Regi: Mike Flanagan

År:  2017

(”Geralds lek”) Ett par försöker krydda sitt äktenskap i ett avlägset hus vid en sjö. Efter att maken plötsligt dör i sängen, lämnas hustrun fast i handfängsel vid sängramen och måste kämpa för att överleva och komma loss.

Den röda bilen på den svarta vägen genom den täta lövskogen. Plötsligt en svart ruffig vildhund framför dem, den gnager på ett överkört djur. Snygg inledning, och det fortsätter så. Fin färgsättning, scenografi och foto rakt igenom. Jag har nog aldrig sett en så snygg skräckfilm.

Manus ska också hyllas. Eftersom filmen inleds med att mannen dör i sängen, gestaltas hennes våndor och deras back story genom att deras alter egon, ibland dubbla, rör sig i rummet, runt sängen hon är fast i, pratar, analyserar, minns tillbaka. Eller är det bara i hennes huvud. Mycket skickligt iscensatt och en bra guide för mig som tittare, in i deras relation. Det blir som ett kammardrama, fast rummet egentligen bara innehåller en levande person.

Filmen är fri från plötsliga skrikeffekter, bara obehaglig, mystisk rakt igenom. Och så har den ju frågan hur ska det gå?

Två bra skådespelare i huvdrollerna.

På sista raden: En Stephen King roman i botten och ett mycket skickligt hantverk av alla inblandade.

Speltid:  103 min

Filmpriser:  4, inga stora

Visste du att:  Boken (”Midnight Mass”) som Jessie kastar på hunden i den här filmen skrevs av Kate Siegels karaktär från Hush (2016) som också regisserades av Mike Flanagan. Den har därefter gjorts till en Netflix-serie skriven och regisserad av Flanagan.

IMDb:  https://www.imdb.com/title/tt3748172/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_1_nm_7_in_0_q_geralds