelgood. Bra manus och regi. Adam Rehmeier 2020 (2011) 7 438 dagar. Bra manus, driv. Inte uttråkad under 2 timmar. Skådisar skiftande kvalitet. Periodvis berörd. Jesper Ganslandt 2019 Sverige (2011) 8 The life ahead. Sofia Loren-film. Snygg. Blåstylad i varje scen. Fint manus ch scenografi. Bra skådisar. Berörd. Edoardo Ponti 2020 Ita (2011) 7- Menache. Rak berättelse, bra skådisar. Bara lite berörd. (känns nästan som en doku). Israel (2011) 8 Andrej Tarkovskij – en filmares bön. Dokumnentär av hans son. Fina klipp från filmer. (2012) 9 Kwaidan. Mkt vacker och poetisk. Skräck, mystik. episodfilm. 1964 Japan (2012) 9 Falsk identitet (serie). Fransk pärla med bra manus, intrig, skådisar. Beroendeframkallande. Frankrike (2012) 8+ Jakten på en mördare (serie). Svensk kriminalutredning. Tidstroget, långsamt. Mkt välgjort tekniskt. Bra regi. 2020 Sverige (2012) 9 Fargo (serie, säsong 1). Fristående säsonger. Lysande skådisar, Twin Peaks-stämning. Bra manus. USA (2012) 3 Elf. Julfilm. Komedi med få skratt, låg kvalitet. Ingen att tycka om. (2012) 7- Home for Christmas (serie). Norskt jul mys, romkom. Bra karismatisk huvudroll. (bara sett säsong 1, den bästa). Norge (2012) 6+ Den tatuerade änkan. (Tv-film av Molin). Bra skådisar men grunda personporträtt och förenklad story med hål. Lars Molin 1999 Sverige (2012) 4 Arn. Hyfsad scenografi. Ett par bra skådisar, resten dåliga som regin. Raspodiskt, för snabbt. Berättarrösten-suck! Sverige (2012) 6 The death of Stalin. Tekniskt bra, men rörigt många huvudpersoner och snabbt tempo. Tappar fokus. Ej berörd. (2012) 7 I hetaste laget. Bra skådisar, manus, regi. Enhel del humor men också många schablonfigyrer, som serietidning. USA (2012)
4 All the money in the world. Bitvis bra hantverk. Men ej trovärdigt. Ensidiga karaktärer. Ej berörd. Ridley Scott, 2017 (1901) 6 Men who stare at goats. Lite feelgood, lite kul berättarröst och episoder. Misslyckade paranormala soldater. Grant Heslov, 2009 (1901) 8 Blakkklansmen. Välgjord samhällskritik, tydliga flörtar till nutid. Bitvis roligt. BRa skådisar. Spike Lee, 2018 (1901) 8 Utöya Juli-12. En tagning, 90 min, handcam. Hög närvaro, bitvis slutar man andas. Mkt berörd. Erik Poppe, 2018 (1901) 9 Roma (Mexiko). Makalöst vacker film. Extremt hög teknisk kvalitet i alla delar. Saknar en starkare historia/mer berörd. Alfonso Cuarón, 2018 (1901) 4 Mary Queen of Scots. TV-format, massa dialog o snabba klipp. En del ej trovärdigt. Ej berörd. Josie Rourke, 2018 (1902) 8+ Beast. En tät väv av trasiga människor. Vem är vem. Bra skådespelare. Teknikpris i Berlin. Michael Pearce, 2017 (1902) 8- A monster calls. Bra teknik. Inte alltid trovärdig eller berörande. Lite sökt. J.A. Bayona, 2016 (1902) 7- När Harry mötte Sally. B Crystal är bra, Meg Ryan inte. Snabbt på bekostnad av beröring. Rob Reiner, 1989 (1902) 8- Gräns. SWE. Annorlunda, fin suggestion. Bra tekniskt. Saknar lite en konflikt. Bara lite berörd. Flera bra scener! Ali Abbasi, 2018 (1902) 8 Allt för min son (Fr/2017). Vardagsdrama, ung pojke och ångest i förgrunden. Våldsam upplösning. Lysande skådespelare. Xavier Legrand, 2017 (1902) 8- Pranoid Park (2017). Ultramodernt bildspråk. Urbant. Härlig musikmix modernt>Hitchcock. Hög närvaro, viss nerv. 4:3! Gus Van Sant, 2007 (1902) 7+ The Wife. Helt centrerat kring Close ansikte. Det funkar