Regi:  Mike Leigh

År: 2010

Enkelt uttryckt är detta en titt på fyra årstider i livet för ett lyckligt gift par, ca 60 år, och deras relationer med familj och vänner. Så filmen är uppdelad i fyra avsnitt, fyra årstider. Paret umgås med varandra, vänner och familj.

Det låter kanske lite odramatiskt och är det också ibland. Men det finns scener som berör och en del starka karaktärer. Det som stör mig är att flera av dem kommer in i ett avsnitt och syns sedan inte till nåt mer. Det finns ett undantag, Mary (briljant gestaltad av Lesley Manville) som går som en röd tråd genom alla avsnitt. Hennes längtan efter en man, ett annat liv, suget efter vin, berör.

Det manusförfattaren och regissören missar är att utveckla huvudpersonerna, paret, genom filmen. De är desamma när filmen är slut som de är i början. Mellan dem händer ingenting. De är bara ett nav. Det gör också filmen fri från klassisk konflikt. Jag tänker sällan ”hur ska det här gå?”

Men på nåt sätt sederar allt ner som vatten i strandsand. Och min enledande likgiltighet inför filmen slutar med att jag ändå ger hantverket godkänt med visst beröm.

På sista raden:  Manusmiss med det ointressanta huvudparet men Mary är sevärd.

Speltid: 129 min

Just nu kan filmen ses på:  SVT Play

Filmpriser: Mike Leigh, regi i Cannes

Visste du att: För att simulera de fyra säsongerna använde filmfotografen Dick Pope fyra olika filmtyper i kameran, och mycket fokus lades på detaljer i rekvisitan så att tidens gång skulle framstå som trovärdig.

IMDb:  https://www.imdb.com/title/tt1431181/awards/?ref_=tt_awd