Regi: Jack Thorne

År: 2019

Serie. Fantasy. Flickan Lyra växer upp på ett barnhem, hittar sina rötter och ger sig sedan, tillsammans med vuxna, ut på jakt för att hitta de kidnappade barnen. Till sin hjälp har hon en mystisk kompass som alltid talar sanning.

Serien utspelar sig på tidigt 1900-tal, det är maskinromantik i nästan varje scen. Den utspelar sig på två olika plan, fysiskt och tidsmässigt. Alla karaktärer har sin själ vid sidan om sig, i form av ett djur.

Tekniskt och fotomässigt finns det mycket titt-godis i serien. Spännande och vackra miljöer både i det stora och det lilla, interiörer och exteriörer. Serien är genomgående befriad från porträttsköna moderna skådespelare, det bidrar till trovärdighet. De animerade djuren är ganska bra gjorda tekniskt sett.

Det rullar på om än lite förutsägbart, karaktärerna känns lite som klichéer. Det är tekniskt påkostat men lite själlöst. Jovisst jag är berörd ibland, men på det stora hela inte. Berättartekniskt så är det ibland också lite hoppigt och det blir en del enkla lösningar på problem och hinder på vägen.

Säsong 1 slutar med att alla trådar inte vävs ihop, allt är inte förklarat. Det känns lite snopet och inte som ett slut utan som ett avsnitt, var som helst i en lång serie. Vilket det ju på sätt och vis också är, tre säsonger har gjorts hittills.

På sista raden: Jag kommer att minnas scenografin länge, men inte resten.

Speltid:  60 min x 8

Filmpriser: BAFTA – kostym och grafiska effekter.

Visste du att: Phillip Pullmans roman har tidigare gjorts som film, ”Guldkompassen” (2007).

IMDb:  https://www.imdb.com/title/tt5607976/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_5_nm_0_q_his%2520dark%2520materials