nästan hela filmen. Men känns ibland sökt, Bra men inte hela tiden. Björn Runge, 2018 (1903) 6- The Favourite. Bra biroll, drottningen+scenografi. Resten=forcerad dialog, hysteriskt+HBO-format+2019-folk, ej berörd. Yorgos Lanthimos, 2018 (1903) 8+ Green Book. Mkt bra scenografit, tidstroget. Varm fin färgton. Grönt i varje scen. Feelgood-story. Bra genomfört. Peter Farrelly, 2018 (1903) 7 Fidelio: Alice’s Odyssey. Bra hantverk. Mkt bra huvudroll. Rak historia om otrohet. Saknar lite konflikt och nerv. Lucie Borleteau, 2014 (1903) 7 You Were Never Really Here. Brutal, mystisk thriller, bra skådisar+foto, berörd, men fattar jag allt? Prisad Q regissör. Lynne Ramsay, 2017 (1903) 8 Goliath. Sakta bättre och bättre. Till slut berörd och dröjer sig kvar. Blandad kvalitet på skådisar. Bra regi och foto. Peter Grönlund, 2018 (1903) 6 Ben & Gunnar. Lite humor, lite feelgood. Tidstypisk. Hyfsad kvalitet. Stundtals bra skådespeleri. Tomas Alfredson, 1999 (1903) 8 Gone girl. Bra manus med många vändningar. Engagerande. Ovisst. Bra skådisar. David Fincher, 2014 (1903) 7- Amatörer. Streetkänsla i den här filmen. Mycket handcam, mobilfilmat. Feelgood. Ibland berörd. Gabriela Pichler, 2018 (1903) 8 En dödsdömd har rymt. Långsam och mycket detaljrik gestaltning av förberedelser f rymning. Här finns nerven. Robert Bresson, 1956 (1903) 8 A star is born. Bra skådisar, berörd, fin story. Lite lång, tappar tempo e 2/3. Bradley Cooper, 2018 (1903) 10- Paris, Texas. Ikonisk filmmusik, filmintro. Otroligt hög teknisk kvalitet i alla delar. Skitbra manus. Stor svår slutscen! Berörd. Wim Wender, 1984 (1904) 3 Tårtgeneralen. Inte mycket som sticker ut i kvalitet. Kanske nån biroll. F Hammar, F Wikingsson, 2018 (1904) 8- The Babadook. Skräck. Välgjort bitvis vacker och snygg film. Kanske lite förutsägbar. Två bra skådisar! Jennifer Kent, 2014 (1904) . 9 Slaget om Alger. Grymt, nära. Klaustrofobiskt i gränderna och husen. Berörd. Saknar lite djupare personporträtt. ++++++ 1966 (1904) 8+ Djävulens öga. Lysande manus och dialog! Mkt bra foto. Bra skådisar. Vill bli lite mer berörd. Ingemar Bergman, 1960 (1904) 4 Avengers. End Game. Dåliga skådisar. Tokforserad dialog. Icke trovärdig. +++++, 2019 (1904) 8 X&Y. En lek med verklighet och fiktion. Och våra olika personligheter. Mycket tankeväckande, Intressant! Konst! Anna Odell, 2018 (1905) 8 Blue is the warmest color. Lysande huvudroll. Trovärdig. Berörd. Kanske lite lång (3h). För naket? Abdellatif Kechiche, 2013 (1904) 9 Shoplifters. Vilken historia! Fantastiskt manus, bra foto. Mkt berörd sista timmen. (utan musik). Vill se mer Koreeda! Hirokazu Koreeda, 2018 (1905) 8- The Zone. Inte alltid trovärdiga skådisar. Men storyns mörka undertonen kryper in under skinnet. Till slut berörd, fundersam. Rodrigo Plá, 2007 (1905) 7 Elle. Bra skådisar. Men lite förutsägbar och ibland icke trovärdig i storyn. Inte så berörd som jag hoppats. Paul Verhoeven, 2016 (1905) 4+ Snowpiercer. Plus för teknik och scenografi. Men tråkig historia. Ej trovärdig. Ologisk. Klyshig. Oberörd. Avbröt. +++++++++ (1905) 7 The Host. Bra smink, dekor och foto/teknik. Jag blir inte riktigt berörd. Fin stor slutscen där allt faller på plats. Joon-ho Bong, 2006 (1905) 9 The Handmaiden. Fantastisk scenografi och foto. Underbart manus. Vacker och grym. Vem lurar vem. Chan-wook Park, 2016 (1906) 7 Summer 1993. Långsamt och sakta. Små förändringar. Bra barn och regi. Men inte så mycket mer. Ej berörd. Carla Simón, 2017 (1906) 7 The Child. Socialt drama. Bra skådisar och regi. Men inte så bra som förväntat. Ej berörd. Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne, 2005 (1906) 5 Flykten till framtiden. Fångat tiderna bra och olikheterna. Scenografi + Igenkänningsfaktorn är filmens plus. Inget annat. Jaana Fomin, Ulf Malmros ++++ (1907) 7+ Lucky. Harry Dean Staton (bra!) som en gammal man. Möter folk, ateist, bygger upp sitt eget trossystem, lite feelgood. John Carroll Lynch, 2017 (1907) 7- Flotten. Dokumentär. Fångad från 1a min. En viss nerv. Blandade kamera tekniker. Marcus Lindeen, 2018 (1908) 7 Thirst Street. Galen besatthet som engagerar och roar. Bra skådisar. Retro-flirt. Nathan Silver, 2017 (1908) 7+ The Tribe. Alla döva. Ingen textning. Varje scen är en tagning. En del som dröjer sig kvar. Ingen filmmusik. Stegrande våld. Myroslav Slaboshpytskyi, 2014 (1908) 4- Textuality. Tveksam kvalitet. Ocharmig romcom. Dåliga dialoger. ++++, 2010 (1910) 8 Play. Vardag,nära, unga pojkar. Något som skaver i varje scen. Berörd. Ruben Östlund, 2011 (1910) 6- Wonderwoman. Stundtals bra teknik och scenografi. Ögonfägnad. Men också lågmärken och useldialog. Ej berörd. Patty Jenkins, 2017 (1911) 8- And breathe normally. Mycket vackert foto! Skickliga skådespelare. Berörd. Men lite förutsägbar. Isold Uggadottir, 2018 (1911) 7+ Of horses and men. mkt isländsk. Vacker natur o hästar. en del starka händelser. Men svag handling. Benedikt Erlingsson, 2013 (1911) 7 Djupet. Mkt bra skådespelare. Kvalitet i foto och regi. Är storyn tillräckligt intressant för att filmas? Ej uttråkad. Baltasar Kormákur, 2012 (1912) 9 Joker. Berörd, fast. Fantastiskt gestaltning, personpotträtt. Bra inramning. Mkt bra tekniskt. Fantastiskt huvudroll. Todd Phillips, 2019 (1912) 8 Once upon a time in Hollywood. Bra tekniskt. Långsamt Tarantinotempo+ . Inte 100%igt berörd. Quentin Tarantino, 2019 (1912) 7 It’s a Wonderful Life. Tekniskt fulländad, som det var då. Stewart bra som vanligt. Lite för förenklad och sterotyp. Frank Capra, 1946 (1912)
[ – sidan redigeras, ej klar – ] 7 Pirates of the Caribbean-Svarta Pärlan. Äventyr, Matiné. Som Indiana Jones Bra effekter, lite humor. Bra teknikst. (1801) 7+ Pirates of the Caribbean-Död mans kista. Äventyr, ganska bra intrig, fantastiska masker/smink. (1801) 8- The Full Monty. Bittisk humor, strippshow, gubbar, kommentarer, tvekanden, bra casting, bra plot. (1801) 6+ Min så kallade pappa. Stundtals bra, vissa bra scener och rollprestationer, men totalt lite platt story. (1801) 8- Jackie. Natalie Portman, ansikte, ansikte, ansikte. Stilla, resonerande, sorg. Funkar ganska bra. Fångad 90 min. (1801) 7 Captain Fantastic. Annorlunda människor, möten med vanliga, kris. Men utan gripande nerv och rörelseriktning. (1801) 5+ Solsidan. Lite tunn, lite allvarlig, inget nytt, tv-avsnitten är bättre. (1801) 6 Borg McEnroe. Drama, men lika mycket dokumentär. Hög lookalike, men utöver det? (1802) 9- The Lobster. Mkt annorlunda och skruvad berättelse. Jag är fångad hela tiden. (1802) 5 Superswede. Hyfsad dokumentär, men var är privatpersonen Ronnie. (1802) 5+ Dunkirk. Varför? ovanligt berättargrepp – ingen att identifiera sig med. Fullt fart