Regi: Todd Haynes
År: 2023
Titeln är ett uttryck som används för att referera till ett romantiskt förhållande med stor åldersskillnad mellan två personer.
Äldre kvinna blir gravid med 13-årig pojke. Tjugo år efter att deras ökända tabloidromantik fängslade nationen, sätts det gifta paret under press när en skådespelerska kommer för att göra research för en film om deras förflutna.
I en här filmen är den dramatiska kurvan ett svagt uppförlutande plan. Det blir sakta men säkert en nerv, något vi kan ana komma, en osäkerhet. Det fungerar eftersom de sista 40 minuterna är så bra och inte övertydliga.
Flera bra skådespelare bär upp dramat och håller mig kvar även i början när det är vardag och trevande. Julianne Moore och framför allt Natalie Portman briljerar i de många närbilderna. När Portman (Elisabeth) mot slutet av filmen testar att gestalta Gracie framför kameran, gör hon det förbannat bra, känslomässigt, starkt, en enda tagning, fyra minuters monolog, bara ansiktet. En teknikstudie. Stor skådespelarkonst.
På sista raden: Musik kan skapa nerv, mycket påtagligt i den här filmen. Det metalliska pianoljudet som dyker upp ibland stryker under och skapar det psykologiska dramat.
Speltid: 1 tim 57 min
Just nu kan filmen ses på: SF Anytime
Filmpriser: Många nomineringar för de tre huvudrollerna.
Visste du att: Julianne Moore (Gracie) märkte inte att Natalie Portman (Elizabeth) improviserade genom att efterlikna hennes manér i vissa scener förrän senare under inspelningen.
IMDb:
https://www.imdb.com/title/tt13651794/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_8_nm_0_in_0_q_mayy%2520december
Det återkommande pianot, vid 3:38 – 04:40