Regi: Ruben Östlund
År: 2008
De ofrivilliga är en av Ruben Östlunds tidiga filmer och är till formen en novellfilm. Dock följer de fem historierna inte efter varandra utan händelseförloppen flätas genom filmen.
Det är fem historier om att säga ifrån i vanliga vardagliga situationer, eller att inte göra det. Det är också typiskt Ruben Östlund, det han ofta pratat om i de senare filmerna – att hitta nåt i varje scen som skaver, nåt som känns obekvämt. Kan man säga så? Får man göra det? Ska du inte säga ifrån nu? Och så vidare.
Här finns bl a en skolepisod men en lärare som tillrättavisar för hårt, ett grabbgäng som festar men en blir lite närgången, bussen med kändisen och chauffören som säger ifrån.
Det är genomgående scener och miljöer vi känner igen oss i. Det är ett persongalleri som vi alla kan relatera till.
Det mesta är filmat med fast kamera utan zoom och panoreringar, vi känner oss som iakttagare av nåt som sker framför oss. Det förstärks av att Ruben och fotografen ibland låter människor ses halvt skymda, ibland höras utanför bild.
Det är genomgående ett gott hantverk och de flesta skådespelarna är okända men skickliga. Historien berör mig som tittare just i det vardagliga, kameran som blir min blick och inte minst i det där som skaver.
På sista raden: Jag är engagerad och berörd. Men hans storverk kommer senare.
Speltid: 98 min
Just nu kan filmen ses på: SVT Play
Filmpriser: Stockholms Filmfestival – publikpriset och bästa manus
Visste du att: I början (och slutet) kör en ambulans genom Stockholm. Det är med största sannolikhet på väg mot Södersjukhuset. Men istället för att åka höger vid Ringvägen svänger ambulansen vänster åt fel håll, bort från Södersjukhuset.