fr ruta 1 men inget som fångar tittaren. (1802) 8+ Darkland. Gripande, fast i 100 min. Välgjort, mkt natt-suggestivt, drama/thriller med flera bottnar. (1802) 10 The Square. Gripande, skavande. Mycket bra manus, fantastisk regi. Fängslande i varje minut! (1802) 8 Amour. Enkel, men välspelad, vardag och ömhet. Dröjer sig kvar. (1802) 8+ Magnolia. Färgstarka karaktärer/pusselbitar som sakta läggs samman i egna crescendon. Mycket att gilla här! (1802) 9- Three billbords. Fantastiskt manus, start historia, berörd, fast. lysannde kvinnlig huvudroll! (1802) 8 Vad gör vi nu? Prisbelönat foto, starka kvinnor, bra manus kring kristna/muslimer. (1802) 8- Återstoden av dagen. Bra manus, strålande Hopkins och Thompson, efter bok av Nobelpristagaren i litt. -17 (1802) 8 Wind River. Annorlunda, berörd, bra story, bra skådisar, en del förenklingar, viss nerv. (1802) 8+ The Salesman. Bra skådisar, en vad-hände-film, filmen blir bättre och bättre, flera vändningar. (1803) 2 Morran och Tobias. Dåligt smink, ingen story, inte lika roligt som tv-serierna. (1803) 7+ Loving. Hyfsat bra, några stereotyper och enkla gestaltningar. USA 2016 (1803) 8+ Call me by your name. Långsamt bättre och bättre. Lysande sista tredjedel. Luca Guadagnino (1803) 5+ Fifty shades of Grey. Berör ibland men på det stora hela ej berörd, oengagerad. (1804) 8 Larmar och gör sig till (tvfilm). Typisk Bergman, mkt välgjord. (1804) 8 Annihilation. Mystisk, bitvis spännande/poetisk/spännande. +effekter och foto. (1804) 6+ The book of Eli. Apokalyptisk. svart. lite klyshig. hygglig underhållning. bra scenografi. (1804) 7 The Florida Project. Lysande barn, färgrikt, saknar konflikt, men starkt/känslosamt slut. (1804) 5 Monority Report. Skärmbildsfilm, som SCI. Inte trovärdigt, löljig teknik, hyfsade skådisar. Spielbergs sämsta? (1805) 8- Philomena. Bra manus, skådespelare. Men lite snyftare, utstuderade vändningar. (1806) 3 Kungliga Johansson. Pilsnerfilm. Icke trovärdig, taffliga skådisar, dålig cam. (1806) 7+ Lars and the real girl. Lysande första 30 min! Bra manus. Gosling briljerar. (1806) 7 The Gift. Thriller Ganska bra underhållning och plot, men saknar lite verkshöjd. 2012 (1806) 8+ Get out. Magisk första timma, skaver. Mycket välgjord, udda film. (1807) 9- Vad döljer du för mig (Perfect Stranger). Vass dialog, bra närvaro, nerv, mkt berörd. (1807) 8 The shape of water. Fint foto/scenografi. oftast suggestivt men lite upp och ner. (1807) 7 Brawl in cell block 99. Välgjord thriller, men lite för enkel och klyschig i våldet. bra underhållning. (1807) 8 Sjunde inseglet. Bra men inte lysande. (1807) 8- Zero Dark Thirty. Bra dramaturgiskt, fångad, men inte kvalitet i allt. (1807) 5 The Dark Knight Rises. Batman. Extremt komprimerad story och dialog. Överbelastad, hysterisk. Oberörd. (1808) 4 Enough. Tveksam story och gestaltning, ej berörd, ej spännnade. (1809) USA 2002 Lopez. 