Regi: Teona Strugar Mitevska

År: 2019

Det är vardag i enkel och lite ruffig bymiljö i Sjtip, Nordmakedonien. En 32 årig kvinna bor hemma, hon har svårt att hitta ett jobb, har ingen yrkeserfarenhet. Vid en religiös ritual där en ortodox präst kastar ner ett träkors i floden är hon den som först fångar det. Det sägs leda till tur ett år framåt. Männen som samlats för att tävla om korset blir upprörda, kvinnor ska inte delta. Prästen ingriper. Polisen ingriper. Och en kvinnlig tv-journalist med kameraman som finns på plats.

Huvudpersonen, Petrunya är både svag och stark, har en rapp käft. Och hon är både enkel och klok.

Zorica Nusheva gestaltar henne på ett övertygande sätt och gör henne intressant. Alla skådespelare är bra castade, karaktärsstarka och minnesvärda. Dialogerna är bra och emellanåt roliga.

Det som lyfter filmen är det annorlunda fotot. Fotografen vågar ofta använda annorlunda bildvinklar, vågar visa bara en del av ett ansikte som talar. Ofta intressanta och annorlunda val, ibland också vackra.

Allt detta gör mig berörd och jag är fångad från början till slut. Jag vill veta hur länge hon kan behålla korset. Och jag ler nöjd när slutet är klart.

På sista raden:  Hela filmen är ett fint vittnesmål om hur det är att leva i ett starkt patriarkat där polisen och kyrkan är dess främsta företrädare.

Speltid:  100 min

Filmpriser: 8 filmpriser, bl a 2 priser på Berlins filmfestival.  

IMDb:  https://www.imdb.com/title/tt8054608/?ref_=fn_al_tt_1

Kan just nu ses på: SVT Play