8 Road to Perdition. Tekniskt bra, bra manus. Saknar lite beroring och engagemang. (1810) 4- Black Panther. Pekoral, dåligt gjort, klischeer som staplas, påkostad men totalt oengagernade. (1810) 9- Så länge hjärtat kan slå. Lysande skådespelare, regi. Extremt hög närvaro och nerv. Tog slut för fort. (1810) 10-The killing of a sacred dear. Musik, foto, regi, scenografi, casting, i en magisk samverkan. Nerv, berörd, fångad, soffkanten i 120 min! (1810) 8- I don’t feel at home in this world anymore. Skruvad, obekväm, berörd, viss nerv, bra skådisar, musik. – ? (1810) 7- It Follows. Skräck. hyfsat bra tekniskt, bra skådisar. Men storyn känns tunn, ingen början, inget slut. (1811) 8- The Invitation. Drama/thriller. Bra manus, dialog och skådisar. Länge bra drama, slutar som thriller. (1811) 8 Ida. Svarvit. Bra foto, bra tekniskt. Några fina scener. Bitvis inte helt trovärdigt. Inte så berörd som förväntade mig . (1811) 5 Bohemian Rapsody. Oberörd, sökande. Konstruerad. Låg verkshöjd. Sista 10 på Wembley räddar filmen från en 4a. (1812) 8 Amelie från Montmartre. Feelgood-mys. Härligt format. Som en starkt kolorerad sagobok. (1812) 5 Beasts of the southern wild. Rörigt. Ingen nerv. Oberörd. (1812)
[ – sidan redigeras, ej klar – ] 8+ De andras liv. 2006 (1701) 8 Manchester by the sea. Fantastisk huvudroll av Jeffrey Affleck. 2016 (1701) 8- Matrix I. (1701) 8- Turist. Mkt bra och nyskapande foto. (1701) 8- Rädda menige Ryan. Räddad av teknisk fulländning. Spielberg (1701) 7 The Dressmaker. (1701) 6+ Bilbo-femhäradsslaget. Rörigt, men teknikst bra. Ej berörd. (1701) 6+ Paterson. Händelselös. Intressanta ansikten. Jim Jarmush (1701) 6+ The Revenge of the Pink Panther. 1978 (1701) 6 Stromboli. Ingrid Bergman / Rosselini 1950 (1701) 6 Eternal sunshine of the spotless mind. För mkt tid i minnen som raderas. Poänglös. (1701) 6 Return of the Pink Panther. 1975 (1701) 5+ Rosa Pantern – A Shot in the Dark. Välgjord tekniskt, svag handling. 1964 (1701) 5 The Martian. Känns inte trovärdig. Bra Mars. Oengagerad. (1701) 5 Den Rosa Panthern. Ganska välgjord, men svagt manus och story. 1963 (1701) 4+ The River King. 2005 (1701) 3 David Brent-on the road. Det lyfter inte. 2016 (1701) 2 I Know Who Killed Me. 2007 (1701) 7 La La Land. Vissa mkt bra dans/musik-scener, annars ojämnt och förutsägbart. 2016 (1702) 5 United states of Lelande.Tidig film med Ryan Gosling. (1702) 5- Arrival. Var jag ouppärksman? Vad var poängen? Varför hypen? 2016 (1702) 5 Life of Brian. Bra humor! men ibland lite för enkelt rent filmmässigt. (1702) 3 Terrible bosses. (feb 2017) 4 Notebook. enkel, förutsägbar, melodramatiskt slut. 2004 (1702) 8+ Moonlight. Starka karaktärer, saknar konflikt. 2016 (1702) 6 The Jungle Book. Bra tekniskt, men saknar värme och igenkännig/hjärta. 2016 (1702) 9- Whiplash. Vacker, bra historia, bra musik, intensivt mellan protagonist och antagonist, flera vändningar. (1702) 2 Flying Deuses. Helan & Halvan. (1702) 7+ Green Room. Vacker, grym, spännande, men lite svår att förstå. 2016 (1703) 7 American Honey. En Road movie fylld av liv och ungdom. Men utan konflikt och rörelseriktning. Planlös. 2016 (1703) 6 Matrix Relod. Matrix 2. (1703) 6 Bortom Lampedusa. Många långa tomma scener, Men också några helt oförglömliga, dok utan prat. 2016 (1703) 6 The Assassin. Guldpalm regi. Vacker film. Men mkt tunn historia, vek huvudrollsprestation. 2016 (1703) 6 Edge of tomorrow. Scifi. Aliens. Bra rörelseriktning. Men lite enkel och förutsägbar. 2014 (1703) 3+ In the heart of the sea. Kulissfilm. Som serie+datorskel. Svag regi, Svaga skådespelare, Ologisk. Ingen nerv. (1703) 8 Into the wild. Mkt fin stämning i 2,5 timmar. Bra musik, Bra hp. färgstarka karaktärer. Frihet/sens moral. 2007 (1704) 8 Trainspotting. Full av liv och händelser. saknar konflikt. 1993 (1704) 8- Min pappa, Toni Erdmann. saknar konflikt, vad vill nån? Men helt oförglömlig karaktär! (1704) 7+ Selma. M L King-marsch. Bra men lite klischeartat. 2014 (1704) 7 Skenbart. Bra manus, bra regi, flera bra skådespelare. (1704) 6+ Where to invade next. Bra dokum. USA har glömt sina ideer. också en spegel, EUR är bra! M.Moore (1704) 4 Jurassic Park 3. Ganska bra tekniskt. Fragmentariskt. Overkligt. Ej berörd, bryr mig inte. (1704) 3 Fyra nyanser av brunt. Spretigt, oengagerande. (1704) 2 Farligt minne. Suck. (1704) 7 Prometheus. Bra tekniskt, svag story, men fångat intresse. (1705) 5 Morrhår och ärtor. Lite för enkel, få toppar, svag story. (1705) 8 Blood Simple. Mord på beställning, inga poliser, bra. Många vändningar. Starka karaktärer,ovisst, Bra manus! 1984 (1705) 8- Broken Flower. Bra skådisar, hyfsad historia utan uppplösning, dröjer kvar, JJ=lite weird, musiken! Jim Jarmush (1706) 8- Bigger Splash. Udda story, 4 udda karaktärer, full av liv, lyfter halvvägs. Luca Guadagnino, 2015 (1706) 7+ Sameblod. Bra huvudroll, bra tidsanda, men tunn story och tveksam trovärdighet. (1706) 7+ The game. The game (1997) 7+ Bra manus, spänning. Bra som underhållning. 1997 (1706) 7+ The Intern. Bra manus, planteringar, personlig utveckling. 2 bra skådisar, feelgood/lättsam. (1706) 7 Apan. Nerv, halvimproviserad, närhet-i sin enkelhet. 1998 (1706) 6 Silence. Långsam, grubblande, utan nerv och poäng. Ej trovärdig. Visst hantverk/Scorsese. (1706) 5 My Tomorrow Your Yesterday. Hyfsad ide med två personer där tid går åt varsitt håll, vacker, snyftig, melodr. (1707) 4 Life. In gen nerv, ingen spänning, bryr mig inte och inte särskilt sannolik/logisk. (1707) 3 Alien Covenant. Tramsigt, oengagerande, ologisk. (1707) 2 Sunes sommar. Enkel, svag, inte så rolig, billig, svaga skådisar. (1707) 8- Tjuvheder. Mkt trovärdig. bra konflikt o driv. mustiga karaktärer. bra huvudroll. (1708) 7- Fåglarna. Välgjord, exakt, ibland lite föråldrad, men en del scener som dröjer sig kvar. (1707) 7 Jason Bourne (USA). Bra underhålln, f många biljakter/snabba klipp. 2016 (1709) 7 Livet är en schlager. Livfull, passion, engagerande karaktärer. (1709) 6- Tokarev. Oengagerande, halvsvaga skådespelare. (1709) 3 Avengers. Rörig, oengagerande, som en dålig tv-serie. 2012 (1709) 8 Super 8. Bra, välgjord. mkt bra teknik och effekter, fint foto, bra unga skådisar, gåtfullt Spielberg. (1712) 2 The other woman. Romcom, totalt utan charm och glimt i ögonen. (1712)
Betyg, omdöme, regissör, produktionsår (såg filmen år+månad)
[—sidan redigeras, ej klar—] 8 Bilbo 1. Episk saga, tekniskt fulländad. (1611) 8- Bristande bevis. Smart brott, bra manus, bra underhållning. Gregory Hoblit, 2007 (1611) 3- Beck Sveitur. Taffligt, platt, ingen verkshöjd. (1611) 9 Bilbo 2. Bra story, bländande teknik. (1612) 8+ Amsalem vs Amsalem. (1612) 8 Jag är Ingrid. (1612) 8- Tangerine. Bra musik. (2012) 7 Cockpit. Svensk, Jonas Karlsson, bra manus. (1612) 7- Memento. Berättas baklänges, svår, men smart. 2000 (12) 6+ Predestination. Komplex tidsresande, svår, lite oengagerande. 2014 (1612) 6 Moon. Kloner på månbas, vissa manuspoänger. 2009 (1612) 5+ Medicinen. (1612) 4 Bone Colector. (1612) 4 Dirty Harry – the dead pool. (1612) 3 Her Infidelity. Platt tv-produktion. (1612) 3 Christmas with the Kranks. (1612)
